Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Froelich, Carl - Frogner - Frognerseteren - Frohm, Gustaf - Frohschammer, Jakob - Froissart, Jean - Fromage - Fromentin, Eugène - Fromma stiftelser - From sounds to things - Fronden - Frondera - Front
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237 Frogner—Front 238
av föregångsmännen på det aktuella
filmreportagets område.
Frogner, stadsdel i Oslo.
Frognerseteren, vinter sportplats och
turistort, tillhörande Oslo stad och belägen c:a 7 km
n. ö. om själva staden. F. omfattar bl. a. ett
skidmuseum, slalombana och den bekanta
kälk-backen Korketrekkeren.
Frohm, Gustaf Reinhold, affärsman,
idrottsledare och -journalist (f. 1890 30/i2), från
1940 dir. vid Brand- och lifförsäkringsab.
Skånes generalagentur i Stockholm och verkst. dir.
för ab. E. Rydbeck; 1933—39 v. ordf., 1939—45
ordf, i Svenska brottningsförbundet, sedan 1935
skattmästare i Sveriges centralförening för
idrottens främjande, sedan 1937 skattmästare i
Sveriges olympiska kommitté samt 1939—45 medl.
av Riksidrottsförbundets överstyrelse. F. har
länge stått i främsta ledet bland Sveriges
idrottsledare och har synnerligen framgångsrikt ägnat
sina krafter åt svensk brottning.
Frohschammer [fråjamar], Jakob, tysk
filosof (1821—93). Han var först katolsk teolog,
blev 1855 prof, vid Münchens univ:s fil. fakultet
och suspenderades 1863, enär flera av hans
skrifter väckt anstöt i Rom. Han kritiserade i ”Das
Christentum und die möderne Wissenschaft”
(1868) både kristendomen och den moderna
naturvetenskapen samt framställde sitt eget
filosofiska system i en rad skrifter, bl. a. ”Die
Phan-tasie als Grundprinzip des Weltprozesses” (1877)
och ”System der Philosophie in Umriss”, I
(1892).
Froissart [fr<oasä’r], Jean, fransk
krönike-skrivare och skald (1338—omkr. 1408). F., som
var född i Valenciennes, kom 1361 till England
och blev sekr. där hos drottning Filippa. Han
företog senare omfattande resor, överallt gynnad
av högtstående beskyddare. Han slutade som
domherre i Chimay. Av sin utförliga historia,
”Chroniques de France, d’Angleterre, d’Écosse,
d’Espagne, de Bretagne” etc., fullbordade F.
första boken (tiden 1325—78) efter hörsägner
och med begagnande av Jean le Bels krönika.
1386—88 skrev F. krönikans andra bok (tiden
1379—85) och 1390 tredje boken (tiden 1386—
88); han påbörjade en fjärde (1389—1400), som
dock ej blev helt färdig. F. är jämte
Villehar-douin den franska medeltidens störste
krönike-skrivare. Genom sina resor och förbindelser
samlade F. ett rikt stoff, som han dock återgav
ganska kritiklöst och naivt men med uppriktig
sanningskärlek och försök att vara opartisk.
Hans stil är ytterst livlig och målande, vilket
ger krönikan, trots historiska brister, ett högt
kulturhistoriskt värde. F :s talrika dikter äro
föga betydande. F :s krönika är utg. av Kervyn
de Lettenhove (28 bd, 1867—77). Litt.: F. S.
Shears, ”F.” (1930) ; F. G. Bengtsson i
”Silversköldarna” (1931).
Fromage [fråmä’?], fr., ost; även namn på
en del efterrätter.
Fromentin [fråmätä’], E u g è n e, fransk
målare och författare (1820—76). F., en intelligent
och förfinad konstnärsnatur, målade med
för
kärlek landskaps- och figurbilder från
Nordafrika. Han skrev afrikanska skildringar och de
temperamentsfulla konstanalyserna ”Les maitres
d’autrefois” (1876), ägnade åt nederländsk konst.
Hans roman ”Dominique” (1863; sv. övers. 1913)
räknas som klassisk i fransk litteratur.
Fromma stiftelser, se Stiftelse.
From sounds to things [fram sau’ndz to
bi’Dz], eng., från prat till handling; motto på G.
Adlersparres ”Läsning i blandade ämnen” (1797
—1801), hämtat från A. Pope.
Fronden [frå’jjd-] (fr. la fronde, urspr. en
slunga, som användes av Paris’ gatpojkar i
slagsmål) kallas inbördeskriget i Frankrike
1648—53 under Ludvig XIV :s minderårighet;
f. betecknar även det krigförande
oppositionspartiet. F. innefattade tre högst olika rörelser:
1) den högadliga f. med feodala åsikter; 2)
par-lamentsoppositionen, som sökte hävda
Parisparlamentet såsom folkrepresentation efter engelskt
mönster; 3) den borgerliga f. i städerna. F.
började med oviljan mot italienaren Mazarins
makt, finansernas oordning, förvaltningsmissbruk
och växande skatter. Parlamentet i Paris
vägrade 1648 att inregistrera vissa förordningar
samt krävde finans- och förvaltningsreformer.
Aug. s. å. häktade regeringen två
oppositionsledare; ett barrikaduppror utbröt då, stött av en
del kända personer, bl. a. Paul de Gondi,
sedermera kardinal de Retz. De arresterade frigåvos,
och 22 okt. s. å. måste änkedrottningen godtaga
parlamentskraven. Mazarin vann emellertid ”den
store Condé” för hovet, som hemligen flydde till
S :t-Germain jan. 1649, och trupper
sammandrogos. Genom Condés hotande hållning segrade
hovet, och ”la fronde parlementaire” slöts genom
fördraget i Rueil 30 mars 1649. Den övermodige
Condé övergick dock nu till att bli högadelns
ledare. Då lät Mazarin arrestera honom,
prinsen av Conti samt deras svåger hertigen av
Longueville 18 jan. 1650, och striden bröt ut
på nytt (”la fronde des seigneurs”). Mazarin
måste släppa prinsarna och bege sig till
Köln-trakten febr. 1651. Ludvig XIV blev myndig
7 sept. 1651, aug. s. å. drog sig Mazarin från
hovet för att underlätta en försoning, och 21
okt. intågade Ludvig i Paris. Febr. 1653 kom
även Mazarin tillbaka. Parisparlamentet
förlorade varje rätt till inblandning i regeringen.
Konungadömet gick således segrande ur kampen.
Frondera (fr. fronder-, jfr Fronden), klandra,
öppna strid mot de styrande. —_F ronder 1,
opposition, missnöje. — F r o n d ö r, missnöjd,
oppositionsman.
Front [fråqt el. frånt] (av lat. frons, panna),
framsida. — 1) Krigsv. En truppavdelnings
främsta sida vid vanlig uppställning eller strid.
Den linje, som f. bildar, kallas frontlinje.
F:s riktning, frontriktningen, är
vinkel-rät mot frontlinjen. — Frontanfall, anfall
mot fiendens f. — Fronthinder anläggas
framför en ställnings framsida. Inom
befäst-ningskonsten är f., i mots. till flank, bröstvärn
för eldgivning framåt. En fästnings omkrets
indelas i fronter (försvarsområden), varje f.
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
