Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
F rankrike
22
mill. hl men sjönk under 2:a världskriget (27,5
mill. hl 1945, 61,3 mill. 1950). Produktionen
täcker dock ej den stora inhemska konsumtionen,
utan 12—16 mill. hl (1937 12,5 mill. hl, 1938
16,3 mill. hl) införas från Algeriet, medan viner
av finare och dyrare märken utföras (0,9 mill.
hl 1937, 1 mill. hl 1938, 0,9 mill hl 1950). Varje
fransman drack i medeltal c:a 120 1 druwin
1949 (3/4 av förkrigskonsumtionen), d. v. s. en
konsumtion, som är större än i något annat land.
Boskapsskötselns utveckling har sedan
1880-talets jordbrukskris påskyndats i kapp med
industrialiseringen och urbaniseringen och i
sammanhang med övergång till större odling av
foderväxter. Nötkreaturen (15,6 mill. 1938, 15,4 mill.
1949) äro talrikast i det fuktiga atlantiska området
med yppig gräsvegetation, sär sk. i Bretagne,
Nor-mandie och Flandern, i närheten av Paris och i
industriområdena n. och ö. därom samt i
neder-bördsrika bergsområden, ss. i Vogeserna,
Jura-bergen, Nordalperna, Väst- och
Centralpyrenéer-na och Centralmassivet, glesast i det sommartorra
medelhavsområdet. Mejerihanteringen står högst
i n. och n. v. F. samt i Vogeserna, Jurabergen
och Alperna. Uppfödning av slaktdjur sker till
stor del på Centralmassivet men även i
Pyrenéerna och Alperna, där man även lägger an på
osttillverkning. Fåravel bedrives i de torra och till
åkerbruk otjänliga trakterna, ss. i Aveyron,
Bou-ches-du-Rhöne, i de lägre delarna av
Pyrenéerna och Alperna samt på Centralmassivets s. v.
sluttning, särsk. på kalkplatåerna Les Causses,
där den berömda fårmj ölksosten, som uppkallats
efter staden Roquefort, från början
framställdes. Fårstammen uppgick 1938 till 9,8 mill. djur,
1949 till 7,5 mill. Svinaveln är koncentrerad till
Bretagne och Auvergne samt till Garonnebäckenet
med dess majsodling. Antalet hästar uppgick 1938
till 2,7 mill. men hade 1949 sjunkit till 2,4 mill.,
mulåsnor till 135,000, resp. 80,000 (1944) och
åsnor till 185,000, resp. 87,000. Fjäderfäaveln är
mycket utbredd. Elsass, Dordogne, Les Ländes
och de lägre delarna av Pyrenéerna ha en
betydande uppfödning av gäss.
Skogsbruk. F:s skogsareal omfattar c:a
108,000 km2 el. 19,5% (1945) av landets ytvidd.
I senare tid (redan under 1800-talet) har genom
statens försorg skog nyplanterats på många
kalmarker, särsk. i Les Ländes (c :a 1 mill. har
kusttall) och i mellersta Champagnes kalkterräng.
F:s största skogsreserver finnas nu i Les Ländes,
i Les Maures- och L’EstéreI-bergen, där
kork-och hartseken täcker omkr. hälften av ytan, i
Vogeserna, på Lothringens och Bourgognes torra
sand- och kalkstensplatåer, i Jurabergen, av
vilkas yta omkr. Vs (29—35 %) är skogbeväxt, i
Alperna och i Pyrenéerna (20—29 °/o) samt i
vissa delar av Centralmassivet och på ön Korsika.
Skogarnas avkastning täcker dock långt ifrån
behovet. Före 2:a världskriget hade F. ett årligt
importbehov av c:a 1 mill. ton trävaror och c:a
0,5 mill. ton trämassa.
Fisket är av stor ekonomisk betydelse. F.
(med Algeriet) sysselsatte före 2:a världskriget
(1939) 133,000 fiskare, därav c:a 85,000 i moder-
Ostkällare i Roquefort.
landets fiskevatten. Storsjöfiske idkas vid F
land och Newfoundland (torsk), i Atlanten
(sardiner), i Nordsjön (sill) och Engelska kanalen
(makrill), i Biscayabukten och Medelhavet
(tonfisk). Vid Atlantens kuster bedrivas ostronfiske
(Bretagne )och hummerfångst, ute på havet fångst
av languster, bl. a. i Marockos farvatten.
Ostronodlingarna bedrivas i stor skala på flera ställen
vid Normandies och Bretagnes kuster samt n. och
s. om Gironde, bl. a. vid Arcachon. De största
fiskehamnarna äro Boulogne, Dieppe, Fécamp och
Saint-Malo vid Engelska kanalen samt
Douarne-nez, Concarneau, Lorient, La Rochelle, Arcachon
och Saint-Jean-de-Luz vid atlantkusten.
Bergsbruk och kraftproduktion.
F. är rikt på stenkol, vattenkraft och värdefulla
malmer. Kol fyndigheterna vid ö. kanten av
Centralmassivet äro sedan gammalt av
grundläggande betydelse för järn- och stålindustriens
uppkomst och utveckling där. Det värdefullaste
franska kolområdet ligger dock i n. F., i dep.
Pas-de-Calais och Nord på gränsen till Belgien.
Här brytas i allm. 3/s (61% 1938) av F:s
stenkol, 43 °/o i Pas-de-Calais och 18% i Nord. I
Centralmassivets randområde brytas 26’%,
därav 6,5 °/o i dep. Loire (S:t Étienne), 6% i
Bour-gogne (Blanzy) och 4,5% i dep. Gard.
Lothringens andel i F:s kolproduktion uppgår till
12%. Hela den franska kolproduktionen uppgick
1938 till 47,6 mill. ton (d. v. s. knappt till Vs
av Storbritanniens). Dessutom brötos 10—20
mill. ton stenkol årl. i Saarområdet, över vars
kolgruvor F. genom Versaillesfreden hade
dispositionsrätt 1919—35 och som f. n. de facto äro
införlivade med F. Oaktat F. nu tills, m.
fyndigheterna i Saarområdet äger en kolreserv om
37 milliarder ton, finnas blott relativt få kol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
