Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Floderus, 2. Björn - Flodhästsläktet - Flodillrar - Flodin, Karl - Floding, Per Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Flodhästsläktet—Floding
628
Vanlig flodhäst (t.v.) och dvärgflodhäst.
kännare, och företog för studier på detta område
vidsträckta resor, bl. a. till arktiska områden.
Bland hans botaniska arbeten märkes fam.
Salicaceae i O. R. Holmberg, ”Skandinaviens
flora” (I b, h. i, 1931).
Flodhästsläktet, Hippopo’tamus, tillhör
gruppen icke-idisslare, N onruminantia, bland de
par-tåiga hovdjuren. Kroppen är rundad, hår lös,
öronen små, ögonen liksom näsborrarna förlagda
till upphöjningar på huvudets övre sida, fotterna
försedda med fyra väl utvecklade tår, svansen
kort och försedd med korta borst. Extremiteterna
äro klumpiga och korta. Huvudet är stort och
fyrkantigt och nosen oformligt stor. Fram- och
hörntänder tillväxa under hela livet. Unga djur
äro köttfärgade, gamla mer skiffergrå. Endast
en unge födes åt gången. Den vanliga
flodhästen, Hippopotamus amphibius, tillbringar
större delen av sitt liv i vattnet. Den lever av
växter, som den betar ej blott i vattnet utan
även på land under sina företrädesvis nattliga
utflykter på det torra. I odlade trakter kan den
härvid anställa stor skada. Den vanliga
flodhästen når en längd av intill 4,5 m men blir
endast 1,5 m hög. Vikten kan uppgå till 3,000
kg. Fordom förekom den över hela Afrika, där
naturförhållandena voro gynnsamma, men är
numera utrotad längst i n. (i Egypten och
Nu-bien) samt längst i s. (i Kaplandet). På
Guinea-kusten, särskilt i Liberia, förekommer en endast
hälften så stor flodhäst, dvärgflodhästen,
Choeropsis {Hippopotamus) liberiensis. Den
lever ej i floder utan i sumpig urskog. F.
uppträdde redan i miocentiden och var vid
kvartär-tidens början utbrett över s. och mellersta
Europa samt s. Asien. I bibeln omtalas
flodhästen som Behemot; den förekom fordom i
Jordan.
Flodillrar benämnas några vesslearter, av
vilka en, Mustèla (Lutre’old) lutre’ola, finnes
i Europa. Denna art liknar närmast illern men
har plattare huvud, kortare ben och bättre
utbildad simhud, särskilt mellan baktårna. Fällen
liknar utterns, och färgen är brun på både rygg-
och buksida. Den når en längd av 50 cm, varav
14 cm komma på svansen. Flodillern vistas helst
intill sjöar och floder, simmar och dyker väl
samt livnär sig av fisk, groddjur o. dyl. Dess
egentliga utbredningsområde är Östeuropa.
Skinnet lämnar ett gott pälsverk, kallat nerz.
Ännu värdefullare är pälsen av den
närbesläktade amerikanska flodillern el.
minken, Mustela (Lutreola) vison.
Flodin, Karl Theodor, finländsk
musikskriftställare (1858—1925). Han blev fil. mag.
1886, bedrev musikstudier i Helsingfors och
Leipzig samt verkade 1886—-1908 som
tidningsman (särskilt musikkritiker) i Nya Pressen,
Helsingfors Posten och Euterpe. Han utgav
essäsamlingen ”Finska musiker” (1900) och
biografien ”Martin Wegelius” (1922) samt piano-,
kör- och sångstycken. 1931 utkom en ny saml.
essäer, ”Musikliv och reseminnen”. 1908—21
var F. jämte sin maka, Adée Leander
(1873—1935), bosatt i Buenos Aires, där hon
bedrev en i hemlandet fortsatt verksamhet som
sångpedagog.
Floding, Per Gustaf, kopparstickare
(1731-—91). Han var i Stockholm elev av J. E.
Rehn, vann en beskyddare i C. G. Tessin och
vistades med statsstipendium i Paris 1755—64.
F. inrättade efter sin återkomst till Stockholm
Amerikansk flodiller, mink.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
