Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
Frankrike
20
Chåteau Margaux’ vinkällare.
i :a världskriget, då bristen på arbetskraft blev
synnerligen akut, har mekaniseringen av
jordbruksdriften gjort anmärkningsvärda framsteg,
särsk. naturligtvis på slättbygderna.
Kooperationen har ganska stor utbredning i t. ex. Jura,
Languedoc och området mellan Gironde och
nedre Loire men möter på många håll motstånd
i den franske bondens traditionalism och
individualism. Inom medelhavsområdet måste en del
av jorden konstbevattnas.
Den med brödsäd odlade arealen uppgick 1937
till 104,400 km2 (1929 108,700 km2). Det
viktigaste sädesslaget är vete, nästan uteslutande
höstvete, som numera omfattar nära hälften
(4 mill. har mot 7 mill. har under 1860-talet
och 6,5 mill. har 1913) av den odlade arealen
och som med en genomsnittlig årsproduktion av
7—8 mill. ton (under goda skördeår t. o. m.
över 9 mill. ton; 1950 7,3 mill. ton) nätt och
jämnt täcker det inhemska behovet. De
förnämsta vetedistrikten (mer än 15% av totala
åkerarealen) äro Flandern, Picardie, inre och
n. v. delarna av Parisbäckenet, Vendée, ö.
Bretagne och Poitou, Saintonge, Tarn-et-Garonne
samt området kring övre Garonne. I det
medi-terrana F. odlas vete på endast 0,5—3’% av
åkerarealen. De bästa hektarskördarna får man i
n. v. F., i Flandern t. ex. 26 dt per har, medan
siffran i s. F. icke överstiger 8—12 dt per har.
Andra sädesslags andel i människofödan har
minskat successivt, men i stället ha dessa vunnit
användning som foder. Havre odlas huvudsaki.
i fuktigare och kargare klimatområden och mest
n. om en linje, som sträcker sig från Gironde
till Elsass. Årsproduktionen växlar vanl.
mellan 4,3 och 5,5 mill. ton men hade 1946 sjunkit
till 3,6 mill. ton. Även korn odlas mest på
magra jordar och i kargt klimat. Det användes
i öltillverkningen, t. ex. i Elsass.
Årsproduktionen överstiger vanl. 1 mill. ton. Humleodling
förekommer i dessa områden men även i
Bour-gogne. Råg odlas särsk. i v. delen av
Centralmassivet och i Bretagne. Årsproduktionen växlar
mellan 0,7 och 0,8 mill. ton men sjönk 1946 till
0,45 mill. ton. Ett relativt nytt sädesslag är
majs, som odlas framför allt i de varma och
fuktiga delarna av sydvästligaste F. och som
användes som fodermedel. Produktionen täcker
endast 1/s av behovet. Risodlingen, införd efter
2:a världskriget, gav 1950 30,000 ton.
På omkr. 3/io (28,3% 1937) av åkerjorden
odlas foderväxter, på nära 2% industriväxter.
Potatis odlas på c:a 14,400 km2 (14,360 km2
1937, men endast 8,100 km2 1946) med en
genomsnittlig årsproduktion av 15 mill. ton.
Sockerbetor odlas på de bördigaste jordarna kring
mellersta Rhone, i Allier-trakten och i Elsass samt i
n. F., där 7/io av F:s sockerfabriker äro belägna.
1937 uppgick sockerbetsarealen till 3,180 km2
(2,350 km2 1946) med en avkastning av 8,9 mill.
ton (6,3 mill. ton 1946). Sockerproduktionen
fluktuerar mellan 0,85 och 1 mill. ton årl., medan
konsumtionen har fixerats till c:a 0,9 mill. ton.
Jämte vetet är vinet F :s kulturväxt par
ex-cellence, och F. är den största vinproducenten
i världen. Dess andel i världsproduktionen av
vin var 1938 c:a 40%, 1949 c:a 35%.
Vinodlingarna upptogo 1945 14,290 km2 (15,520
km2 1937 el. c:a 20% av världsarealen,
25,000 km2 1875), och antalet vinodlare
uppgår till 1,5 mill. Förr odlades vin i
nästan alla F:s landskap, även de nordligaste.
Numera markeras nordgränsen av en linje från
Loires mynning över Paris-området till
Arden-nerna. Den förnämsta vinkulturen är dock
koncentrerad till vissa huvudområden. Det
viktigaste är medelhavsomr. I Roussillon,
Languedoc och s. Provence upptagas 3å och mer av
den odlade jorden av vingårdar. Här erhållas
dock icke några finare märken, utan allt går ut
på en massproduktion av billigare viner {vin
ordi-naire). I Garonnebäckenet äro flerstädes
vinodlingarna förhärskande. Här har man också sedan
gammalt i vissa distrikt (Médoc, Graves,
Sau-ternes, Entre-deux-Mers) framställt över hela
världen kända, utmärkta sorter av rödvin
(Saint-Estèphe, Chåteau Latour, Chåteau Margaux
m. fl.), liksom även av vita (Sauternes, Chåteau
Yquem, Graves), gemensamt kallade
bordeauxvi-ner. I Armagnac och kring Charente destilleras
det vita vinet sedan gammalt till konjak. Utom
från Bordelais komma F :s ädlaste viner från två
andra distrikt. Det ena är Bourgogne, vars
soliga branter mot Saönesänkan i Cötes de Nuits
och Cötes de Beaune lämna de berömda röda
(Chambertin, Chambolle-Musigny, Clos de
Vou-geot, Corton, Beaune, Pommard) och vita
(Mont-råchet, Meursault) bourgognevinerna. Det mest
berömda vindistriktet är dock v. Champagne.
Parisbäckenets lager sluta här med en markerad
brant mot ö., och på denna odlas F:s ädlaste
druvor. Centra för den högt uppdrivna industri,
där dessa druvor förädlas, äro Reims, Ay och
Epernay. Omkr. 4/s av dessa viner exporteras.
F:s hela vinproduktion uppgick 1937 till 62,7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
