- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 7. Eugene - Frank /
629-630

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Floding, Per Gustaf - Flodkrabba - Flodkräftsläktet - Flodkvist, Herman - Flodmark, Johan - Flodmusslesläktet el. målaremusslesläktet - Flodmusslor - Flodoard - Flodområde - Flodpärlmusslesläktet - Floëm - Flogiston

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

629

Flodkrabba—Flogiston

630

en gravyrskola där samt blev 1773 prof, och
sekr. vid Målar- och bildhuggarakademien. Han
var ett oroselement inom denna akademi, där
hans stridbara lynne och intriglust medförde
oenighet och trassel. — Inom sin konstart var
F. den främste i Sverige på sin tid. Till denna
tids yppersta svenska gravyrer höra allegorien
över Adolf Fredrik som konsternas beskyddare
(1761) samt porträtt av Gustav III, Roslin,
grevinnan Tessin m. fl. F:s stil är kall, klar
och säker. Han uppfann i Paris en ny metod
för ”gravures au lavis”, som förträffligt
återgav karaktären av laverade teckningar. — Litt:
C. U. Palm, ”Per F. och hans konstnärsskap”
(1896); L. Looström, ”Den svenska
konstakademien” (1887).

Flodkrabba, se Krabbor.

Flodkräftsläktet, A’stacus (el. Potamo’bius),
tillhör fam. Astacidae av de dekapoda (10-fotade)
kräftdjuren. Utom den vanliga kräftan,
Astacus fluviatilis, finnas i Europa tre andra
arter av släktet, som alla äro den förstnämnda
underlägsna i välsmak. Bland dem märkes
främst den långkloade ryska
sumpkräf-t a n, Astacus leptodactylus.

Flodkvist, Gustaf Herman, agronom,
hyd-rolog (f. 1875 12/t), agronomexamen vid Ultuna
lantbruksinst. 1901, fil. dr vid univ. i
Königs-berg 1930 på en avh.
om
grundvattenproblemet, förvaltare vid
åtskilliga egendomar
och lärare vid
lantbruksskolor, 1 :e
jordbrukskonsulent vid
Örebro läns
hushållningssällskap 1912—

32, prof, i agronomisk
hydroteknik vid
Lant-brukshögsk. 1932—46,
prorektor 1934—40

och rektor 1940—43.
F. har företagit
talrika resor i de
nor

diska länderna, i Tjeckoslovakien, Tyskland,
Holland och England för studier av lantbrukets
vattenreglering. Han har förf, ett 60-tal
vetenskapliga avh. och populärvetenskapliga art. och
broschyrer om agronomisk hydroteknik,
jordförbättring, nyodling och undervisning. F. anses
som en av de ledande forskarna på
lantbruks-hydrologiens område. Han var en av stiftarna
av Örebro läns naturskyddsförening och har
lämnat värdefulla bidrag till inventeringen av länets
naturtillgångar, särsk. dess lövängsområden.

Flodmark, Johan Hugo Andreas,
teaterhistoriker (1837—1927), tjänsteman i
Stockholm, bl. a. 1896—1915 föreståndare för
Stockholms stads arkiv. F. utgav bl. a.
”Bellmans-melodiernas ursprung” (1882), ”Kongl. svenska
skådeplatsen i Stockholm 1737—1753” (1887),
”Stenborgska skådebanorna” (1893), ”Bollhusen
och Lejonkulan” (1897), ”Elisabeth Olin och
Carl Stenborg” (1903).

Flodmusslesläktet el. m å 1 a r m u s s 1 e-

släktet, Unio, tillhör fam. flod musslor,
Unio’nidae, och igenkännes på de jämförelsevis
tjocka skalen, försedda med låständer, bakom
vilka löpa en el. två längsgående lister. M å 1
ar-rn u s s 1 a n, U. pictorum, är allmän i s. och
mellersta Sveriges sjöar och åar. Dess
invändigt pärlemorglänsande skal brukades förr som
färgkoppar; därav namnet.

Flodmusslor, Unio’nidae, familj, tillhörande
klassen musslor, Lamellibranchiata, bland
blötdjuren, Mollusca. De igenkännas på de tunna,
liksidiga skalen och den tjocka, tungliknande
foten samt på att skalet saknar låständer el.
endast bär få sådana. Hit höra följ, släkten:
dammmusslor, flodmussle- och flodpärlmusslesläktena.
Ungarna genomgå sin första utveckling inom
moderdjurets gälar och simma sedan en tid fritt
omkring i form av små mussleliknande varelser,
glochidier, vilka på vartdera skalet bära en tagg.
Med denna sätta de sig fast på fiskar. Efter
att en kort period ha levat parasitiskt i huden
på dessa antaga de sin definitiva form, göra sig
lösa och falla till bottnen.

Flodoard [flådåä’r], fransk krönikeskrivare
(894—966). Var arkivarie vid katedralen i
Reims och skrev bl. a. ”Historia Remensis
eccle-siae” samt ”Annales”, omfattande tiden 919-—
966.

Flodområde, se Flod 1).

Flodpärlmusslesläktet, Margaritäna, tillhör
fam. flodmusslor, Unionrdae. Skalet är
utvändigt brunsvart, invändigt beklätt med ett
rätt tjockt skikt av pärlemor. I klara
vattendrag med stenig botten i Sverige, i andra delar
av n. och mellersta Europa samt i Sibirien
finnes den europeiska f 1 odpä r 1m u s s 1 a n,
M. margaritifera, som når en längd av omkr.
1 dm. Den kan innesluta äkta pärlor, som äro
av högt värde.

Floem, se Lednings vävnad.

Flo’giston, ett hypotetiskt grundämne, som
skulle ingå i alla brännbara ämnen och
oxider-bara metaller och som vid dessas förbränning,
resp, oxidering ansågs lämna dem. F.-teorien,

Flodpärlmusslor.

Foto Hj. Wollin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:15:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffg/0399.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free