Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Frankrike
68
en centerregering. — Under åren 1934—35
präglades F :s utrikespolitik av strävan att finna
motvikter till Tysklands makttillväxt. Doumergues
utrikesminister J. L. Barthou förde en energisk
allianspolitik och förmedlade Sovjetunionens
inträde i N. F. i sept. 1934. Då konung Alexander
av Jugoslavien i okt. s. å. anlände till Marseille
som F:s gäst, föll Barthou jämte denne offer
för ett attentat. Hans politik fullföljdes av
Laval. En militärpakt med Sovjetunionen slöts i
maj 1935 och ratificerades följ. år. Man företog
även ett närmande till Italien. Vid ett besök i
Rom i jan. 1935 slöt Laval en överenskommelse
med Mussolini, vilken innebar vissa eftergifter
åt Italien i Afrika. Mussolini stödde till
gengäld i april s. å. F. på Stresakonferensen. På
gr. av Etiopien-krigets internationella
förvecklingar omintetgjordes hela nyorienteringen
gentemot Italien. — Inrikespolitiskt sett voro
finansproblemen förhärskande under hela perioden
från Doumergues fall till valen 1936. Regeringen
Flandin efterträddes i juli 1935 efter ett kort
mellanspel F. Bouisson-Caillaux av en ministär
Laval, som i febr. 1936 avlöstes av en ny
regering Sarraut med Flandin som utrikesminister.
En stram deflationspolitik vållade växande
missnöje inom folkets breda lager. Sommaren 1935
sammanslöto sig alla vänsterpartierna, från
borgerliga radikaler till kommunister, i
folkfronten. I dec. s. å. antogs en lag om upplösning
av de nationella ligorna. Vid valen i maj 1936
vann folkfronten en stor seger. Socialisterna
beläde första platsen bland partierna. L. Blum
bildade den 1 :a folkfrontsregeringen med
Daladier som v. konseljpresident och Y. Delbos som
utrikesminister. Kommunisterna förbehöllo sig
handlingsfrihet. Efter vänsterns valseger utbröto
revolutionära masstrejker med övergrepp mot
egendom och ”ockupation” av arbetsplatser. Den
revolutionära yran avtog, då Blum i snabb takt
genomdrev ett vittgående reformprogram,
40-tim-vecka, kollektivavtal m. m. Den sociala oron
upphörde dock icke. Produktionen sjönk,
stats-intäkterna minskades, och s. å. måste
guldmyntfoten överges. Skattehöjningar blevo aktuella,
och folkfrontens sammanhållning utsattes för
hårda prov. Blum begärde fullmakter för att
lösa finanskrisen, men senaten vägrade, och i
juni 1937 avgick regeringen. Chautemps bildade
en ny, mera moderat folkfrontsministär med
Blum som v. konseljpresident. Utrikesminister
Delbos kvarstod, men finansministerposten
övertogs av G. Bonnet. Fullmakter krävdes åter
och beviljades av bägge kamrarna. Chautemps
bildade i jan. 1938 en huvudsaki.
radikalsocialis-tisk ministär, som avgick i mars s. å. Blum
bildade åter regering, men redan i april s. å. trädde
Daladier i spetsen för en centerregering.
Folkfronten sprängdes definitivt i okt. s. å. Daladiers
finansminister P. Reynaud sanerade finanserna.
— 1936 hade medfört en allvarlig försämring
av F:s ställning i Europa. Då Tyskland i mars
d. å. besatte det demilitariserade Rhenlandet,
ville Sarrauts regering mobilisera armén, dock
endast på villkor, att Storbritannien utlovade
stöd. Brittiska regeringen vägrade, och F.
underlät att inskrida mot fördragsbrottet. S. å.
uppgav Belgien sin sedan 1920 gällande allians
med F. Spanska inbördeskrigets utbrott i juli
s. å. vållade en hotfull inre splittring i F. I
april 1938 slöt Daladier ett avtal med
Storbritannien, vilket praktiskt taget innebar militär allians.
Münchenuppgörelsen om Tjeckoslovakien i sept.
s. å. ledde till att det franska allianssystemet
i ö. bröt samman. På gr. av Hitlers hot mot
Polen gav emellertid F. tills, m. Storbritannien
1939 detta land garantier och förklarade 3/s
s. å. krig mot Tyskland med anledning av dess
angrepp i ö. Franska regeringen ombildades
med högergruppernas stöd, och makten samlades
i Daladiers hand.
XIX. Tredje republikens fall.
Regeringen Daladiers politik under de första
krigs-månaderna föranledde skarp kritik, och i mars
1940 avgick Daladier. Han efterträddes av
Reynaud (jämväl utrikesminister) i spetsen för
en ministär, i vilken även 6 socialister inträdde.
Daladier behöll krigsministerposten, som han
innehaft sedan april 1938. Reynaud försökte
åvägabringa en kraftigare krigföring och
förband sig gentemot Storbritannien att icke
sluta separatfred. Han mötte emellertid stora
svårigheter. Den tyska västoffensiven, inledd
10/ä 1940, gick stormande fram. 18/s hade tyska
pansarstyrkor nått halvvägs från Sedan till
Engelska kanalen. Denna dag ombildade Reynaud
sitt kabinett; han övertog själv
krigsministerposten, Dalädier blev utrikesminister, marskalk
Pétain v. konseljpresident. Två dagar senare
ersatte Reynaud general Gamelin med general
Weygand som överbefälhavare. 6/e utstöttes
Daladier, som var benägen för fred. Samma dag,
som Italien förklarade F. krig (10/e), måste
regeringen lämna Paris. Den begav sig via Tours
till Bordeaux. Läget vid fronterna var
förtvivlat. Inringningsslaget hade slutkämpats 4/e vid
Dunkerque. Tyskarna hade därefter med
överlägsna krafter 5/e—7/s genombrutit den s. k.
Weygand-linjen och voro på snabb offensiv in
i hjärtat av F. Weygands hemställan 7/s hos
regeringen att begära vapenvila avslogs dock,
likaså en förnyad hemställan 12/e. Tyskarna hade
då överskridit Seine mellan Paris och Engelska
kanalen. Reynaud, som förgäves riktade en
desperat vädjan till president Roosevelt om
omedelbar amerikansk undsättning, ville fortsätta
kampen från Nordafrika, men då han icke kunde
vinna majoritet inom kabinettet, avgick han
16/e och efterträddes av Pétain. Samma dag
medgav Storbritannien med hänsyn till läget,
att F. underrättade sig om Tysklands villkor
för vapenstillestånd, och redan natten till 17/s
anhöll Pétain om stillestånd. 22/e undertecknades
vapenstilleståndsfördraget i Compiègne. Detta
innebar, att 3/s av landet, inkl, hela kusten från
belgiska till spanska gränsen, ockuperades av
Tyskland på obestämd tid. Elsass-Lothringen
införlivades med Tyskland i aug. s. å. Franska
armén demobiliserades med undantag av en liten
styrka i den icke-ockuperade delen av landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
