Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fagus - Fa-hien - Fahlander, Gustaf - Fahlander, Vidar - Fahlbeck, 1. Hans Erik - Fahlbeck, 2. Pontus - Fahlbeck, 3. Erik - Fahlbeckska stiftelsen - Fahlberg, Samuel - Fahlborg, Carl Birger - Fahlcrantz, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Fagus—Fahlcrantz
148
Fägus, se Bok.
Fa’-hien [-hjän], prästnamn på en kinesisk
andlig (familjenamn Kung), den förste av de
kinesiska pilgrimer, som med sina skildringar
belyst den indiska buddismens höj dpunktstid och
förf alisperiod. F. besökte 399—414 e. Kr.
Centralasien, Indien, Ceylon och Sumatra. Hans
memoarer ha flitigt översatts och studerats.
Fahlander, Gustaf, se Edelstam.
Fahlander, Vidar Martin Jonas,
ämbetsman (f. 1897 29/io), e. o. kammarskrivare i
tullverket 1916, jur. kand. 1925, 2:e amanuens å
Generaltullstyrelsens kanslibyrå s. å., sekr. hos
nämnda styrelse 1932, byrådir. och ombudsman
där 1936, byråchef i Finansdep. 1941, chef för
dep :s löne- och pensionsavd. 1942, statssekr. 1946,
generaltulldir. s. å.
Fahlbeck. 1) Hans Erik F.,
skådespelare (1842—86), av värmländsk bruksägarsläkt.
Han var 1861—66 elev vid Kungl. teatrarna,
spelade en tid i Amerika, där han i Chicago
bildade Svenska dramatiska sällskapet, samt i Oslo
och Helsingfors, var 1874—82 anställd vid Nya
teatern i Göteborg och från 1882 vid Kungl.
teatrarna. Bland F :s roller märkas Erik XIV,
Engelbrekt, Caligula i ”Fäktaren i Ravenna” och
Ludvig XI i ”Gringoire”. F. ägde ett ståtligt yttre;
hans framställning präglades av förnäm pondus,
temperament och personlig humor.
2) Pontus Erland F., den föreg:s bror,
universitetslärare, politiker (1850—1923). Han
blev fil. dr 1880 i Lund på avh. ”Kritiska studier
över det frankiska
rikets äldsta
samfunds-skick” (1880), s. å.
docent i allmän
historia och var 1889—
1902 e. o. prof, i
historia och statskunskap
samt 1902—09 e. o.
och 1909—15 ord.
prof, i statskunskap
och statistik. Han
var 1903—11 led. av
F. K. (höger). — F.
utgav 1887 den
protektionistiska skriften
”Den ekonomiska
ve
tenskapen och näringsskyddet” samt var 1888
sekr. i den stora tullkommittén. Som prof, i
statskunskap införde han den moderna statistiska
forskningen i Sverige och uppfostrade en rad
vetenskapliga statistiker. Bland alstren av hans rika
och mångsidiga, främst statsvetenskapliga,
författarskap märkas ”Den s. k. striden mellan svear
och götar” (i Hist. Tidskr. 1884), ”Stånd och
klasser. En socialpolitisk öfverblick” (1892), där
han framlade den första genomtänkta svenska
kritiken av den internationella socialismens idéer
samt ett nationellt socialpolitiskt reformprogram,
”Den statistiska typen” (1897), ”Sveriges adel”
(2 bd, 1898—1902; ty. övers. 1903), ”Sveriges
författning och den moderna parlamentarismen”
(1904), ”Regeringsformen i historisk belysning”
(1910), ”Svensk och nordisk utrikespolitik” (1912),
vari han förordade ett pangermanskt
försvarsförbund, ”Statistiken och den numeriska
kunskapsme-toden” (i Lunds Univ:s Årsskr. 1918) samt det
historiskt-sociologiska arbetet ”Klasserna och
samhället” bd I (1920; ofullbordat). — Främst av
F. grundades 1897 Statsvetenskaplig Tidskrift; han
var dess redaktör 1900—18 och offentliggjorde
där talrika uppsatser, ofta i aktuella politiska el.
ekonomiska frågor. 1918 donerade F. 250,000 kr.
till Lunds univ. (Fahlbeckska
stiftelsen) för att trygga utgivandet av
Statsvetenskaplig Tidskrift och främja statsvetenskapliga
studier samt 1919 V2 mill. fmk till en
statistikprofessur vid Äbo akademi (von
Wille-b r a n d-F a h 1 b e c k s k a stiftelsen).
3) Felix Erik F., den föreg:s son,
stats-vetenskapsman (f. 1893 24/s), jur. kand. 1919,
fil. dr 1925, doc. i statskunskap vid Stockholms
högsk. 1929, prof, i förvaltningsrätt och statsrätt
med folkrätt vid Lunds univ. 1944; red. (jämte
G. Bagge) för Svensk Tidskr. 1926—30, red. för
Statsvetenskaplig Tidskr. sedan 1945; 1923—44
verkst. dir. i Handöls nya tälj stens- och
vattenkrafts ab. Bland F :s skrifter märkas
”Riksrätts-institutet i 1809 års författning” (dr-avh., 1924),
vari F. hävdar, att ett visst doktrinärt inflytande
av främmande ursprung gjort sig gällande vid
utformningen av författningens bestämmelser om
statsrådsansvarigheten, ”Idéer och män” (1936),
vari i essäns form en framställning ges av skilda
politiska idéströmmar i Sverige från slutet av
1700- och början av 1800-talet, ”Ståndsriksdagens
sista skede 1809—1866” (i ”Sveriges riksdag”,
avd. 1, bd 8, 1934), ”Förvaltningsrättsliga
studier” (2 bd, 1938—41) och ”Tryckfrihetsrätt”
(I95i).
Fahlbeckska stiftelsen, se Fahlbeck 2).
Fahlberg, Samuel, svensk tjänsteman på
S :t Barthélemy, konspiratör (1758—1834). Han
sändes 1784 som t. f. läkare till den nyförvärvade
svenska besittningen S :t Barthélemy. Där
uppgjorde han 1785 stadsplan för staden Gustavia,
blev 1786 guvernementsmedikus och 1799
lant-mäteridirektör. Han offentliggjorde (bl. a. i
Vet-akad:s handl.) flera vetenskapliga uppsatser om
öns flora och hälsoförhållanden och hemsände
värdefulla naturhistoriska samlingar. F. inlät sig
sedermera i stämplingar med engelsmännen till
Gustav IV Adolfs förmån, varför han 1814
förklarades fredlös och måste tillbringa sin
återstående livstid hos holländarna på S:t Eustatius.
— Litt.: Ingegerd Hildebrand, ”Den svenska
kolonin S:t Barthélemy” (1951).
Fahlborg, Carl Birger, historiker (f.
1880 28/i), fil. dr i Uppsala 1932, doc. vid
Stockholms högsk. 1933—49, lektor vid Djursholms
samskola 1911—45, prof:s namn 1950. F :s
forskningar ha koncentrerats till svensk utrikespolitik
under Karl XI :s förmyndare. I gradualavh.
(1932) behandlade han ”Sveriges yttre politik
1660—1664”. Den har sedan följts av flera
betydelsefulla uppsatser i ämnet.
Fahlcrantz, svensk släkt. Namnet antogs efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
