Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fnöske - Fnösksvamp - Fo - Fo - Foajé - Fob - Fobi - Foch, Ferdinand - Fock - Fock, ätt - Fock, Gorch - Focke-Wulf Flugzeugbau - Fockmast - Fockrå - Focșani - Focus - Foder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
709
Fnösksvamp—Foder
710
fnösksvampen, Polyporus fomentarius,
tillhörande ticksläktet; närmast under svampens
hårda yta utanför sporlagret bildar f. ett mjukt,
för känseln lent, brungult el. rostbrunt lager.
Sämre slag av f. fås även från andra på
lövträd växande Polyporus-axter. F. lutas i
pott-askelösning (asklut), kokas, torkas och bultas,
varefter det bildar platta, mjuka, luckra bitar av
brun färg. Förr hade f. stor användning som
blodstillande medel och än större som det
vanligaste slaget av tunder vid elddon.
Fnösksvamp, se Tickor och Fnöske.
Fo, förk. för försvarsområde.
Fo [få], kinesernas namn på Buddha.
Foajé (fr. foyer, eldstad), i teater förhall,
sal, där publiken kan samlas under
mellanakterna ; även dylikt rum i scenens närhet för
skådespelarna (”artistfoajé”) el. för t. ex. de
kungliga med uppvaktning. Benämningen
uppkom omkr. 1700 i Paris, där publiken i Comédie
franqaise värmde sig vid brasan i
skådespelarnas samlingsrum.
Fob, förk., bildad av begynnelsebokstäverna
i eng. orden free on board, fritt om bord.
Fobi (av grek. fo’bos, fruktan), se
Tvångs-tankar.
Foch [fåj], Ferdinand, fransk marskalk
(1851—1929). Han ingick vid artilleriet 1873,
tjänstgjorde i generalstaben och var 1895—1903
lärare i krigshistoria
och strategi vid École
supérieure de guerre.
F. blev 1907
brigadgeneral och chef för
École supérieure de
guerre 1911 samt
armékårschef 1912.
Kort efter
krigsutbrottet 1914 blev han
chef för den
nybildade 9:e armén, som
insattes för att vid
tyskarnas anfall ned
mot Marne fylla
luckan mellan 4:e och
5:e franska arméerna. Hans anseende ökades
genom den insats han gjorde i
Marnesla-get. Sedan han lyckligt löst uppgiften att
vid kapplöpningen mot havet hösten 1914
hindra tyskarnas framryckning längst ut på
flygeln, blev han 1915 chef för den
nordligaste franska armégruppen (i Artois). 1916
förde F. befälet på franska fronten under
Som-meslaget (juli—nov.). I militära kretsar
påstods F. på grund av sin höga ålder ej vara
vuxen krigstjänstens krav, varför han, då Joffre
avgick dec. 1916, ej blev dennes efterträdare
utan i stället anlitades för särskilda uppdrag,
tills han maj 1917 utnämndes till
generalstabs-chef (efter Pétain). Han blev även Frankrikes
representant i högsta interallierade krigsrådet
i Versailles. Då vid tyskarnas anfall mars 1918
kravet på enhetligt överbefäl genomdrevs, utsågs
F. i april till överbefälhavare med full
befogenhet. F. planlade de operationer, som började
genom anfallet 18 juli och, efter detta anfalls
lyckliga utgång, ledde till den allmänna
framryckningen samt slutligen föranledde
vapenstilleståndet. Redan 6 aug. utnämndes F. till
marskalk av Frankrike. Han var ordf, i
vapen-stilleståndskommissionen, och både under
fredsförhandlingarna och tiden efter fredernas
avslutande togs han i anspråk av de allierade
regeringarna som teknisk militär rådgivare och
motsatte sig därvid konsekvent lindringar i
fredsslutets för Tyskland överdrivet stränga villkor.
Vid Pariskonferensen 1919 ivrade han för
upprättandet av en västmakternas militära
Rhen-gräns mot Tyskland. 1919 blev F. led. av
Franska akad. 20 mars 1929 avled F. och
bisattes under stora högtidligheter i Invaliddomen
vid sidan av Turenne och fyllde därmed den
sista tomma platsen i denna byggnad. F. har utg.
”Des principes de la guerre” (1903), ”De la
conduite de la guerre” (1904) och ”La bataille de
Laon” (1909). F:s ”Préceptes et jugements”
ut-gåvos 1919 av A. Grasset, hans ”Mémoires” i
2 bd 1931. — Litt.: A. Grasset, ”Le maréchal
F.” (1919); A. H. Atteridge, ”Marshal F. F.”
(s. å.); R. Recouly, ”F., le vainqueur de la
guerre” (s. å.) och ”Mémorial de F.” (1929).
Fock, understa råseglet på fockmasten och i
allm. seglet på främsta masten på båtar. F :s
löpande tackling kallas fockskot, fockhals 0. s. v.
Fock, urspr. från Westfalen härstammande ätt,
varav en medl. överflyttade till Estland och blev
stamfar för en vittutgrenad släkt. 1651 blevo
fyra bröder, söner till estniska lantrådet Hans
F- (I575—1640), naturaliserade svenska
adelsmän. Från den adliga ätten, som alltjämt
fortlever, ha utgrenat sig tre friherrliga ätter.
Svenske majoren Johan Henrik F. (1753—1817)
utflyttade till England, där han upptog namnet
R o b e c k; en ättling av honom är John Michael
de Robeck (se d. o.).
Fock [-å-], G o r c h, pseud. för tyske förf.
Hans Kinau.
Focke-Wulf Flugzeugbau [få’ka vo’lf [-flö’k-tsåikbau],-] {+flö’k-
tsåikbau],+} i Bremen, flygmaskinsfirma, grundad
1924. 1931 uppgick Albatross-Werke i firman.
F. är mest känd genom ett flertal goda
skol-maskinstyper, bland vilka må nämnas typen
”Stieglitz”.
Fockmast, förligaste masten på fartyg, om
den ej är stormast. F:s tackling kallas fockstag,
fockvant o. s. v.
Fockrå, fockmastens understa rå.
Foc§ani [fåkfa’ni], stad i Moldova,
Rumänien, vid floden Milkov, vid järnvägen Bukarest
—Cernauji, 160 km n. n. ö. om Bukarest; 32,000
inv. Textilindustri (trikåvaror); handel med
spannmål. F. är starkt befäst.
Fo’cus, se Lins.
Foder. 1) (Bot.) Se Blomma. — 2) (Lantbr.)
Se Fodermedel. Med avfallsfoder
betecknas kreatursfoder, som erhålles som avfall
från kvarnar (kli), bryggerier (drav,
maltgroddar, jäst), brännerier (drank), jästfabriker,
stärkelsefabriker (pulpa, gråstärkelse, gluten),
sockerbruk (betmassa, melass), oljeslagerier (olje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
