Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkdanser - Folkdemokrater - Folkdiktning - Folkdomstol - Folkdräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
F olkdemokrater—F olkdräkt
736
vals, mazurka och polka, utvecklat en mängd
provinsiellt skilda former i Sverige liksom i
angränsande länder.
Svensk f. är förutom en god nöjesform ett
kulturarv, värt att vårda. Främst sker detta
genom sammanslutningarna Philochoros, Svenska
folkdansens vänner och riksorganisationen
Svenska ungdomsringen för bygdekultur. — Litt.:
M. A. Stenström, ”Dansen” (1918); Gertrud
Meyer, ”Volkstänze” (9 :e uppl. 1934); M.
Rehn-berg, ”F. i Sverige” (i ”Nordiska museets och
Skansens bilderböcker”, 10, 1943).
Folkdemokrater, allmän benämning på
anhängarna av de efter 2 :a världskriget i Öst- och
Sydösteuropa upprättade vänsterregimerna; i
Finland spec. medl. av det vänsterblock, som 1945
bildades av fronderande radikala
socialdemokrater tills, m. kommunisterna.
Folkdiktning utgör ett oerhört omfattande
och mångskiftande område. Hit höra främst
folksägen och folksaga. F. i bunden
form har tidigt uppstått i anslutning till
rytmiska handlingar: dans och kroppsarbete. Hos
alla folk träffas dans-, lek- och a r
bets-vi s 0 r med enkel och starkt rytmiskt betonad
byggnad. En enkel rytmisk form, ofta stödd på
rim och assonans, brukas även för ordspråk
och med dem stilistiskt besläktade väderlek
s-och lagregler samt för gåtor, ramsor
och besvärj elser. En mindre primitiv dikt
i bunden form är folkvisan, som ofta höjer
sig till ett litterärt plan, t. ex. i svenska
medel-tidsballader.
Folkdomstol, domstol, där den dömande
verksamheten utövas av det församlade folket självt
och icke genom av staten tillsatta ämbetsmän,
fackdomare. F. voro t. ex. tingen i Sverige och
andra germanska länder under medeltiden samt
den äldsta folkförsamlingen i forntidens Rom. —
Namnet f. har i vår tid återupptagits för de
e. o. (politiska) domstolar, som av
Hitler-regi-men under nazistväldet upprättades i Tyskland
och dess lydstater för avstraffande (ev.
utrotning) av politiska meningsmotståndare. Efter 2 :a
världskriget 1945 ha i samma syften
likabe-nämnda extra domstolar skapats i de av
Sovjetunionen dominerade östeuropeiska,
kommunist-styrda länderna.
Folkdräkt, för allmogen inom ett visst större
eller mindre område särskilt utmärkande
beklädnad ; nationaldräkt, stundom brukat
i samma betydelse, bör nyttjas blott om f., som
känneteckna hela folk eller nationer i
förhållande till andra. De svenska f. präglas ej av någon
genomgående, särskilt för svenskarna
utmärkande grundform utan ha tillkommit på det hela
taget oberoende av varandra. De olika
ortsdräk-ternas områden äro spridda och ha rätt
obetydligt omfång: socknar och härader. Däremellan
ligga ofta vidsträckta områden, om vilka man
ej vet, huruvida där någon utpräglad f. någonsin
förekommit.
I Sverige, liksom på många andra håll, äro f.
urspr. lån från stadsbefolkningen och
medelklasserna. Dock bör märkas, att allmogen samtidigt
med tillägnandet av nya former bibehöll en del
av de gamla. En eller flera klädespersedlar
kunna ha vida äldre anor än andra, som
tillhöra en och samma f. 1500-talet är den tid, då
Sveriges äldsta allmogedräkter eg. uppstodo.
Under denna tid började även en del hantverkare
(skräddare, skomakare och skinnare) bosätta sig
på landsbygden, medförande herremoder från
städerna. Detta antagande om f :s ålder bestyrkes av
de äldsta kända f:s snitt och utseende och de
äldsta uppgifterna om dem. 1630 uppdrog Gustav II
Adolf åt riksantikvarien att låta uppteckna de
olika ortsdräkterna, och redan i slutet av
1600-talet fattades på flera håll, t. ex. i Vingåker och
Mora, sockenstämmobeslut att bevara ortens f.
— Från 1500-talet förskriva sig hos männen de
vida knäbyxorna, vilka ofta buros flera par
samtidigt, de korta, med häktor hopfästa tröjorna,
likaledes gärna anbragta flera utanpå varandra,
samt de höga svarta filthattarna. I
kvinnodräkterna härleder sig från samma tid seden att
utanpå och hängande nedanför varandra bära
ett stort antal kjortlar, av vilka i Skåne ännu
in på 1800-talet en kallades ”klockan”, vilket
redan den kupolformiga kjorteln, vertugallen, på
sin tid benämndes. Även bruket att tätvecka,
”goffrera”, ytterkjolen samt att bära smala
förkläden — ej sällan flera samtidigt — leder sina
anor från tiden inemot 1600. Under 1700-talet
framträngde de franska moderna i viss grad
småningom även till Sveriges allmoge:
knäbyxorna blevo trängre, skörtrockar med
ärmuppslag, ficklock och knappar, västar, skor med
spännen samt lågkulliga hattar kommo i bruk.
Kvinnorna anlade under samma tid den för
många f. typiska (på längden) randiga kjolen,
och huvudbonaden ”stycke och mössa” utträngde
på de flesta håll sin släkting, den gamla huvan,
”hatten”, ”hättan”, eller det ansenligt äldre
huvudklädet, ”hucklet”, i dess olika former. Med
1800-talets inträde skänkte revolutionsmoderna
bl. a. den sv. allmogen cylinderhatten, vilken som
högtidshuvudbonad vann stor spridning.
Bygdedräkterna skiftade f. ö. ej blott inom olika
kulturperioder utan hade även samtidigt olika
utseende ej blott för sommar och vinter samt
skilda åldrar och kön utan också för olika
tillfällen (brud- och brudgumsdräkt, brudtärnedräkt,
sorgdräkt, nattvardsdräkt o. s. v.). Ej allenast
gift och ogift utan stundom även överårig ogift
kvinna hade något särskilt utmärkande i sin
dräkt. Vid 1700-talets mitt blev genom Linnés
inflytande intresset för f. mera vaket och har
under de senaste årtiondena särskilt genom
Nordiska muséet fått livligt uppsving.
De sv. f., som mest tilldragit sig
uppmärksamhet, torde vara följande. Bland
Hälsinglands f. är Delsbodräkten, beskriven vid
mitten av 1700-talet, särskilt bekant, och f. från
Bjuråkers, Järvsö, Alfta, Ljusdals m. fl. socknar
äro kända. I Gästrikland torde
Hedesunda-och Valbodräkterna företrädesvis böra
omnämnas. Om D a 1 a r n e, där f. på ett
aktningsvärt sätt fortfarande inom flera socknar
bibehålla sig, finnas redan tidigt goda och utförliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
