- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 7. Eugene - Frank /
649-650

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flottledsbyggnader - Flottning - Flottningslagstiftning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

649

Flottning—Flottningslagstiftning

650

I forsarna får timret passera i flottningsrännor för
undvikande av brötbildning och skador på timret.

reglerings- och ränndammar ha till
ändamål att samla, reglera och fördela
vattentillgången såväl i flottleden som även i nedanför
liggande vattendrag. Ledare el. ledkistor
avse att minska vattendragets bredd, så att
lämpligt vattendjup erhålles, att avstänga en gren av
vattendraget, att tjäna som skydd för lösa
stränder samt att leda flottgodset i skarpa krökar el.
förbi olika slags hinder i el. invid flottleden.
Ledare utföras på olika sätt och av skilda
material, t. ex. risledare, kubbledare, timrade enkla
och dubbla ledare o. s. v. Stenslänter,
strand-skoning med ris och sten, plankbeklädnad m. m.
utgöra andra skyddsanordningar. Landtimmer
och ledbrötar äro tillfälliga byggnader, som åter
rivas, när flottningen gått fram.
Rännbyggnader äro alltj ämt nödvändiga, där
vattendraget bildar branta, storsteniga och krokiga forsar,
samt byggas såväl av trä som av sten, betong
och plåt. Timmermagasin el.
stoppbommar och skiljeställen anordnas för
att samla, resp, skilja flottgodset. Bland
mekaniska hjälpmedel är flottningshaken
flottarens förnämsta redskap. Bommar och 1 ä
n-s o r ha till uppgift att skydda stränder, båtleder,
vattenverk m. m. vid flottningen samt att leda,
sammanhålla el. hejda virket. Bommarna äro
fasta el. tillfälliga samt utgöras av länsslanor,
förenade medelst olika slag av koppel.
Gånglän-sor hopfogas av två el. flera stockar i bredd.
Styrlänsor äro ofta försedda med ”vingar” el.
vinklar och kallas då ving- el. vinkelbommar.

Vid sj öflottning användas spelflottar, på
större sjöar ångvarpbåtar, motorvarpbåtar el.
varppråmar för att framföra det i ringbommar
el. flottar samlade flottgodset. Den fria ändan
av en lina — ofta ett par km lång — fastgöres
härvid i ringbommen, med linan upplindad på
vinschen el. varpspelet. Medan fartyget går till
en moring, får linan löpa ut, varefter varpbåten
fastgöres och spelet sättes i gång. Linan lindas
härvid in, dragande timmermassan fram till
båten. Detta upprepas, tills sjön passerats, då
bommen åter öppnas och virket släppes löst i
strömmen.

Flottning, framförande av löst flytande el.
buntat virke i ett vattendrag. F. är en av de
viktigaste förutsättningarna för vår
exportindustri, enär såväl timmer som pappersved,
kolved m. m. till övervägande del flottas från
av-verkningstrakten fram till förädlingsverket.
Sjunkprocenten hos flottgods kan vara ganska
hög. Senvuxet virke flyter lättare än s. k.
frod-vuxet, och virke behäftat med röta uppsuger
alltid vatten. I regel flottas endast virke av
barrträ. Klenare gallringsvirke buntas i knippen,
innan det lägges i flottleden. — Man skiljer i stort
stort sett på strömflottning och s j
ö-flottning. I strömmen el. den egentliga
flottleden flyter varje stock, klamp el. knippe var
för sig. Den för f. avpassade vattenmängden
regleras, där så ske kan, genom spardammar, vilka
allt efter behov öppnas el. stängas. I saknad av
spardammar måste f. gå med vårfloden. Över
sjöar sammanföras virket i ringbommar el.
större buntar, som bogseras el. varpas framåt. Vid
uppfordrings- el. förädlingsplatserna fördelas
virket till de olika ägarna i ett system av bommar,
kallat sorteringsverk el.
skiljeställe. I allmän farled, större sjöar el. över havet
måste flottgodset sammanläggas i fasta flottar.

Flottningslagstiftning. Det svenska
flottnings-väsendet regleras dels genom vissa i vattenlagen
av 28 juni 1918 införda bestämmelser och dels
genom lagen 19 juni 1919 om flottning i allmän
flottled.

I vattenlagen meddelas bestämmelser om
flott-ningsintressets rätt till vattnet samt föreskrifter
om den flottledssyn, som skall föregå
inrättandet av allmän flottled, om domstolar och
rättegång i vattenmål m. m. Vid flottledssynen
äga synemännen att med laga verkan uppskatta
de skador, som genom flottledens anläggande
kunna åsamkas strandägare, ägare av kraftverk
samt andra intresseftter. Alla, som önska utflotta
virke i ett vattendrag, skola tillhopa utgöra
vattendragets flottningsförening för det
året, och flottningen skall av föreningens
personal bedrivas gemensamt för samtliga delägare
(i vissa fall kan s. k. separat flottning få äga
rum). Flottningsföreningen kan sålunda betraktas
som ett lagligen reglerat, kooperativt organ med
monopolrätt till flottningen. Till bestridande av
kostnaderna satsa de flottande avgifter, som
beräknas (enl. av K. B. fastställda grunder) efter
mängden av det av var och en tillförda virket. ■—
Flottningsföreningen utser på flottning s-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffg/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free