Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faure, Edgar - Faure, Félix - Fauré, Gabriel - Faure, Paul - Faurås - Fausböll, Viggo - Fauserförfarandet - Faussebray el. fausse braie - Faust, Johann el. Georg (Doktor Faust)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
265
Faure—Faust
266
Faure [får], E d g a r, fransk politiker (f.
1908). F., som deltog i motståndsrörelsen under
tyska ockupationen av Frankrike under 2:a
världskriget, fungerade som biträdande allmän
åklagare under krigsförbrytareprocessen i
Nürnberg. 1946 invaldes han som radikal i
Nationalförsamlingen. Flera gånger har han innehaft
ministerposter; bl. a. var han justitieminister i
Plevens ministär 1951—-52. Han har framför
allt gjort sig känd som finansexpert. I jan.
1952 fick han uppdraget att bilda regering,
sedan Pleven störtats. Utom
konseljpresidentposten övertog F. befattningen som finansminister i
den nya regeringen. Denna störtades redan 29
febr. s. å. på en proposition om höjda skatter.
Faure [får], Félix, fransk president (1841
—99). Som garvare och handlande i Havre
förvärvade F. stor förmögenhet, invaldes 1881 i
deputeradekammaren och blev s. å.
understats-sekreterare för
kolonierna i Gambettas
stora ministär; samma
post innehade han i
Ferrys andra och
Ti-rards första ministär
(1883—85 och 1887
—88). 1894—95 var
han marinminister
under Dupuy. Då
Casi-mir-Périer 1895
avsagt sig
presidentposten, valdes 17 jan.
s. å. F. helt oväntat
till dennes efterträdare
som republikens
pre
sident, som färglös kompromisskandidat
besegrande den radikale Brisson. Genom sitt
representativa väsen vann han en viss popularitet och
bidrog till stärkandet av fransk-ryska alliansen.
F. dog av slaganfall (16 febr. 1899) under ett av
Dreyfusaffärens mest kritiska skeden.
Fauré [fåre’], Gabriel Urbain, fransk
tonsättare (1845—1924); elev av Saint-Saèns;
1896 prof, vid konservatoriet i Paris och från
1905 dess dir. Fr. o. m. 1870-talet framträdde
han med många kompositioner i César Francks
stil med dragning åt klassicism. Särskilt ha hans
romanser och solosånger vunnit beaktande. F.
framträdde även med orkesterverk,
kammarmusik och körverk.
Faure [får], Paul, fransk politiker (f.
1878). F. blev tidigt intim medarbetare till L.
Blum både som tidningsman och som politiker.
Han var 1910—32 medl. av deputeradekammaren,
1928—38 socialistiska partiets generalsekr. och
1936—38 minister utan portfölj. Under många
år bedrev F. en ivrig agitation för avrustning.
I slutet av 1930-talet avvek han från partiledaren
L. Blums politiska linje och förordade
eftergifter gentemot de tyska och italienska diktaturerna.
F. blev 1940 medl. av det av marskalk Pétain
instiftade Nationella rådet. Utstött ur sitt parti,
försökte han efter 2:a världskriget bilda en
grupp av oberoende socialister, dock utan
framgång.
Faurås, härad i mellersta Halland, Hallands
län; 70440 km2, 14,562 inv. (1951); sträcker sig
från Kattegatt till gränsen mot Västergötland
och Småland in. ö.; Ätran bildar på en lång
sträcka sydöstgräns. F. omfattar socknarna
Gunnarp, Fagered, Källsjö, Ullared, Gällared,
Okome, Svartrå, Köinge, Dagsås, Sibbarp,
Ljungby, Alf shög, Vinberg, Staf singe och Morup.
F. tillhör Årstads och Faurås tingslag
(tingsställe Falkenberg) i Hallands mellersta domsaga
Falkenbergs och Varbergs fögderier samt
Falkenbergs kontrakt i Göteborgs stift.
Fau’sböll, Michael V i g g o, dansk
språkforskare (1821—1908), prof, i indisk filologi
vid Köpenhamns univ. 1878—92. Agnade sig
redan tidigt åt studiet av sanskrit och päli och
utgav 1855 ”Dhammapada” med lat. övers.
Därmed lades grunden till ett vetenskapligt studium
av päli. F. utgav vidare bl. a. den mycket
omfångsrika och viktiga ” Jätaka”-samlingen,
berättelserna om Buddhas tidigare existenser (7 bd,
1875—97). F. utgav även under pseud. V. K r
istian sen en förträfflig ”Ordbog over
gade-sproget” (1866; 2:a uppl. 1908).
Fau’serförfarandet, en av den italienske
ingenjören Giacomo Fauser utarbetad
metod för framställning av syntetiskt kväve. Se
vidare Kväveindustri.
Faussebray el. fausse braie [fåsbrä’],
en i nederländska befästningsskolan brukad
lägre vall i graven, framför och jämnlöpande
med huvudvallen.
Faust, Jo hann el. Georg, vanl. kallad
Doktor Faust (omkr. 1480—1539), ryktbar
tysk svartkonstnär, vars äventyr och underkurer
snart togos om hand av ryktet och folkfantasien.
Han föddes i Schwaben och omtalas bl. a. som
”baccalaureus theologiae” i Heidelbergs
universi-tetsmatrikel 1509 samt av Mutianus Rufus 1513.
Han synes ha varit en stortalig och skrytsam
charlatan, som älskade att pråla med sin
lärdom och sina förmenta underkurer. Vid
furstehoven tycks han ha spelat en framstående roll
som astrolog. Både < Luther och Melanchthon
kände till honom. Efter hans död spredos
berättelser om hur han hämtades av djävulen, med
vilken han ingått förbund.
Sagan om F. utbildade sig raskt, delvis under
inflytande från legenderna om Theophilus m. fl.
liknande berättelser, och redan 1587 utkom den
första folkboken om honom, ”Historia von Dr.
Johann Fausten”, där han framstod som den
typiske svartkonstnären. Redan 1589
behandlades Faustsagan i dramatisk form av den
engelske författaren Marlowe, och hans drama, som
rätt noga följer folkboken också med avseende
på F :s ”helvetesfärd”, omformades sedan i
Tyskland till ett folkskådespel. Detta upptogs också
som text för marionetteatern. Ett sådant
marionettdrama om F. såg Goethe i sin barndom.
Goethes Faustdrama blev det mest ryktbara; det
fördjupade väsentligt gestaltens betydelse.
Faustsagan har använts som text till operor (musik
av Spohr 1816, Gounod 1859, Boito 1868,
Zöll-ner 1887).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
