Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fritänkarföreningen - Friuli - Frivakt - Frivillig - Frivilliga automobilkåren - Frivilliga motorcykelkåren - Frivilliga radioorganisationen - Frivillig befälsutbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233 Friuli—Frivillig befälsutbildning 234
unionens antireligiösa föreningar, av vilka De
gudlösa {Sojus bezbozjnikov) med organet Den
gudlöse (Bezbozjnik) torde vara den mest kända.
Gudlöshetsorganisationerna bildade De gudlösas
centralråd, och världskongresser för gudlösa och
fritänkare höllos under 1920- och 1930-talen i
Moskva. 1933 upplöstes alla f. i Tyskland. I
samma syfte som Sällskapen för etisk kultur
bildades i Sverige av A. Nyström Positivistiska
samfundet i Stockholm 1879. På samma linje
verkade Missionen för förnuftstro i Stockholm.
Andra svenska f. från slutet av 1800-talet med
mer el. mindre direkt antireligiöst program voro
bl. a. Fritänkarförbundet, Utilistiska samfundet,
bildat 1888 i samband med V. E. Lennstrands
antireligiösa verksamhet, båda i Stockholm med
lokalföreningar i landsorten. Svenska
fritänkar-förbundet med säte i Göteborg bildades 1928
som en sektion av Internationale proletarischer
Freidenker (IPF). Av de svenska f :s mera
sporadiskt utkommande publikationer kunna nämnas
Nya fritänkarn, Ateisten och Den gudlöse. —
Litt.: K. Algermissen, ”Die Gottlosenbewegung
der Gegenwart” (1933); C. J. Björklund,
”Minnesskrift om O. Ljungdahl och den svenska
fri-tänkarrörelsen” (1942).
Friuli [fri’oli] (ty. Friaul), landskap i n. ö.
Italien, omfattande förutvarande prov. Udine
samt de före 1919 österrikiska områdena
Tol-mein, Görz och Gradisca; c:a 8,000 km2 med c:a
800,000 inv. — Invånarna, f r i u 1 e r el.
furia n e r tala en rätoromansk dialekt. Landet har
namn efter romarnas Forum lulii. 568 intogs
F. av langobarderna och blev hertigdöme, under
Karl den store ett frankiskt markgrevskap,
senare delat i flera grevskap. Större delen av F.
kom 1420 under Venedig, grevskapet Görz 1500
till kejsar Maximilian I. Det venetianska F.
tillföll 1797 Österrike, som förlorade hela F.
under Napoleonskrigen men återvann det 1814;
venetianska F. avträddes 1866 till Italien. Görz
(Gorizia) avträddes 1919 och kom genom
fördraget i Rapallo 1920 definitivt till Italien.
Frivakt, det vaktmanskap ombord på fartyg,
som är i tur att för tillfället vara befriat från
vakt. — Frivaktare åter benämnes personal,
som, på gr. av befattning ombord (t. ex.
ekonomipersonal), står utanför eg. vakttjänst.
Frivillig, mil., person, som utan att därtill vara
skydig, anmäler sig till militär tjänst el.
utbildning. — I Sverige kan frivillig utbildning äga
rum inom de frivilliga försvarsorganisationerna
och frivillig tjänst fullgöras av till befäl utbildad
person, för vars avlöning vakant lön kan
disponeras. I krigstid el. vid krigsfara
(beredskaps-förhållanden) kan tjänsteavtal upprättas med
person, som icke är i värnpliktsåldern
(krigs-f rivil lig). För att kunna utnyttja
krigsfri-villig redan vid mobilisering kan tjänsteavtal
med sådan upprättas i fredstid. — I utländsk
militär tjänst göra ofta personer från annat
land frivilligt tjänst under krigsförhållanden.
Ex. härpå utgöra de svenskar, som deltogo på
finsk sida i vinterkriget 1939—40.
Frivilliga automobilkåren (FAK) bildades
1914 med uppgift att ställa förare och
motorfordon till K.m :ts förfogande vid mobilisering
och krig. 1931 erhöll F. nya uppgifter, som
inneburo, att kåren skulle utbilda officerare för
krigstjänst vid motoriserade trängförband. F :s
uppgift är sedan 1942 att utbilda främst
reservofficerare samt värnpliktiga officerare och
underofficerare ur motoriserade förband i motortjänst
samt ungdomar i att föra bil.
Frivilliga motorcykelkåren (FMCK)
bildades 1929 som en underavd. inom Svenska
motorklubben med uppgift att ställa förare och
maskiner till K.m:ts förfogande i försvarets tjänst.
1938 godkändes kåren av K.m:t som frivillig
försvarsorganisation. F :s uppgift är sedan 1942
att utbilda ungdomar, som ej gjort sin värnplikt,
till motorcykelförare samt att vidmakthålla
övriga medl :s förmåga som militära motormän.
Frivilliga radioorganisationen (FRO)
bildades 1946 och har till uppgift att utbilda
sändar-amatörer till militära radiotelegrafister. F. är en
underavd. av Föreningen Sveriges
sändaramatö-rer samt är ansluten till Centralförbundet för
befälsutbildning.
Frivillig befälsutbildning avser att, vid sidan
av den ord. utbildningen inom armén, ge befäl
(ej sådant på aktiv stat) en kompletterande
utbildning för att göra det ytterligare skickat för
sina uppgifter i krig. Den första f. anordnades
i Stockholm 1903. För att leda den under början
av 1900-talet alltmer omfattande f. bildades 1912
Sveriges 1 a n d s t o r m s f ö r e n i n g a r s
centralförbund. Detta arbetade på tre
linjer: landstormsofficersutbildning, ungdomsfostran
och kvinnlig verksamhet.
Landstormsofficersut-bildningen avsåg främst att tillgodose
landstorms-förbandens behov av befäl vid mobilisering.
Denna utbildning omhänderhas sedan 1943 av
Centralförbundet för befälsutbildning (se nedan).
Ungdomsutbildningen, som tillkom 1915, avsåg
främst att vara en förberedelse till
värnpliktstjänstgöringen. Denna utbildning omhänderhas
sedan 1947 till övervägande delen av hemvärnet.
Till centralförbundet var även det 1924 bildade
Riksförbundet Sveriges lottakårer anslutet.
Enl. 1942 års försvarsbeslut upphävdes
indelningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid i
beväring och landstorm. Därjämte igångsattes
utbildning i fredstid av värnpliktiga till officerare
och underofficerare i direkt anslutning till de
värnpliktigas 1 :a tjänstgöring. Därmed följde,
att uppgifterna för Sveriges
landstormsförening-ars centralförbund icke längre borde vara
förknippade med vad som hittills innefattats i
begreppet landstorm utan borde beröra den
frivilliga befälsutbildningen över huvud taget och
främst vidareutbildningen av arméns värnpliktiga
befäl. 1943 ombildades därför nyssnämnda
centralförbund till Centralförbundet för
befälsutbildning (Cfb). — I f. utbildas
värnpliktig och fast anställd, icke aktiv
personal vid armén, befäl och befälsaspiranter vid
hemvärnet ävensom annan i riksförsvaret
deltagande personal. Utbildningen avser att dels göra
det möjligt för armén tillhörande värnpliktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
