Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkland el. folcland - Folklanden - Folklekar - Folkliga musikskolan - Folklig Kultur, Studieförbundet - Folk-liv - Folklivsarkivet - Folklivsforskning - Folklore - Folkloristik - Folklåt - Folkmedicin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
749
Folklanden—Folkmedicin
750
på grundval av kungl. privilegium, upptecknat
i skriftlig urkund, ”book”. För jord av f :s natur
utgjordes ord. skattebördor, och innehavarens
testamentsrätt var i fråga om den begränsad.
Folklanden kallades tillsammans Tiundaland,
Attundaland och Fjädrundaland i Uppland.
Namnet Uppland är tydligen pluralis. Trol. var det
urspr. ett gemensamt namn på de tre f. och
betecknade blott de inre delarna av det nuv.
Uppland. Folkland är sålunda ung. detsamma som
land, ”landskap”. För bildningen kan man
jämföra det norska ordet fylke, som är en
avledning av ordet folk. Då ordet folk urspr. synes ha
betytt ”krigarskara”, så har väl med såväl
folkland som fylke avsetts ”område, som uppställer
gemensam här”.
Folklekar, hos allmogen vedertagna lekar. F.
äga inom vissa geografiska och etnografiska
gränser en faststående form, ofta nog också en
given plats i vissa festbruk. Ä andra sidan gå
f :s former ofta tillbaka på mycket enkla och
primitiva lekar och kunna därför äga en ytterst
vidsträckt utbredning.
Ett särdeles betydelsefullt drag hos de flesta
äkta f. är, att de en gång ägt en annan inriebörd
än lekens. De ha i många fall tidigare ingått
i magiska och religiösa riter, så t. ex. de i
Frankrike och Italien vanliga karnevalsupptågen.
Motsvarigheter härtill äro åtskilliga hos
germanska och slaviska folk vanliga f. vid vårfesterna,
ss. den i Sverige på 1500-talet antecknade
tor-neringen mellan ”majgreven” och ”vintergreven”
el. de av Linné och Nicolovius beskrivna skånska
fastlagsriterna, ”slå katten ur tunnan”,
”ringrid-ning”, ”väddelöb”, där den ene av de tävlande
skall taga upp ett antal utlagda ägg, o. s. v.
Lekar och spel om ägg samt bollspel tillhöra i
Nordeuropa de vanligaste f. vid vårceremonierna.
Andra f. äro koncentrerade till julen, t. ex.
”Staf-fansskede”, kappridning i samband med
hästarnas vattnande i grannbyns (-socknens) brunn på
Stefansdagen, samt framför allt de i julhalmen
på stuggolvet utförda vighets- och styrkeproven,
”draga hank”, ”taga jultuppen”, ”sticka ut ögat
på skomakaren” etc., till vilka analogier med
utpräglat fruktbarhetsmagisk innebörd finnas hos
flera naturfolk.
Andra f. ha sedan gammalt ägt en social
betydelse, ss. utväljandet av ledare (en rest därav
är, att vinnaren i fågelskjutning, ringridning
o. s. v. utnämnes till ”kung”) el. erläggandet av
prov för inträde i en av de ”åldersklasser”, vilka
ännu spela en viss roll hos allmogen även i
Sverige, t. ex. lyftandet av en viss tung sten o. dyl.
De berömda gotländska ”vågen”, tävlingar i
bollspel, ”pärk”, ”varpa”, ”störta stång” o. s. v.,
ha tjänat till att styrka sammanhållningen mellan
bygdens ungdom och hävda den egna gruppens
heder i tävlan med andra bygdelag. De flesta f.
i Sverige ha dock, liksom i största delen av
Europa, numera så gott som fullständigt förlorat
sin gamla innebörd och kvarleva endast svagt
som rena förströelser. — Litt.: ”Nordisk
kultur”, 24 A (1933)-
Folkliga musikskolan, vid Arvika, grundades
1923 av rektorn vid V. Värmlands folkhögsk.
Valdemar Dahlgren (f. 1881), som också blev
dess rektor. Skolan vill bidraga till höjandet
av landets folkliga musikodling genom att bereda
musikälskare tillfälle till undervisning i gängse
instrument (violin, piano), gemensamt
musicerande, folkdanser m. m.
Folklig Kultur, Studiefolket, tidskrift,
utgiven i Stockholm som organ för
Samverkande bildningsförbunden (ABF, IOGT, JUF, NTO,
SBF, SFM, SKS, SLS, TBV). F. grundades
1936 genom sammanslagning av Bokstugan och
Ariel. F. redigerades 1936—45 av Gunnar
Hird-man, nuv. red. är Emes Olsson.
Folk-liv, med underrubrik ”Acta ethnologica
et folkloristica europaea”, internationell tidskr.
för folklivsforskning, startad (1937) och
redigerad av Sigurd Erixon, utg. av Gustav
Adolfs-akademien för folklivsforskning.
F olklivsarkivet i Lund, off. Institutionen
för folklivsforskning vid Lunds
universitet, hette urspr. Lunds univ:s
folk-minnesarkiv och grundades 1913 på initiativ av
C. W. v. Sydow. Arkivet ingick 1920 som
grundstomme i den då bildade
Hyltén-Cavallius-stiftel-sens samlingar. Verksamheten har bestått i
vetenskaplig undervisning, utbildning av
folkminnes-upptecknare samt utforskning av allmogekulturen,
särsk. i s. Sverige. Som föreståndare har från
grundandet till 1946 tjänstgjort C. W. v. Sydow.
I samband med den av riksdagen 1944 beviljade
professuren i nordisk och jämförande
folklivsforskning ändrades arkivets namn. Professurens
innehavare skall vara självskriven föreståndare
för F., som numera sorterar direkt under
uni-versitetsmyndigheterna. F. är medutgivare av
tidskr. Rig. Som stödförening bildades 1941
Sällskapet Folkkultur, som utgivit årsboken
”Folkkultur” (1941—46).
Folklivsforskning, se Nordisk och jämförande
folklivsforskning.
Folklore [-lår; eng. uttal fåu’klä], eng., eg.
”folkets lära”, d. v. s. dets. som folkminnen.
F., som term först använd 1846 av
fornforska-ren W. J. Thoms (1803—85), har fått
internationell hävd som namn både på folktraditionen
och på vetenskapen om denna. De engelska
forskarnas ensidiga sysslande med tro och sed
(särskilt från synpunkten primitiv tankegång) har
kommit att ge ordet i. en annan och trängre
innebörd än den, som sv. termen
folkminnesforskning har. — F o 1 k 1 o r i’s t, f.-forskare.
Folklo ristik, dets. som folklore.
Folklät, mus., se Låt.
Folkmedicin. All sjukbehandling har sitt
ursprung från okultiverade folks försök att med
användning av allehanda medel motverka el.
häva sjukdomar el. symtom av sådana, alltså
från ett slags f. Vid sidan av varandra ha därvid
gått mystiska handlingar, besvärjelser o. dyl.
samt på rent empiriska iakttagelser grundade
mekaniska ingrepp och kurer. Även ha ofta
kombinationer förekommit, i det att böner el.
besvärjelser åtföljts av insmörjningar el. annat bruk av
läkemedel. I samma mån som högre kulturer
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
