- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 7. Eugene - Frank /
807-808

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Form - Form (tidskrift) - Forma - Formal- - Formaldehyd - Formalin - Formalism, Formaliter, Formalitet - Formalprincip - Formalstadier - Format - Formation - Formel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

807

Form—Formel

808

skild roll spelar härvidlag införandet av det i
denna formteori centralt stående
invariantbegreppet, varigenom ett ytterst
fruktbärande samband ernåtts mellan aritmetiken och
den projektiva geometrien.

Invarianten, som är en funktion av f:s
koefficienter, kan definieras sålunda: Om en binär
f. av n:e graden genom substitution av nya
variabler X och Y förmedelst ekvationerna

x = pX qY och y = rX 4- jY
övergår i en ny binär f.,

AoXn -I- AiXn‘lY +........+ AnYn,

kallas varje funktion F (a0, ar... an) en
invariant, om det gäller identiskt, att F(Ao,
At .... An) = (ps-qr) Å F(a0, av ... an).

Bland invarianterna till en f. intager den s. k.
diskriminanten en viktig plats
därigenom, att dess försvinnande utgör kriteriet på
vissa särskilda förhållanden. — Beteckningen f.
är införd av Leibniz. Grundläggande för f:s
teori äro arbeten av Gauss, Cayley, Sylvester,
Clebsch, Gordan, Hilbert m. fl. — 4) (Krigsvf)
Se Formering. — 5) (Bot. och zool.) Art, typ;
stundom underart, varietet. — 6) (Idrottst.-,
utan plur.) En idrottsmans el. hästs tillfälliga
prestationsförmåga (”god f.”, ”dålig f.”).

II (plur. formar). Behållare (urholkning,
ram), vari något lägges för att stelna el.
antaga viss form. — 1) (Tekn.) Dets. som
gjutform. Se Gjutning. — 2) (Boktr.) Se Tryckform.

Form, tidskrift, se Svenska slöjdföreningen.

Förma (lat., form). 1) (Bergsv.) öppning för
blästerns inledande i en masugn el. annan
smältugn. — 2) (Biol.) I* systematiken använd term,
som avser en från huvudtypen vanl. obetydlig
avvikelse, vilken är ärftligt betingad. Icke
ärftliga avvikelser kallas modifikationer.

Förmäl- (lat. formälis), formell (se d. o.), som
rör formen, ej innehållet (motsats: material-).
— F o r m a 1 i’s m, noggrant iakttagande av den
yttre formen; filos., tomt spel med filosofiska
termer; konstt., stelnande i vissa konventionella
skönhetsregler, regeltvång. — Formäliter,
mlat., formellt; med iakttagande av vanligt bruk.
— Formalitet, föreskriven detalj, som
måste iakttagas, antaget bruk, formsak.

Fo’rmaldehyd, f o r m a 1 i n, HCHO,
myrsyrans aldehyd och den enklaste representanten för
aldehyderna. Erhålles genom försiktig oxidation
av metylalkohol, i tekniken med tillhjälp av
koppar som katalysator. F. kan bildas genom
reduktion av koldioxid medelst vätgas och vid närvaro
av vissa katalysatorer el. under inflytande av
ultravioletta strålar. Denna reaktion är analog
med växternas assimilation, varvid socker bildas
av kolsyra och vatten. F. är en färglös, stickande,
i vatten lättlöslig gas, med kpt —210. F. är
starkt bakteriedödande. En 30—40% lösning i
vatten är f o r m o 1 el. f o r m a 1 i n, som verkar
antiseptiskt och användes för
desinfektionsända-mål. Med ammoniak ger f. hexametylentetramin,
urotropin, som har medicinsk användning. Av f.
framställes genom kondensation med fenoler
konstharts, bakelit, med kasein erhålles
konstgjort elfenben, sköldpadd, galalit. F. användes

även inom garveritekniken samt är
utgångsmaterial för sprängämnena pentyl och hexogen.

Formalin, kem., se Formaldehyd.

Formali’sm, Formäliter, Formalitet, se
Formal-.

Formälprincip. Som den evangeliska
reformationens f. brukar man beteckna grundsatsen
om den heliga skrift som ensamt gällande
auktoritet för kyrkans lära.

Formälstadier, pedagogisk term, avseende
undervisningens planläggning och den allmänna
lärogången.

Formät, storleken och formen (längd och
bredd) på en bok, ett papper, en tavla o. s. v.
De olika bokformaten (f o 1 i o, kvart, oktav,
d u o d e s, s e d e s o. s. v.) uppkomma därigenom,
att varje pappersark i de olika fallen vikes
(falsas) i ett olika antal blad (två, fyra, åtta, tolv,
sexton o. s. v.).

Formation. 1) (Geol.) Sammanfattningen av
avlagringar, vilkas bildningstid sammanfaller med
någon period av jordens historia beträffande den
organiska världens utveckling. Även med
hänsyn till den petrografiska utbildningen förete en
f:s bergarter en viss överensstämmelse.
Beteckningen ersättes numera med system. — F. har
ofta brukats och brukas stundom ännu för att
beteckna en sammanfattning av petrografiskt
likartade el. genetiskt sammanhörande bildningar,
t. ex. hälleflintformation el. Dal formationen.

2) (Botf) Se Växtgeografi. — 3) (Krig sv.)
Dets. som form (se Formering).

Fo’rmel (lat. förmuld), ett för något visst
fall föreskrivet el. hävdvunnet uttryck el.
talesätt (plur. formler).

1) (Kem.) Det nuv. kemiska teckenspråket
infördes av Berzelius, som betecknade
grundämnena med begynnelsebokstäverna i deras latinska
namn, t. ex. väte med H (hydrogenium), syre
med O (oxygenium), kol med C (carbo). Då
flera grundämnen hade samma
begynnelsebokstäver, tillädes en efterföljande bokstav, t. ex. klor
Cl, kalcium Ca, koppar (cuprum) Cu. Dessa
tecken ha emellertid icke blott kvalitativ utan även
kvantitativ innebörd, då de tillika betyda den
viktsmängd av ämnet, som angives av dess
atomvikt. En kemisk förenings sammansättning
ut-tryckes genom att sammanställa bokstäverna av
de grundämnen, som finnas i molekylen, med
in-dices, som ange, hur många atomer av varje slag
som ingå. Då en molekyl vatten är sammansatt
av 2 atomer väte och 1 atom syre, betecknas
det med H2O. F. kunna vara: 1) empiriska,
brutto- el. rationella f., vilka endast
uttrycka ämnets kvalitativa och kvantitativa
sammansättning, t. ex. för svavelsyra H2SO4; 2)
konstitutions- el. strukturformler,
vilka även uttrycka, hur atomerna inom
molekylen binda varandra, t. ex. för svavelsyra H2O2SO2
el. hq>S^q; dessa f. ha fått särsk. stor
betydelse inom den organiska kemin, där
föreningar kunna ha samma kvalitativa och
kvantitativa sammansättning men dock vara olika,
beroende på hur atomerna inom molekylen ligga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffg/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free