Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallgång(-ar) - Gallia - Galliard - Gallicism - Galli-Curci, Amelita - Gallien - Galliéni, Joseph Simon - Gallienus, Publius Licinius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
661
Gallia—Gallienus
662
Akseli Gallen-Kallela. T. v. Konstnärens moder. Tempera, 1896. Nationalmuseum, Stockholm. T. h.
Joukahai-nens hämnd. Tempera, 1897.
vilket gallblåsans utförsgång (ductus cysticus)
mynnar, varefter den gemensamma gallgången
(ductus choledochus communis) fortsätter till
tolvfingertarmen.
Ga’llia, lat., se Gallien.
Gallia’rd (it. gagliardd), gammal dans av
munter karaktär. G. gick i starkt markerad
trippel-rytm, var eg. efterdans till den högtidliga
pa-vanan och blomstrade liksom denna under
1500- och förra hälften av 1600-talet.
Gallici’sm, franskt ord el. språkbruk, nyttjat
i annat språk.
Galli-Curci [-ko’rt/i], Am el i t a, italiensk
koloratursopran (f. 1889), utbildade sig efter
studier i piano och komposition vid konservatoriet i
Milano på egen hand till sångerska och
debuterade 1909 i Rom som Gilda i ”Rigoletto”. Efter
turnéer i Europa och Amerika knöts hon 1920
till Metropolitanoperan i New York och var
länge en av teaterns mest uppskattade artister.
Bland hennes roller märkas Rosina i ”Barberaren
i Sevilla”, Gilda i ”Rigoletto”, Mimi i ”Bohème”,
Violetta i ”La Traviata” samt Lakmé.
Ga’llien (lat. Ga’llid), romarnas namn på de
av galler bebodda områdena. 1) Gallia c
isal p i n a, ”G. hitom Alperna” (n. Italien
omkring Po), erövrades 222 f. Kr. och blev senare
romersk provins. Man skilde mellan Gallia
cispadana s. om Po och Gallia
trans-p a d a n a n. om Po. — 2) Gallia
trans-alpina, ”G. bortom Alperna”, ung. nuv.
Frankrike, Belgien och delar av Schweiz. Dess s. ö.
del blev provins 118 f. Kr.; återstoden erövrades
av Caesar 58—51 och indelade i 3 provinser.
Galliéni [galjeni’], Joseph Simon, fransk
militär (1849—IQIÖ)- Han deltog som
underlöjtnant i fransk-tyska kriget och hade som kapten
1878 stor del i det lyckade resultatet av de
militära expeditioner, genom vilka det franska Sénégal-
området utvidgades till övre Niger. Efter att i
Tonkin ha utmärkt sig genom att pacificera
gränsområdet till Kina blev G. 1896 general och
placerad som generalguvernör på Madagaskar.
Han blev 1906 chef för 13 :e, senare för 14 :e
armékåren. April 1914 nådde han åldersgränsen
men inkallades vid krigsutbrottet s. å. i aktiv
tjänst. 26 aug. blev han militärguvernör i
Paris. Han utvecklade genast en stark aktivitet för
att möjliggöra försvaret av huvudstaden. V9
ställdes 6:e armén
(Manoury) under hans
befäl, och med denna
jämte Paris garnison
bidrog han verksamt
till fransmännens
framgångar i
Marne-slaget i sept. Okt.
1915 blev G.
krigsminister men avgick
redan mars 1916 på
gr. av sjuklighet. 1921
— 5 år efter sin död
— tilldelades han
värdigheten av marskalk
av Frankrike. För sin
verksamhet på Madagaskar redogjorde G. bt. a.
i ”Neuf ans å Madagascar” (1907). G:s söner
utgåvo 1920 ”Mémoires du général G.; défense
de Paris”.
Gallienus, Publius Licinius, romersk
kejsare (218—268). Han blev 253 e. Kr.
med-regent åt sin fader, Valerianus, som han
efterträdde 260, då denne råkade i persisk fångenskap.
Under G:s regering härjades stora delar av riket
i ö. och v. av barbarfolk; den ene ståthållaren
efter den andre uppträdde som tronpretendent
(”de trettio tyrannerna”), och rilcet hotade att
falla sönder. G. mördades 268 utanför Milano,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
