Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Frankrike
54
états généraux sista gången före stora
revolutionen 1789. Redan nu visade sig slitningar
mellan adeln och det av ämbetsmän ledda tredje
ståndet. Ludvig övertog själv regeringen 1617,
men först då hans rådgivare kardinal R i c h
e-1 i e u fått tyglarna i sin hand, fick F. åter en
fast ledning (1624—42). Richelieu kuvade 1628
genom erövringen av La Rochelle de för
statens inre styrelse och enhet farliga
hugenotter-na, som 1629 miste sina säkerhetsplatser. Genom
regeringens till provinserna utsända intendenter
främjade Richelieu centralisationen med
undanträngande av provinsguvernörernas och
provin-sialständernas makt. Han satte även här och
flotta i ypperligt skick. Under sin mot huset
Habsburg riktade målmedvetna utrikespolitik
stödde han Gustav II Adolf och ingrep senare
aktivt i trettioåriga kriget. Ludvig XHI:s son
Ludvig XIV (reg. 1643—1715) var vid sin
tronbestigning 5 år, och landets styrdes av hans
moder, Anna av Österrike, och kardinal M a z
a-rin, som till sin död 1661 fortsatte Richelieus
politik. I westfaliska freden 1648 fick F. bl. a.
delar av Elsass, i pyreneiska freden med Spanien
1659 Roussillon, Artois m. m. Genom kuvandet
av frondens uppror 1648—53 tillintetgjordes
Parisparlamentets och högadelns sista försök att
motsätta sig enväldet, vilket därmed fördes till
full seger.
X. Enväldets höjdpunkt under
Ludvig XIV (1661—1715). Vid Mazarins
död 1661 tog Ludvig XIV styrelsen i egen hand.
F. blev nu Europas tongivande land under ”le
grand siècle”. Konungen själv, ”le roi soleil”,
omgavs av den till en lysande hovadel
förvandlade forna mäktiga lantaristokratien, biträddes
på alla förvaltningsområden av stora förmågor,
bl. a. Colbert på finansernas och Louvois på
krigsväsendets, och hyllades som frikostig
beskyddare av konst och litteratur. Den ärelystne
Ludvig inledde en synnerligen aktiv
utrikespolitik. Han köpte Dunkerque av England 1662,
stred med Spanien 1667—68 men tvingades av
trippelalliansen till freden i Aachen 1668. Hans
anfall mot Holland 1672 ledde för dess
bundsförvant Spanien till förlust av bl. a.
Franche-Comté genom freden i Nijmegen 1678. Genom
reunioner vann han viktiga områden vid F: s
östgräns. 1685 upphävdes ediktet i Nantes,
varefter tusentals reformerta fransmän utvandrade.
Pfalziska kriget 1688—97 slöts under svensk
be-medling genom freden i Rijswijk 1697. Spanska
tronföljdskriget 1701—13, framgånget ur
Ludvigs strävan att åt en gren av sin ätt förvärva
de spanska habsburgarnas välde, medförde stora
motgångar men slöts omsider med en relativt
dräglig fred i Utrecht 1713. De många krigen
hade ödelagt statens finanser och befolkningens
välstånd.
XI. Enväldets förfall under I’a
n-cien régime (1715—89). Ludvig XIV
efterträddes av sin sonsons son Ludvig XV (reg.
1715—74); under dennes minderårighet var Filip
av Orléans regent. Under ”la régence”, 1715—■
23, komprometterades enväldet ytterligare genom
Filips sedeslösa hov och äventyrliga finanspolitik,
som ledde till statsbankrutt och allmän ruin.
1726—43 leddes F:s politik av A. H. de Fleury.
F:s deltagande i österrikiska tronföljdskriget
1740—48 och förnyade strid med England 1755,
vilken 1756—63 sammansmälte med sjuåriga
kriget, medförde genom freden i Paris 1763
förlust av större delen av F:s kolonialvälde.
Utrikespolitiken leddes 1758-—70 av Choiseul, som
1761 avslöt Bourbonska familj efördraget. 1766
förvärvades Lothringen och 1768 Korsika.
Skatteväsendet låg sedan gammalt i händerna på
ge-neralförpaktare, vilkas utpressningar orsakade
stor förbittring. De sociala förhållandena under
1’ancien régime karakteriserades av de högre
ståndens, prästerskapets och adelns, privilegier
och rikedom, medan tredje ståndet fick bära
skattebördor utan att äga motsvarande
rättigheter. Upplysningsfilosofernas idéer började tränga
igenom med upplösande kritik av enväldet, som
icke kunde bota de finansiella och sociala
missförhållandena. Ludvig XV:s sonson, den
välmenande men svage Ludvig XVI (reg. 1774
—92), var icke mannen att lösa de svåra
uppgifter han ärvde med kronan. Då han 1776
avskedat finansministern Turgot och dennes
efterträdare Necker och Calonne misslyckats samt
deltagandet 1780—83 i nordamerikanska
frihetskriget ytterligare kostat pengar, nödgades
Ludvig 1787 inkalla en notabelförsamling. Då
denna icke gav några bevillningar, inkallade han
1789 les états généraux.
XII. Franska revolutionen (1789)
intill 1799.
1) Riksständerna och konstituerande
nationalförsamlingen (5 maj 1789—30 sept. 1791).
Riksständerna sammanträdde i Versailles 5 maj 1789.
Bristen på traditionella parlamentariska former
gav genast många konfliktanledningar. I bestämd
motsats till regeringen tog tredje ståndet med
bl. a. Mirabeau och Sieyès snart ledningen och
konstituerade sig som nationalförsamling
(assem-blée nationale) 17 juni s. å., samtidigt som dess
bifall förklarades nödvändigt för beviljande av
skatter. Revolutionen var börjad. Genom eden
i Bollhuset 20 juni förband sig församlingen att
ej åtskiljas, förrän den givit F. en ny
författning, och blev därigenom konstituerande
fassem-blée constituante). Jäsningen bland Paris’
befolkning kom till fullt utbrott 14 juli med
stormningen av Bastiljen. En borgarmilis,
nationalgardet, bildades med La Fayette som chef.
Nationalförsamlingen avskaffade natten 4—5 aug.
alla privilegier, livegenskapen och skråväsendet,
införde jämnare skattefördelning, proklamerade
likhet inför lagen och fritt tillträde till ämbetena.
26 aug. utfärdades den ryktbara företa
Déclara-tion des droits de l’homme. 5—6 okt. 1789
framtvingade pöbeln konungafamiljens och
nationalförsamlingens flyttning från Versailles till Paris.
De kommo då under starkare inflytande av
befolkningen i huvudstaden, där de betydelsefulla
politiska klubbarna uppstodo (bl. a.
kordelierer-nas klubb, feuillantklubben och j akobinklubben).
1790 genomdrevs i F. departementsindelningen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
