Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fribourg - Fribourgalperna (Freiburgalperna) - Fribrev - Fribrevsrätt - Fribyggarne - Fribytare - Fricandeau - Frich, Övre Richter - Frick, Wilhelm - Frid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
F ribourgalperna—F rid
184
Flygbild över staden Fribourgs centrala delar.
(påbörjad 1283). över den djupa Sarineklyftan
leda flera ståtliga broar. F. är biskopssäte; har
flera kloster och internationellt katolskt
universitet (grundat 1889).
Fribourgalperna [fribö’r-J
(Freiburgal-perna), den del av Bernalperna, Schweiz, som
ligger mellan Rhönedalen och Gemmipasset;
uppdelas i Wildhornkedjan med Wildhorn (3,264 m)
och Simmegruppen med Albristhorn (2,764 m).
Fribrev, i äldre tid ett dokument, vari någon
tillförsäkrades viss förmån el. befrielse från
pålaga ; privilegium; lej debrev. Kommerskollegium
utfärdade till 1892 f. åt svenska fartyg, nu
ersatta av nationalitetscertifikat. — Förr (i
Finland ännu) : brev, för vilket ej erlägges
beford-ringsavgift (se Fribrevsrätt). — Inom
försäkringsrätten : ett försäkringsbrev, för vilket
premierna för all framtid erlagts.
Fribrevsrätt, (förr) rätt för myndigheter och
ämbetsmän att i tjänsten avsända brev utan
erläggande av befordringsavgift. 1873 ersattes f.
med tj änstebrevsrätt. Postavgift utgår icke för
försändelse från någon av kungl. familjens
medlemmar, för till led. av riksdagen adresserad
lokalförsändelse, innehållande någondera
kammarens föredragningslista, ej heller för försändelse
i posttjänsten (s. k. postsak).
Fribyggame, litterärt och pedagogiskt
sällskap i Stockholm, bildat 1787, utgav 1796—98
en tidskrift och upprättade ett lyceum för
undervisning genom föreläsningar.
Fribytare, kapare, sjörövare.
Fricandeau [frikädå’], fr., späckad kalvstek.
Frich [frik], övre Richter, norsk
författare (1872—1945), medarbetade 1895—1910 i
örebladet och Aftenposten, var red. av Verdens
Gang 1910—12 och av Bergens Aftenblad 1912
—13. 19n började han sin ytterligt
omfångsrika verksamhet som författare av spännande
kriminalromaner. På sv. finnas härav ett 30-tal
samt ”Boken om vinet” (1929) och ”Boken om
tobak” (1934).
Frick, Wilhelm, tysk
politiker (1877—1946), urspr.
anställd i bayersk
förvaltningstjänst, från 1917
ämbetsman i Münchens
polisdirektion. 1923 var han
inblandad i Hitlers
München-kupp, arresterades och miste
sitt ämbete. Han invaldes
1924 i riksdagen av
nationalsocialisterna, blev 1928
ledare för partiets
riksdagsgrupp och var jan. 1930—
april 1931 inrikes- och
undervisningsminister i staten
Thüringen. När Hitler i
jan. 1933 blev rikskansler,
fick F. säte i hans regering
som inrikesminister och blev
i maj 1934 jämväl preussisk
inrikesminister. F. var sitt
partis främsta administrativa
kraft, och han utövade ett
stort inflytande. Sålunda var det han, som
genomförde den s. k. riksreformen
(delstaternas faktiska eliminering) och som befäste
nationalsocialisternas maktställning genom att
ställa allehanda yrkesförbund och andra
organisationer under partiets förtroendemän. Även
genomförandet av de tidigare åtgärderna för Tyska
rikets ”arisering” och för dess omdaning från
en rätts- till en
polisstat äro främst att
tillskriva F. Han
ansågs dock med rätta
representera en
relativt moderat fraktion
inom det
nationalsocialistiska lägret. 1935
blev han medl. av
riksförsvarsrådet och
av ministerrådet för
rikets försvar samt
ge-neralfullmäktig för
riksstyrelsen.
Ledningen av polisväsendet
gled emellertid helt ,
över i Himmlers händer. I aug. 1943
utnämndes F. till riksprotektor över Böhmen-Mähren.
Vid Nürnbergprocessen dömdes han till döden
genom hängning och avrättades 1946.
Frid (isl. friör, fsv. friper) betecknade i den
gamla germanska rätten det vänskapliga
tillståndet släktingarna emellan inom ätten samt
inom den folkliga och kungliga rätten dels,
det skydd mot vissa angrepp på person och
egendom, som meddelades genom särskilda
straffbestämmelser, dels även, ss. av
ordet fredlös framgår, rättsskyddet i allm.
Strävandet att upprätthålla f. har naturligtvis
haft betydelse för utbildningen av viktiga delar
inom straffrätten. Av synnerlig betydelse har ur
denna synpunkt varit den lagstiftning om
strängare straff för brott mot de särskilda
friderna, vilken delvis härstammar från
ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
