- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 9. Giro - Hasslarp /
309-310

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grill, 1. Claës - Grill, 2. Johan Abraham - Grill, 3. Claes Erik - Grillby - Grilljanne - Grillparzer, Franz - Grimaldi - Grimaldi, Francesco - Grimaldirasen - Grimberg, Carl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

309

Grillby—Grimberg

310

ansedda handelshuset Carlos & Claes G., som var
ett av Sveriges största på sin tid. G. förestod
firman ensam från 1736 till 1747, då han till
kompanjon upptog G.2). G., som från 1753 hörde till
Ostindiska kompaniets direktörer, drev handel
med egna fartyg på Indien, var intressent i
glasbruk, linneväverier och segelduks fabriker,
skepps-rederier och järnbruk samt drev bankirrörelse.
Han gav betydande summor till
naturvetenskapliga och välgörande ändamål. G. köpte (1748)
Söderfors, (1750) Österby och (1753) Iggesunds
bruk samt i Stockholm nuv. Arvfurstens palats.
Som politiker tillhörde han hattpartiet. Han
inträdde 1750 i Växelkontoret; då mössorna 1765
fingo makten, gick förföljelsen mot
Växelkontorets män även ut över bröderna G.

2) Johan Abraham G., den föreg:s
halvbror (1719—90), 1747 delägare i familj ef irman,
tävlade i anseende och ryktbarhet med G.i), var
fullmäktig i Järnkontoret 1763—67, en av
direktörerna i Ostindiska kompaniet från 1770,
tillhandahöll Gustav III betydande penningbelopp
vid revolutionen 1772, blev 1773 dir. för
Diskontkompaniet, 1787 för Generaldiskontkontoret.

3) Claes Erik G., militär, entomolog
(1851—1919). G. blev officer vid Fortifikationen
1873. 1897—1907 var han
fortifikationsbefälhava-re i Göteborg. G. var en skicklig och intresserad
entomolog och utgav bl. a. ”Entomologisk
latinsk-svensk ordbok” (1888) och ”Catalogus
co-leopterorum Scandinaviæ, Daniæ et Fenniæ”
(1896). Hans omfattande skalbaggssamlingar
delades mellan Skogshögskolan och Riksmuseet.

Grillby, municipalsamhälle i Villberga socken,
Uppsala län, vid statsbanelinj en
Stockholm—Tillber ga 9 km ö. om Enköping; o,eo km2, 390 inv.
(1951). Smärre industrier. Taxeringsvärde å
fas-tighetsskattepliktig fastighet 1,435,700 kr, till
kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 982,040
kr (1950).

Grilljanne, under 1890-talet skämtsam
benämning på visst slags snobbar.

Gri’llparzer [-tsar], Franz, österrikisk skald
(1791—1872). G. ingick 1813 i österrikisk
statstjänst och fick 1856 avsked med hovråds titel. —

Sorgespelet ”Die
Ahn-frau” (uppf. 1817)
gjorde stor lycka
genom intensitet och
effektrikedom; med
”Sappho” (1818; sv.
övers, av A.
Bergstrand, 1931), en
klassisk tragedi, som
skildrar striden inom
konstnären mellan
lycko-krav och kallets makt,
nådde han mästerskap.
Trilogien ”Das
golde-ne Vlies”, en mäktig
vilj ans tragedi,
mot

togs kyligt, ”König Ottokars Glück und Ende”
(1825), avsett att inleda en följd fosterländska
historiedramer, och ”Ein treuer Diener seines
Herrn” (1830) nedlades på grund av den ytterligt

bornerade uppfattningen hos de styrande i Wien;
den vackra kärlekstragedien ”Des Meeres und
der Liebe Wellen” gjorde 1831 fiasko.
Sagospelet ”Der Traum ein Leben” (1834) mottogs
gynnsamt, men det lysande lustspelet ”Weh’ dem der
lügt” (1838) föll alldeles igenom, och G. vädjade
sedan aldrig till publiken. I bitter isolering
åldrades han. Först H. Laube, 1849—67 Burgteaterns
ledare, upptog ånyo G:s dramer, och skalden
vann nu en utomordentlig popularitet, som likväl
kom för sent för honom själv. Postumt utkommo
G:s tre sista stora skådespel, ”Die Jüdin von
Toledo”, ”Libussa” och ”Ein Bruderzwist im Hause
Habsburg”. Berättelsen ”Das Kloster zu
Sen-domir” (sv. övers. 1918) ligger till grund för G.
Hauptmanns ”Elga”. — Rik poetisk ingivelse,
en ädel stilkonst och utomordentlig
karaktärsteckning utmärka G:s diktning, vars huvudproblem
är den inre tvekampen mellan skilda plikters
krav och den naturliga böjelsen. Av hans smärre
dikter äro särskilt epigrammen beaktansvärda.
G:s saml. skr. äro bäst utg. av A. Sauer (1909
ff.); ”Briefe und Tagebücher” (2 bd, 1903),
”Gespräche” (6 bd, 1904—16). G.-Gesellschaft
(gr. 1890) utger sedan 1891 en Jahrbuch. —
Mo-nogr. av bl. a. G. Collijn (1902), E. Alker (1930)
och R. Auernheimer (1948).

Grima’ldi, gammal genuesisk patricierfamilj,
känd från iioo-talet. Släkten G. erhöll på
1300-talet Monaco, från 1500-talet som suveränt
fur-stendöme. D o m e n i c 0 G. (d. 1592)
kommenderade påvliga flottan i slaget vid Lepanto 1571.
Med H ono r é II kom Monaco 1641 under
fransk överhöghet: han förvärvade bl. a.
hertig-dömet Valentinois. Huset G:s manslinje utdog
1731 med Antonio G., men namnet och
furstendömet ärvdes av hans svärson av ätten
Goyon de Matignon. Dottern till den
siste manlige ättlingen av detta hus ingick 1920
äktenskap med en medl. av ätten Polignac, som
då upptog familjen G:s namn och vapen.

Grima’ldi, Francesco Maria, italiensk
fysiker (1618—63), lärare vid jesuitkollegiet i
Bo-logna. Först 1665 trycktes G:s
”Physicomathe-sis de lumine, coloribus et iride, aliisque adnexis
libri II”, där bl. a. ljusets diffraktion beskrevs
och undulationsteorien f.ggn framställdes.

Grima’ldirasen, europeisk människoras från
äldre stenåldern. Blott två individer (från
Gri-maldigrottorna vid Mentone) äro kända (1901) ;
deras huvudskålar och benstommar visa nära
släktskap med negrer. G. torde ha varit talrika
i Sydeuropa; särskilt tyder mängden av
(steato-pyga) kvinnobilder från äldre stenåldern därpå.

Grimberg, Carl Gustaf, historiker (1875—
1941). Han blev 1903 fil. dr vid Göteborgs
högskola på avh. ”De diplomatiska förbindelserna
mellan Sverige och Preussen 1804—1808”. G. var
1906—09 docent i historia vid Göteborgs
högskola. 1908—18 var han chef för den litterära
avd. hos ab. P. A. Norstedt & Söner. G. utg.
flera läroböcker i historia. G:s ”Svenska folkets
underbara öden” (9 bd, 1913—24, jämte suppl.
1932—38) blev genom hans berättargåvor en
folkbok och en ersättning för Fryxells ”Berättelser”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffi/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free