Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgringar - Färgsinne - Färgspridning el. dispersion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Färgsinne—Färgspridning
410
inneslutna luftlamellen reflekterade
ljusstrålarna interferera med varandra, varvid varje
spek-tralfärg i det påfallande ljuset ger upphov till
ett system av koncentriska cirklar med alltefter
våglängden olika radier. Betraktas fenomenet i
vitt ljus, överlagra därför de olika färgerna
varandra. Ringsystemens gemensamma centrum är
alltid mörkt. Ett motsvarande fenomen kan
observeras i det genomgående ljuset, varvid
centrum synes ljust och alla färger bli
komplementära till motsvarande belägna i förra fallet, dock
mindre mättade. — N o b i 1 i s f. kunna iakttas
på en silverpläterad kopparplatta, som gjorts till
katod vid elektrolys av en blyättiklösning med en
platinatråd som anod. Man får då på plattan
ett genomskinligt, tunt blyoxidskikt av variabel
tjocklek, svarande mot luftlamellen vid de
new-tonska f. — Likartade fenomen, ävenledes
beroende på interferens, äro de färgspel, som man kan
se i såpbubblor, tunna oljeskikt etc. F. kunna även
uppträda vid interferensförsök i polariserat ljus.
Färgsinne, fysiol., förmåga att uppfatta färger.
Det yttre retmedlet för färgförnimmelserna är
ljusstrålarna, vilka, när de träffa cellerna i ögats
näthinna, reta dessa och giva upphov till en
nervimpuls, som via synnerven når fram till
hjärnbarken. Här framkallar den en förnimmelse, som
vi kalla färg. Uppkomsten av olika
färgförnimmelser är beroende av ljusstrålarnas olika
våglängd. Vitt ljus består, som Newton visat, av
en blandning av ljusstrålar av olika våglängd.
Om man låter vitt ljus passera genom ett
tre-sidigt glasprisma, brytas strålar av skilda
våglängder olika starkt, varigenom ljuset uppdelas
i sina enklare beståndsdelar. Det så brutna ljuset
synes ej mera vitt utan är fördelat i en serie
i varandra övergående färger, de s. k. s p e
k-tralfärgerna. När föremålen kring oss te
sig färgade, beror detta därpå, att de till våra
ögon reflektera ljusstrålar av olika våglängd.
Färg är sålunda icke en egenskap hos
föremålen i och för sig. — De strålar, som av
människan kunna uppfattas som färger, ha en våglängd
mellan 8oo och 400 w. Sambandet mellan
våglängd och färgförnimmelse framgår av följ. schema.
Rött .............. 800—600 1^)1 (8,000—6,000 Ä)
Gult .............. 600—580 pp (6,000—5,800 Ä)
Grönt ............. 580—500 PP (5,800—5,000 Å)
Blått ............. 500—430 fl f l (5,000—4,300 Ä)
Violett ........... 430—390 flfl (4,300—3,900 A)
Strålar av större våglängd än 800 [ifi och
mindre än 400 fifi förekomma även i solspektret
och ha förmåga att kunna reta kroppens celler.
De förra ge emellertid ej ljusförnimmelse utan
värmeförnimmelse (värmestrålar). De senare,
de s. k. ultravioletta strålarna, äro kemiskt
verksamma strålar, som till största delen absorberas
av ögats brytande medier och ej nå fram till
näthinnan. Dessutom äro ögats ljuskänsliga
delar inställda endast för strålar av viss bestämd
våglängd. — Ljus av en och samma våglängd
kan ge upphov endast till en och samma
färgförnimmelse. Ljus, sammansatt av flera olika
våglängder, kan ge färgförnimmelser av olika
art, s. k. additionsfärger. Består det
sammansatta Ij uset av blott två olika
vågläng
der och dessa icke ligga i ytterkanterna av
spektret, framkalla de en färgförnimmelse, som
även kan åstadkommas av en enda spektralfärg
med en våglängd liggande någonstans mellan
de två. Härav framgår, att en och samma
subjektiva optiska förnimmelse kan framkallas av
objektivt helt skilda retningar. Består det
sammansatta ljuset av våglängder, som ligga i
yttersta kanterna av spektrum, d. v. s. av mycket
lång-, resp, kortvågiga strålar, erhålles en färg,
som ej kan framkallas av en enskild
spektralfärg. Ex.: röda och violetta strålar ge
purpurfärg, vilken icke återfinnes bland
spektralfär-gerna. En egendomlighet är, att vissa
spektral-färger — två tillsammans — kunna giva
förnimmelsen vitt. Sådana färger kallas
komplementfärger, t. ex. rött+grönblått,
orange+cyanblått, gult+indigoblått, gulgrönt+
violett. Vitt kan även erhållas, om tre el. flera
(alla) spektralfärger blandas med varandra. Vårt
öga förmår emellertid ej analysera
färgförnimmelsen; det kan ej avgöra, om förnimmelsen
vitt framkallats av två el. flera spektralfärger.
Består heterogent ljus av minst tre olika
våglängder, kunna vid lämpligt val av dessa alla
tänkbara färger erhållas. Därest intet ljus
infaller i ögat, erhålles förnimmelsen svart.
Försök att förklara färgförnimmelserna ha
givit upphov till ett flertal teorier. Enl. den
moderna experimentella forskningens rön skulle
Y o u n g-H e 1 m h o 11 z’ trekomponentteori vara
den mest sannolika: färgförnimmelsen utlöses av
tre i näthinnan befintliga element. Dessa retas
företrädesvis av röda (rödkomponenten), gröna
(grönkomponenten) och violetta
(violettkomponenten) strålar. Young hade näml, gjort den
upptäckten, att man vid blandning av dessa tre
färger kunde erhålla alla andra
färgförnimmelser. Retas de tre komponenterna lika starkt,
erhålles förnimmelsen vitt. Retas de olika starkt,
kunna alla de övriga färgförnimmelserna
erhållas. Förnimmelsen vitt-svart skulle vara bunden
vid stavarna (se öga), de spec. färgerna vid
tapparna. Den i Stockholm verksamme
finländaren Ragnar Granit har undersökt impulserna i
smärre näthinneelement och enskilda
synnervstrå-dar och har därvid i huvudsak funnit tre typer av
nervtrådar, känsliga för resp, blått, grönt och rött.
Färgspridning el. disper sion, ljusets
uppdelning i färger vid dess genomgång av ett
genomskinligt prisma el. dyk, beroende på
ljusstrålarnas olika brytbarhet. F. upptäcktes av
Newton 1666. Vitt ljus
(solljus) fick
genom ett hål infalla
i ett mörkt rum,
där i strålknippets
väg var anbragt ett
glasprisma.
Knippet, som vid
frånvaro av prisma
gav upphov till en
vit fläck vid d på
skärmen,
avlänkades genom bryt-
Färgspridning. b—d strålknippe
av vitt ljus, g glasprisma, r
röda, v violetta strålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
