Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färgkänslighet - Färglacker - Färglitografi - Färgmadra - Färgning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
405
Färglacker—Färgning
406
Färgkänslighetskurvor, ritade efter i spektroskop
foto-.graferade spektrogram. a ögats känslighetskurva, b icke
färgkänsligt negativmaterial, c ortokromatiskt
negativmaterial, d ortopankromatiskt negativmaterial, e
hyper-pankromatiskt negativmaterial,
Uv ultraviolett, B blått, G grönt, R rött, Ir infrarött.
i en färglösning, som hade egenskapen att färga
bromsilvret men ej gelatinskiktet. Han färgade de
gula kristallerna purpurröda, varigenom de även
blevo känsliga för komplementfärgen till purpur,
d. v. s. gulgrönt. Detta första färgkänsliga
negativmaterial, som utom av blått, violett
och ultraviolett påverkades även av gult och
grönt men ej av rött, kallades något
missvisande ortokromatiskt (av grek, orthos,
riktig, och chroma, färg). Tack vare denna
upptäckt, den s. k. optiska
sensibiliseringen med tillhjälp av vissa tjärfärgämnen, s. k.
sensibilisatorer, lyckades man snart
utöka f. att omfatta alla färger, således även rött.
Sensibiliseringen sker härvid med en
kombination av färger, och det rödkänsliga
negativmate-rialet kallas pankromatiskt (av grek, pan,
all). Med olika färgkombinationer erhålles helt
olika rödkänslighet. Man brukar indela det
pan-kromatiska negativmaterialet i åtm. två
huvudgrupper, ortopankromatiskt
negativmate-rial, som har dämpad rödkänslighet och
användes för porträttfotografering och mera allmänt
bruk, samt hyperpankromatiskt el.
högrödkänslig t, som har högt uppdriven
känslighet för rött samt stor allmänkänslighet
och användes särsk. vid fotografering i
artificiellt ljus. Sensibiliseringen sker numera alltid vid
negativmaterialets tillverkning genom tillsättning
av färg vid beredningen av den fotografiska
emulsionen. Som sensibilisatorer användas ett
begränsat antal färger, t. ex. eosin och erytrosin
för ortokromatiskt material, pinakromviolett, pina-
flavol, pinacyanol, kryptocyanin och allocyanin
för pankromatiskt material. Genom optisk
sen-sibilisering har man även lyckats framställa
negativmaterial med utpräglad känslighet i
yttersta rött även utanför den synliga delen av
spektrum till c:a 15,000 Å. — Undersökning av
negativmaterialets f. sker vid noggranna
mätningar med spektrograf och för praktiskt bruk
genom avfotografering av en färgtavla,
innehållande gråskalor omväxlande med färgade ytor.
Färglacker, färgstoffer, tillverkade genom
ut-fällning och fixering av ett el. flera vattenlösliga,
syntetiska el. (numera mindre vanligt)
naturliga färgämnen på ett finfördelat olösligt
substrat. Som sådant användes framför allt
alu-miniumhydroxid och blanc fixe (fällt
bariumsul-fat), om man vill ha laserande f. För täckande
f. användas blyvitt, blysulfat, zinkoxid, litopon
m. fl. substrat. F. användas både som vatten-,
olje- och tryckfärger.
Färglitografi, se Färgtryck.
Färgmadra, bot., se Madresläktet.
Färgning, tillvägagångssätt, varigenom ett
föremål bibringas en viss färg. Med f. i inskränkt
betydelse menar man de metoder, varigenom
ofärgade fibrer från djur- el. växtriket efter
behandling med färgämnen så förändras, att de
för ögat synas färgade och att de bibehålla sina
nya egenskaper även vid kemisk el. fysikalisk
inverkan. Ju motståndskraftigare de äro mot
kemiska blekmedel, ljusets inverkan, vatten och
andra lösningsmedel, ju bättre de tåla tvättning,
gnidning, vulkanisering m. m., desto större säges
färgäktheten vara.
Färgning av bomull och linne.
För varje kg vara, som skall färgas, beräknar man
20 1 färgbad. Substantiva färgämnen,
vanl. bensidin- el. diaminfärgämnen, användas, då
ej större äkthet kräves. Vid ljusa färger kokas
först varan i en 1 °/o sodalösning, varefter f.
försiggår vid en temp. av 40—ioo° under tillsats av
c :a V2 g soda per 1 färgbad. Vid mörkare färger
uteslutes den första kokningen i sodalösning, men
färgbadet tillföres 3—4% turkisk rödolja samt
2—40% kristalliserat glaubersalt av den färgade
varans vikt samt c :a 1—1V2 g soda per 1 bad.
F. sker hela tiden under kokning i ung. 1—1V2
tim. — Svavelfärgämnen, s. k. äkta
färger. Vid ljusa färger sättas soda och
svavelnatrium till färgbadet i proportion till den använda
färgmängden, och f. försiggår vid en temp. av
40—6o°. Vid mörkare färger tillkomma dessutom
koksalt el. glaubersalt. Temp. drives här upp till
kokning. Färgtid c :a 1/2—i1^ tim. Efter f.
luftas den färgade varan i ung. 1 tim. tid, då genom
oxidering i luften färgen vinner i klarhet. Varan
skölj es i vatten av 400, kokas i V2 tim. i en
lösning av 2 g marseilletvål per 1 och skölj es på
nytt i vatten. — Kypfärger, indigo- och
in-dantrenfärgämnen med högsta äkthet, ss. ljus-,
tvätt-, klor- och vulkaniseringsäkthet. Till
färgbadet sättas natronlut av styrkan 400 Bé samt
natriumhydrosulfit, och i denna lösning sker en
reduktion av färgämnet under bildandet av
färglösa s. k. leukoföreningaf, vilka äro lösliga i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
