Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faust, Johann el. Georg (Doktor Faust) - Faustin (Soulouque) - Faustina - Faustman, 1. Mollie (Vagabonde) - Faustman, 2. Hampe - Faustulus - Faute - Fautefrakt - Faution - Fauvism - Favara - Favart, 1. Charles Simon - Favart, 2. Justine, f. Duronceray - Fawcett, 1. Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
267
F austin—F awcett
268
Faust och Mefistofeles. Träsnitt i Marlowes
Faust-tragedi 1631.
Ur den rika Faustlitteraturen må nämnas:
K. Engel, ”Zusammenstellung der
Faust-Schrif-ten” (1885; uppräknar 2,714 n:r); C.
Kiese-wetter, ”F. in der Geschichte und Tradition”
(1893).
Faustln, kejsare av Haiti (1782—1867). Hette
eg. Soulouque, blev 1802 soldat, deltog i
en mängd revolutioner, blev 1847 Haitis
president och lät 1849 utropa sig till kejsare. Han
avsattes 1859 och måste gå i landsflykt.
Faustina, romerska kejsarinnor. — 1) F. d. ä.
(d. 141 e. Kr.), gemål till kejsar Antoninus Pius
(reg. 138—161). Till F:s ära uppfördes vid
Forum ett tempel, vars av 10 marmorpelare
burna förhall ännu kvarstår. — 2) F. d. y.
(d. 176), den föreg:s dotter, förmäld med
Antoninus’ efterträdare, Marcus Aurelius. — Litt.:
G. Ferrero, ”Romerska kejsarinnor” (sv. övers.
1913).
Fåu’stman. i) Mollie F., målarinna, för-,
fattarinna (f. 1883 15/s), under sign.
Vagabonde medarbetare i Dagens Nyheter och
Idun. Hon har utg. åtskilliga saml. av kåserier
samt bilderböcker för barn (”Mina barn är
vackra barn”, 1923, ”Ur barns och spenabarns
mun”, 1925, ”Vad en gift kvinna bör veta”,
1926, ”Också en blind kan få korn på en höna”,
1927, ”Fariséer och syndare”, 1928, ”Adam”,
1929, ”Eva”, 1930, ”Den ljuva tiden”, 1931,
”Lärorikt”, 1932, och ”Barn”, 1933). ”Stugan
vid älven” (1942) är en bok om Hälsingland.
Som målarinna har hon med förkärlek återgivit
barnkroppen. — F. har varit g. m. 1) konstnären
G. Törnequist 1910, 2) konstnären G. Chatham
1917—26.
2) Erik (Hampe) Stellan F., den föreg:s
son, filmregissör och filmskådespelare (f. 1919
3/t), genomgick Dramatiska teaterns elevskola
1937—40, vid vilken teater han var engagerad
1940—42. Han spelade sommarmånaderna 1940
—41 på Nya teatern och Vasateatern med eget
sällskap. F. har medverkat i ett flertal filmer.
Bland filmer han regisserat märkas ”Flickan och
djävulen”, ”Brott och straff”, ”När ängarna
blomma”, ”Krigsmans erinran”. ”Lars Hård”
och ”Till främmande hamn”.
Fåu’stulus, enl. rom. fornsägner en herde på
Palatium, som fann Romulus och Remus hos
varginnan och förde dem till sin hustru, Acca
Larentina, som uppfostrade dem.
Faute [fåt], fr., misstag; felsteg, fel.
Fautefrakt [fåt-], se Död frakt.
Fautiön (av lat. favére, gynna), s. k.
efterföljande delaktighet, åtgärd, som, sedan ett brott
begåtts, vidtages och åsyftar antingen att skydda
brottslingen för straff (fautio personae el.
per-sonalfaution) eller att vidmakthålla det
rätts-stridiga resultatet av brottet (fautio rei el. reell
f.). Personell f. straffas enl. 10 kap. 10 §
strafflagen. I fråga om straffet göres skillnad
mellan om åtgärden vidtagits med vetskap om
huvudbrottet eller under sådana förhållanden, att
anledning funnits att misstänka brottslingen.
Maka och vissa nära släktingar till
gärningsmannen gå i sistn. fall straffria. Reell f. straffas
som häleri.
Fauvism [få-] (fr. fauvismé), beteckning för
den franska art av expressionism, som växte upp
kring Matisse i början av 1900-talet. Ordet är
bildat av den skämtsamma benämningen les
Fau-ves (eg. ”vilddjuren” el. ”vildarna”,
fauvis-t e r) för målarkretsen kring Matisse, då den
första gången framträdde samlad på Salon
d’Au-tomne 1905. Här utställde utom Matisse, den
äldste och ledande inom denna mer el. mindre
färgberusade skara, målare som Rouault, Othon
Friesz, Camoin, Manguin, Vlaminck, Dufy och
Derain.
Fava’ra, stad på s. Sicilien; 21,000 inv.
Svavelgruvor och marmorbrott.
Favart [-vä’r], i) Charles Simon F.,
fransk teaterförfattare (1710—92). Han väckte
från 1734 samtidens beundran med sina glada och
eleganta sångspel av omväxlande idyllisk, farsartad
och parodisk hållning. De voro den franska
operettens föregångare; flera ha givits även i Sverige.
2) Marie J u s t i n e Beniote F., f. D u r o
n-c e r a y, skådespelerska och sångerska (1727—
72), den föreg:s hustru. Hon debuterade i Paris
1744 och blev genast publikens gunstling. Hon
följde sin make som primadonna, då han 1746
blev direktör för den teater, som fältmarskalken
prins Moritz av Sachsen höll i sitt läger i
Flandern. Då F. rymde undan marskalkens
ivriga närmanden, hölls hon under ett år inspärrad
i kloster. Hon firade sedan triumfer i sin mans
repertoar, i vilken hon ibland även var
litterär medarbetare. Hon är huvudpersonen i
Of-fenbachs operett ”Madame Favart”.
Fawcett [få’sit]. i) Henry F., engelsk
politiker, nationalekonom (1833—84). Han
blev 1863 prof, i nationalekonomi vid univ. i
Cambridge. Från 1865 var F. led. av
underhuset, där han som avancerad radikal intog en
av den liberala partiledningen rätt oberoende
ställning. Han påyrkade bl. a. rösträttens
utsträckning till kvinnorna, kämpade för Indiens
rättigheter samt bidrog genom sin kritik av
Gladstones undervisningslag för Irland ej ovä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
