Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formel - Formell - Formelmetoden - Formentera - Formera - Formering el. form - Formhistorisk metod - Formiat - Formica - Formidabel - Forminx - Formlära - Formmaskiner - Formol - Formosa (Östasien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
809
F ormell—F ormosa
810
lagrade; 3) b i n ä r a el. dualistiska f.,
vilka voro Berzelius’ ursprungliga f., t. ex. H2O,SOs,
som anger, att svavelsyra är en förening av en
oxid, SO3, och vatten, H2O; dessa formler äro
särsk. lämpliga för att uttrycka oxidations- och
reduktionsförhållanden samt användas dessutom
inom mineralogin för att ange, vilka
metalloxider som ingå i olika mineral. För organiska
för-enipgar, som innehålla endast ett fåtal
grundämnen, är den av M. M. Richter angivna
registreringen mest använd. Han ordnar brutto-f.
efter grundämnena i en viss ordning och med
stigande antal atomer. Felet med detta system
är, att en viss brutto-f., t. ex. CsHioOeN2, är
gemensam för flera föreningar av helt olika
karaktär. Ett alldeles nytt sätt att skriva kemiska
f. utan brutto-f :s nackdelar har föreslagits av
engelsmannen G. M. Dyson 1946.
Dysonnotationen är ett slags chiffer, som måste
läras el. tagas ur tabeller. Den kan skrivas på
e n rad med vanliga tecken (siffror, bokstäver,
skiljetecken), är typografiskt enklare än
struktur-f. och rationella namn men lika upplysande om
föreningens art som dessa. — Med f. angivas
även kemiska kvalitativa och kvantitativa
reak-tionsförhållanden. Med en siffra framför varje
f. angives, hur många molekyler som reagera,
t. ex. 2NaOH + H2SO4 = Na2SO4 + 2H2O,
vilket visar, att 2 grammolekyler natriumhydroxid
ge med 1 grammolekyl svavelsyra 1 grammolekyl
natriumsulfat och 2 grammolekyler vatten.
2) (Mat.) F. kallas en sats, som är uttryckt
med matematiska tecken el. m. a. o. det
symboliskt förkortade uttrycket av innehållet i en
matematisk sats, t. ex. log (.ry) = log x -J- log y.
Forme’ll (fr. formel, av lat. förma, form),
som rör formen (i motsats till materiell el.
stundom reell); som strängt iakttager
umgängesformerna, konventionell. — Formellt
subjekt, se Sub j ekt. — F. vetenskap,
vetenskap, som övervägande har formen till
föremål, ss. matematik och logik.
Fo’rmelmetoden, en tonträffningsmetod, där
man använder vissa små melodiska formler för
att i minnet bevara tonerna i diatoniska skalan.
Formentera [fårmäntä’ra], ö bland
Balea-rerna.
Formera (fr. former), eg. giva form åt,
bilda; spetsa (en penna); stifta (bekantskap).
Formèring (krigsv.). F. el. form för olika
lägre truppförband fastställes i vederbörliga
exercisregi. och hänföres till ändamålet med
förbandets verksamhet vid olika tillfällen, ss. för
uppställning, marsch, eldgivning el. strid. Genom f.
till underavd. (plutoner, grupper o. s. v.)
uppdelas ett truppförband i ett flertal smärre delar.
— Vid formering till tåg medgives
marscherande truppförband vissa lättnader: fordran
på takt och jämna steg eftergives, samtal, sång,
rökning och förtäring av mat och dryck tillåtas
i regel. — S jökrigsv., det bestämda läge, som
fartygen i ett förband under gång intaga i förh.
till varandra. Ett fartyg inom förbandet är
rätt-ningsfartyg, vilket av de övriga hålles i angiven
bäring och på för olika fartygsslag bestämt
av
stånd. De vanligaste f. äro kolonn, då fartygen
följa i varandras kölvatten, och flank-f., då
rättningsfartyget pejlas av övriga fartyg i viss
vinkel från stävriktningen. Man skiljer på
marsch-f. och strids-f. F.-linje kallas den linje,
som tänkes förena bryggorna å fartygen i en f.
Formhistorisk metod kallas den
forskningsmetod man under senare tid använt vid studiet
av de tre äldsta (synoptiska) evangelierna, i det
att man riktar uppmärksamheten på de
stoffelement, av vilka dessa äro uppbyggda (Jesusord,
berättelser) och som urspr. förde ett
självständigt liv i den muntliga traditionen, innan denna
hopfogades inom evangelieskrifternas ram.
Formiät, kem., namn på salterna av myrsyra.
Formica, zool., se Myror.
Formidabel (fr. formidable), fruktansvärd.
Fo’rminx, forngrekiskt stränginstrument.
Formlära, enl. den vanligaste terminologien
dets. som morfologi el. den del av
grammatiken, som behandlar ordens former, framför allt
böjningen, men stundom dessutom ordbildningen,
alltså i mots. till ljud- och satslära.
Formmaskiner, se Gjutning.
Formol [-å’l], kem., se Formaldehyd.
Formosa [sv. utt. fårmå’sa] (av port. Ilha
formosa, ”den sköna ön”; jap. Taiwan, kin.
Taiwan), ö i Östasien utanför kinesiska kusten,
mellan Riukiuöarna i n. ö. och Filippinerna i s.;
tillhör den östasiatiska ökedjan och skiljes från
fastlandet av Fu-kiensundet. F. har efter 2:a
världskrigets slut återgått i kinesisk ägo efter
att sedan 1895 ha tillhört Japan. 35,834 km2;
7,617,700 inv. (1950). Huvudstad Tei-pei
(Tai-hoku). ö. delen av F. genomdrages av parallella
bergskedjor, uppbyggda av veckade
sedimentbergarter: vid ö. kusten Taitokedjan, i mitten den
väldiga Niitakakedjan med F:s högsta topp,
Niitakayama (4,420 m ö. h.), i v. Kalikedjan.
Längs v. kusten bilda småflodernas deltan ett
vidsträckt, fruktbart slättland. Klimatet är i
huvudsak tropiskt. Nederbörden är riklig. F.
hemsökes ofta av taifuner och jordbävningar.
Vid ö. kusten växer yppig tropisk regnskog,
som ovan 500 m och på v. sidan ersättes av
subtropiska skogar; ovanför 3,200 m vidtar
barrskog. Befolkningens flertal bilda kineserna
(92 %). Japanerna utgöra 4,8 °/o. I
bergstrakterna bo malajer (c:a 150,000), splittrade i
små-stammar (atalaya, ami folket m. fl.); de voro
förr ett plågoris för jordbrukarbefolkningen. De
viktigaste städerna äro Tei-pei (340,100 inv.),
Tainan, Keelung (Kurun) och Taichu. —
Jordbruket är huvudnäring; huvudprodukterna äro
ris (två skördar om året), sockerrör, te,
bata-ter och bananer. Ur skogarna utvinnes
kam-fer (statsmonopol), varav F. levererar större
delen av världsproduktionen. Bergsbruket lämnar
stenkol och guld; salt framställes i saliner vid
kusten. Industrien omfattar sockerbruk,
riskvarnar, tobaksfabriker, sågverk m. m.
Järnvägar, telegraf och telefon ha anlagts av japanerna.
F:s förnämsta hamnar äro Keelung, Tainan och
Takao (Kaohsiung). Huvuddelen av öns import
(80 %), som bestod av textilier, maskiner, petro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
