Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friser - Frisera - Frisinnad - Frisinnade folkpartiet - Frisinnade klubben - Frisinnade kvinnors riksförbund - Frisinnade landsföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frisera—F risinnade landsföreningen
223
Zuiderzee), Mellanfriesland (nuv. nederländska
prov. Friesland) och Östfriesland (nuv. nederl.
prov. Groningen, preuss. Östfriesland och en del
av Oldenburg). I Västfriesland uppstodo med
tiden flera världsliga och andliga
feodalvälden (ss. grevskapen Holland, Zeeland,
Gel-derland och biskopsstiftet Utrecht), men i
Mellan- och Östfriesland upprättade de fria bönderna
jämte adliga hövdingar en på forngermanska
grundsatser vilande förbundsförfattning. Endast
hos dessa senare, ”de fria friserna”, bibehöll sig
den frisiska nationaliteten, varför namnet
Friesland kom att beteckna blott landet ö. om
Zuiderzee. Östligaste delen av Östfriesland erövrades
1514 av grevarna av Oldenburg och uppgick i
deras land. Nuv. prov. Groningen kom under
stiftet Utrecht. Den återstående delen av
Östfriesland bortgavs på 1400-talet av kejsaren som
ärftligt riksgrevedöme. Vid nyare tidens början
uppgick hela det gamla Friesland, med undantag av
tyska riksgrevskapet Östfriesland och det med
Oldenburg införlivade området, i habsburgska
husets ”burgundiska arv”. I den genom
nederländska frihetskriget uppkomna nederländska
republiken intog prov. Friesland, det forna
Mellanfriesland, länge en särställning, i det att
ståthållarskapet däröver ej tillhörde Vilhelms av
Oranien ättlingar utan en annan gren av huset
Oranien, den, som 1747 med Vilhelm Friso av
Nassau-Dietz fick ärftlig ståthållarvärdighet
över hela republiken.
Frisera (fr. friser), krusa, locka, prydligt
ordna håret.
Frisinnad, fördomsfri; politiskt liberal,
fram-stegsvänlig; tidigast känt från 1830-talet.
Frisinnade folkpartiet. Efter sprängningen
av Frisinnade landsföreningen och det
förutvarande frisinnade el. liberala partiets
uppdelning i ett liberalt och ett frisinnat parti var
även Liberala samlingspartiets i riksdagen tid
ute. I stället bildades F., som ofta populärt även
kallades Folkfrisinnade partiet, under
anslutning till Frisinnade landsföreningens
program som de frisinnades riksdagsparti; detta
skedde 9/i 1924. Ordf, var 1924—32 C. G.
Ekman, vilken 1933 efterträddes av F. Hamrin.
Partiet räknade vid sin tillkomst 20 medl. i F. K.
samt 27 i A. K. Medl.-talet utgjorde vid 1934
års riksdag 17 i F. K. och 20 i A. K. Efter
sammanslagningen av Frisinnade landsföreningen
och Sveriges liberala parti 1934 följde vid
följande riksdag även en sammanslagning av F. och
Liberala riksdagspartiet till Folkpartiets
riksdagsgrupp.
Frisinnade klubben, stiftad i Stockholm
1900, har närmast till ändamål att sammanföra
personer av liberal politisk åskådning till
sällskapligt umgänge och diskussion. — Litt.: E.
Rosenborg, ”F. 1900—1924” (1925).
Frisinnade kvinnors riksförbund uppstod
1921 som en fortsättning och utvidgning till
riksorganisation av Föreningen frisinnade
kvinnor, som verkat i Stockholm från 1914. Efter
Frisinnade landsföreningens sprängning 1923,
som F. förgäves sökt förhindra, beslöt
förbun
224
det att ställa sig självständigt och neutralt
gentemot de nya liberala och frisinnade partierna.
I själva verket intog det en radikalare hållning
än båda dessa. Samtidigt startades tidn.
Tidevarvet, som 1923—36 blev språkrör för
förbundet och gav namn åt dess ledande personer,
vilka brukade betecknas som
”Tidevarvsgrup-pen”. 1931 ombildades F. till Svenska
kvinnors vänsterförbund, som är en
sammanslutning av radikala, liberala och frisinnade
kvinnor; även socialdemokrater kunna vara medl.
Förbundet som sådant är icke partipolitiskt
men utgör en förbindelseled mellan demokratiska
vänsterelement. F :s Stockholms-avd. lyckades
genom åren leva kvar och verkar nu under
namnet Radikala föreningen; den är sedan
1937 öppen även för män. Dess kvinnliga led.
utgöra automatiskt det nämnda
vänsterförbundets radikala Stockholmsgrupp.
Frisinnade landsföreningen bildades på möte
i Stockholm 22—-24 febr. 1902 som en
riksorganisation, motsvarande det 1900 bildade Liberala
samlingspartiet i riksdagen. Dess
ändamål angavs i stadgarna vara ”att till gemensamt
arbete och uppträdande samla landets politiskt
frisinnade medborgare; att verka för val till
riksdagen av män och kvinnor, vilka ansluta sig
till det program, som till de allmänna valen
uppställes av föreningen; att verka för val av
frisinnade ledamöter av landsting ävensom stads-,
kommunal- och municipalfullmäktige; samt att i
övrigt främja en sund utveckling i demokratisk
riktning inom stat och kommun”. Föreningens
organisation baserade sig dels på lokala
föreningar, sammanslutna i valkretsförbund, dels på
direkt till föreningens huvudbyrå i Stockholm
anslutna (s. k. understödjande) medl.
Valkretsförbunden valde ombud till landsföreningens
förtroenderåd samt till det landsmöte (frisinnade
landsmötet), som föreningen vartannat år
höll i Stockholm. Ledningen handhades av ett
verkställande utskott, inom vilket en mindre
ar-betsdelegation kunde utses. Particentralen, F :s
byrå, var förlagd till Stockholm. F. nådde sin
höjdpunkt 1914, då föreningen räknade omkr.
1,250 lokalavd. med över 50,000 medl. Efter
partiets valnederlag s. å. gick organisationen
tillbaka till omkr. 450 lokalavd.
Sin största politiska framgång uppnådde F. vid
1911 års Andrakammarval. Partiet fick då 101
platser i A. K., och K. Staaf bildade därpå sin
andra ministär. I försvarsstriderna 1913—14 tog
föreningen livligt del, men partiet led i 1914 års
båda val stora förluster. Vid 1917 års
Andrakammarval liksom vid landstingsvalen 1919 hade
partiet åter framgång. Denna styrka tog sig
även uttryck däri, att N. Edén var statsminister
i den liberala—socialdemokratiska regeringen
1917—20. Men inom partiet började splittringens
krafter verka. Sprängkilen var nykterhetsfrågan.
På ett extra landsmöte 27 maj 1923 vann den
förbudsvänliga riktningen överhand. Detta
föranledde F :s sprängning. De flesta av minoritetens
ombud utgingo omedelbart ur F., och i okt. s. å.
bildades Sveriges liberala parti. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
