Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Furste - Fursteförbundet - Furstendöme - Furstprimas - Furtwängler, 1. Adolf - Furtwängler, 2. Wilhelm - Furuby - Furudal - Furugård, Birger - Furuhjälm, ätt - Furuhjälm, 1. Annie - Furuhjälm, 2. Ragnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317
Fursteförbundet—Furuhjelm
318
länder, furstendömen, dels en hög
adelstitel i vissa länder. Lat. princeps, ty. Fürst, var
i Tyskland under medeltiden en feodal titel för
andlig el. världslig medl. av tj änsteadeln, som
inom visst område utövade kunglig militär- och
domsmakt; från 1180 var denna furstevärdighet
bunden vid vissa län. De tyska furstendömenas
antal var slutligen mycket stort, men de andliga
upphörde 1803, och de flesta övriga
mediatise-rades under 1800-talet. Efter nov. 1918 finnas
i Tyska riket inga regerande f. Endast två
suveräna f. finnas kvar i Europa: f. av
Liechtenstein och f. av Monaco. — Svensk
furstevärdighet har blott förlänats åt Fredrik Wilhelm von
Hessenstein 1785 och Wilhelm Malte Putbus
1807, vilka båda på manssidan slöto sina ätter.
Fursteförbundet (ty. Fürstenbund), ett
förbund av tyska riksfurstar, stiftat 1785 av
Fredrik II av Preussen för att motarbeta Josef II :s
plan att med de österrikiska arvländerna
införliva Bayern. Preussen, Sachsen och Hannover
voro f:s mest betydande medlemmar.
Furstendöme var i Tyskland först namn på
vissa riksomedelbara län; sedan de flesta av dessa
mediatiserats, funnos i Tyska förbundet 36, i
Tyska riket 1871—1918 22 f. F. n. finnas i
Europa blott två f., Liechtenstein och Monaco.
Furstprimas, titel, som bäres av ärkebiskopen
i Gran (Ungern).
Furtwängler [fo’rt-]. 1) Adolf F., tysk
klassisk arkeolog (1853—1907). Han deltog 1878
—79 i utgrävningarna i Olympia, blev 1880
di-rektorialassistent vid Berlinmuseerna och 1894
prof, vid univ. i München och dir. för
därvaran-de glyptotek. Bland hans större verk må
nämnas (tills, m. G. Loeschcke) ”Mykenische
Thongefässe” (1879) och ”Mykenische Vasen”
(1886), ”Beschreibung der Vasensammlung im
Antiquarium der königlichen Museen zu Berlin”
(2 bd, 1885), ”Meisterwerke der griechischen
Plastik” (1893) och ”Die antiken Gemmen” (3
bd, 1900), ”Griechische Vasenmalerei” (1900—
32; tills, m. målaren K. Reichhold m. fl.,
reproduktioner av grekiska vasmålningar av högsta
kvalitet). Åren 1901 och 1903 företog F.
resultatrika grävningar på Egina (”Ägina. Das
Heiligtum der Aphaia”, 1906).
2) Wilhelm F., den föreg:s son, dirigent
och tonsättare (f. 1886), började efter studier för
bl. a. Rheinberger och Max v. Schillings 1905 sin
bana som dirigent vid
olika teatrar, bl. a. i
Zürich, Strassburg
och Lübeck. F. var
1915—20 chef för
Mannheimoperan, 1920
—22 ledare för
Ber-linoperans symfonikonserter och
musei-konserterna i
Frankfurt a.M. och blev
1922 dirigent för
Leipzigs Gewandhauskon-serter och Berlins
filharmoniska .
orkes
ter, med vilken han företagit talrika
ut-landsturnéer. 1929 blev F. Berlins
generalmusikdirektor, 1931 ledare för Bayreuthf
estspelen och 1933 förste statskapellmästare vid
Berlins opera med statsråds titel. 1934 lämnade
han efter Hindemith-konflikten med
myndigheterna samtliga befattningar men återtog 1935
ledningen av Berlins filharmoniska orkester. F.
anklagades efter kriget för nazism och ställdes
inför domstol i dec. 1946. Påföljande år frikändes
han och har sedan kunnat återupptaga sin
konsertverksamhet bl. a. i England och i Sverige,
som han gästade 1948. F. har gjort sig känd
som en av samtidens främsta dirigenter. Som
tonsättare har F. framträtt med ett Te Deum,
en symfoni, en pianokonsert och två violinsonater.
Furuby, socken i Kronobergs län, Konga
härad, ö. om Växjö; 140,88 km2, 627 inv. (1951).
Genom flytes av Kårestadån till Årydsjön, når i
s. sjön Rottnen. 674 har åker; talrika mossar.
Den nuv. kyrkan av sten är från 1887. Ingår
i Hovmantorps och F. pastorat i Växjö stift,
Konga kontrakt; tillhör storkommunen
Hovmantorp.
Furudal, samhälle i Ore sn i Dalarne.
Furugård, Birger, veterinär,
nationalsocialistisk agitator (f. 1887 8/is), distriktsveterinär i
Deje 1928, i Molkom 1934, bildade redan 1924 en
nazistisk rörelse i Sverige och var från 1930
ledare för det efter 1933 rätt uppmärksammade
Svenska nationalsocialistiska partiet, som dock
s. å. splittrades och 1936 upphörde med sin
verksamhet. F. har sedan dess icke framträtt
offentligt.
Furuhjelm, finländsk adlig ätt, härstammar
från regementsskrivaren Enoch Nauclér
(1701—82), adlad 1762 med namnet F. Ätten
fortlever i Finland (immatrikulerad 1818). —
Litt.: E. F., ”Anteckningar om Furuhjemska
slägten och Hon gola gods” (1912).
1) Annie Fredrika F. (1859—1937), verksam
framför allt inom Finlands kvinnorörelse, ordf, i
flera såväl finländska som internationella
kvinnoföreningar, led. av Svenska folkpartiets
centralstyrelse, av lantdagen 1914, 1917—18 och
riksdagen 1919 och 1922, har bl. a. redigerat finska
kvinnorörelsens organ Nutid 1901—08. F. har
utg. de självbiogr. arbetena ”Människor och öden”
(1932) och ”Den stigande oron” (1935) samt
minnen ur kvinnorörelsens historia, ”Gryningen”
(1939)–
2) Elis Ragnar F., astronom (1879—1944),
prof, i Helsingfors 1918, deltog jämte A.
Don-ner i utarbetandet av den internationella
fotografiska himmelskartan samt utgav ”Catalogue
photographique du ciel, zone de Helsingfors”,
ser. 1, t. 2, 7:1, 8:2 (1914—32), ”Recherches
sur les mouvements propres des étoiles dans la
zone photographique de Helsingfors” (i ”Acta
Societatis scientiarum fennicae”, 48:1, 50:7, 1916
—26). — F. var länge en av förgrundsfigurerna
i finlands-svensk politik. Han invaldes 1917 i
riksdagen som representant för Svenska
folkpartiet och var 1924—32 samt från 1935 ordf, för
dess riksdagsgrupp, som under hans ledning blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
