Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärilar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
579
Fjärilar
580
Larv av M alacosoma americana (t. v.) och flock av kålfjärilslarver på ett blad.
made. Skalet är ofta förstärkt av ett nätverk av
förtjockade ribbor, mellan vilka tunnare partier
möjliggöra ett utbyte av luft. Vissa arter fästa
äggen med ett slags kitt, antingen enstaka el.
flera tillsammans, stundom i kakor (spinnmalar)
el. i ringar kring värdväxtens kvistar
(ringspin-naren). Mera sällan äro f. utrustade med en
ägg-läggare, som möjliggör ett instickande av ägget
i den del av värdväxten, som skall hysa larven.
Vissa f. avlägga slutligen äggen under flykten,
så att de helt enkelt falla till marken (rotätare,
gräsflyet och vissa glasvingar). — F:s larver ha
ett väl utvecklat huvud. De ha korta, tredelade
antenner och 5—6 enkla ögon. Larvens kropp
bygges upp av 14 segment el. leder. De tre
främsta, som ej nämnvärt skilja sig från de
övriga, äro bröstsegmenten och igenkännas på att
de vartdera bära ett par äkta, ledade gångfötter,
som avslutas med en klo. Av de följande
segmenten äro de tre sista sammanvuxna till ett
analsegment. I regel finnas på bakkroppen fem
par ”oäkta” fötter, bukfötterna. I sin spets äro
dessa försedda med en tvärrad el. två till en
ring förenade rader av små hakar, som göra, att
de kunna gripa om växtdelar. — Larverna äro
sällan nakna, oftast klädda med skyddande hår
och borst av olika slag, ofta sittande på
vårtlika upphöjningar el. bildande täta kuddar.
Dolt levnadssätt föra en mängd
fjärilslarver, som leva inuti blad, stjälkar el. de
vedartade delarna av växterna, så även de, som
gräva sig ned i jorden för att förtära rötter.
Andra förfärdiga åt sig skyddande höljen, som
de bära med sig (säckdragarmalar, säckspinnare),
el. spinna samman växternas blad till rullar
(vecklare) el. leva tillsammans i stora bon av
sammanspunna trådar (spinnmalar,
björkspinna-ren). Skyddande förklädnad ha många
larver därigenom, att deras färg och form noga
överensstämma med den omgivning de leva i.
Varningsfärger av bjärt framträdande
slag visa vissa fjärilslarver, som leva helt öppet
bland blommor och blad men samtidigt ha någon
kemisk egenskap, vilken gör
dem osmakliga för deras
fiender.
Efter oftast 4—5
hudöms-ningar övergår larven i
puppstadiet. De dolt
levande larverna stanna vanl.
kvar på det ställe, där de
levat som larver, antingen
detta är inuti någon del av
en växt el. i jorden, andra
uppsöka nu först lämpliga
gömslen. Ett rätt stort
antal gräver sig ned i jorden
och urgräver där en enkel
hålighet, i vilken puppan
sedermera kommer att vila
(nattflyn, svärmare m. fl.).
Andra spinna på skyddade
ställen en mer el. mindre
fast kokong kring sin kropp
och övergå inuti denna till
puppa. Silkesmaskens fina silke är just
tråden, som bygger upp dess täta kokong för
puppan. Dagfjärilarnas stora grupp har en
avvikande vana i detta fall. Dess puppor hänga
fritt på växternas blad och grenar, endast fästa
med bakändans särskilda hakanordning, s. k.
c r e m a s t e r, el. stå upprätta invid fastare
föremål, fästa baktill med samma hakanordning
men stödda av ett knippe spinntrådar kring
ryggen, vilka larven spinner kring sig, när
den fäst sin bakända. F :s puppor ha antenner,
mundelar, vingar och extremiteter lagda tätt
utefter kroppen, tillsammans täckta av ett starkt
kitiniserat hölje. — De olika
utvecklingsskedenas längd beror bl. a. på det stadium, i vilket
f. övervintra. De flesta överleva vintern som
larver el. puppor. I vissa fall utsträckes
larvtiden över flera år, t. ex. träfjärilens, i andra fall
kan arten övervintra en gång som larv och nästa
vinter som puppa. Mera sällan sker
övervintringen i äggstadiet el. i det fullbildade stadiet; det
senare är fallet t. ex. med nässelfjärilen.
Fjärilen kryper ut ur puppan genom en springa
framtill på puppans ryggsida och lämnar
pupp-skalet efter sig somt ett tomt hölje. Dess
förnämsta kännetecken, vingarna, äro vid
kläck-ningen mycket små och hänga som ett par mjuka
hudf likar på ryggen. Den nykläckta fjärilen
söker emellertid genast upp en punkt, där den
kan låta dem utvecklas i frihet, och redan efter
några timmar ha de där spänts ut, antagit sin
definitiva form och fått sina för arten
karakteristiska färger. Dessa äro bundna vid de små
fjällen på vingarnas yta, som antingen innehålla
själva färgämnet (svarta, vita, gula och röda
färger) el. genom sin byggnad verka blå el.
metallskimrande. I vissa fall, t. ex. hos
glasvingarna, saknas fjäll på vissa delar av vingarna,
och dessa bli därigenom ställvis glasklara,
genomskinliga, såsom vingarna oftast äro hos
flugor och steklar. Utom de egentliga fjällen ha
många fjärilshanar dessutom egendomligt
utbildade s. k. doftfjäll, vilka stå i förbindelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
