Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fackförening - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12o Fackförening 126
och regeringen uppmuntrade i stället bildandet av
f. (IV agner Act 1935). Antalet f.-medl. steg från
3 mill. 1933 till över 7 mill. 1937. Men samtidigt
splittrades f.-rörelsen genom att ett antal
fackförbund, huvudsaki. av icke yrkesutbildade
arbetare, bröt sig ut ur AFL och bildade Congress
of Industrial Organisations (CIO). Efter 2:a
världskriget har en viss reaktion gjort sig
gällande. Wagner Act har 1947 kompletterats med
en mot f.-rörelsen strängare lagstiftning. Antalet
f.-medl. var 1948 c:a 14 mill.
I Tyskland rönte fackföreningsrörelsen
tidigt ett starkt inflytande av den socialistiska
agitationen, varigenom en intim frändskap med
det socialdemokratiska partiet uppstod. Bismarck
sökte hämma rörelsens politiska utveckling med
hjälp av den s. k. socialistlagen (1878—90).
Sedan nämnda lag upphävts, bildade de
socialdemokratiska fackförbunden Generalkommission der
Gewerkschaften Dcutschlands. En
landsorganisation i nu vedertagen bemärkelse bildades först
1919, då generalkommissionen upplöstes och dess
funktioner anförtroddes åt Allgemeniner deutscher
Gewerkschaftsbund (ADGB). De i privat tjänst
anställda, som icke voro kroppsarbetare, bildade
under 1 :a världskriget egna f. och förbund, vilka
i sin tur (1917) sammanslöto sig i en
landsorganisation. AUgemeiner freier Angestelltenbund
(AFA). Mellan dessa båda landsorganisationer
och en av de i offentlig tjänst anställda
tjänstemännen 1918 bildad landsorganisation, Deutscher
Beamtenbund, ägde ett visst samarbete rum. I
syfte att leda de tyska fackföreningarna bort från
det socialistiska inflytandet togo dr Max Hirsch
och förläggaren Franz Duneker 1868 initiativ till
bildandet av s. k. Gewerksvereine. I slutet av
1890-talet framträdde en tredje riktning inom
fackföreningsrörelsen i Tyskland. Då började
näml, bildas kristliga fackföreningar under
medverkan av det katolska prästerskapet. Vid
Hitlers makttillträde 1933 upplöstes alla f. och
ersattes med en av det nationalsocialistiska partiet
och staten dirigerad organisation med väsentligen
filantropiska och propagandistiska syften,
benämnd Deutsche Arbeitsfront. — Efter
nazismens störtande 1945 ha f. åter bildats.
Upprättandet av centrala organisationer har dock
försvårats genom den politiska splittringen.
Svaga ansatser till, fackföreningsrörelse i
modern bemärkelse märktes i Frankrike under
förra hälften av 1880-talet men hämmades av
bl. a. en mot rörelsen riktad lagstiftning. Först
1884 fingo f. en fullt erkänd rättsställning.
Då voro endast hattmakarna, typograferna
och gruvarbetarna organiserade i
landsomfattande förbund, och det dröjde in på
1890-talet, innan arbetarna mera allmänt
sammanslöto sig i fackföreningar och förbund, så att
en landsorganisation kunde bildas. Denna
konstituerades 1895 och fick namnet Confédération
générale du travail (CGT). Ända fram till 1 :a
världskriget företrädde den en synnerligen
radikal politik och lade huvudvikten vid revolutionära
och utomparlamentariska aktioner. Därefter
modifierade den sin revolutionära taktik. Detta hade
till följd, att en ny landsorganisation bildades
1921, Confédération générale du travail unitaire,
som slöt förbund med det kommunistiska
partiet. 1926 bildades en tredje landsorganisation,
benämnd C. G. T. syndicaliste révolutionnaire, som
tagit till uppgift att fullfölja de gamla
antipar-lamentariska traditionerna. Under 1930-talet hade
den franska fackföreningsrörelsen en period av
stark utveckling, men denna bröts av 2:a
världskriget och den tyska ockupationen. Efter kriget
återupplivades CGT, nu med kommunistisk
majoritet, varför de socialdemokratiska elementen
1948 bröto sig ut och bildade en egen
organisation, Force ouvrière.
Även i Italien och Spanien utvecklades
fackföreningsrörelsen i
revolutionärt-syndikalis-tisk riktning. Under och efter 1 :a världskriget
gjorde sig dock moderatare tendenser gällande,
vilka emellertid snart fingo vika för
kommunistiskt inflytande. Under diktaturregimerna
undertrycktes rörelsen, men efter 2 :a världskriget har
i Italien en ny fackföreningsrörelse på
demokratisk grund uppstått.
Delvis under inflytande av Internationalen
bildades i Danmark i början av 1870-talet en
mängd f. 1885 började de sammansluta sig i
fackförbund. Dessa åstadkommo 1898 en
landsorganisation, De samvirkende fagforbund. — Även i
Norge uppstod på 1880-talet en
fackföreningsrörelse, som rönte ganska starkt inflytande av
den danska och 1899 konsoliderades i
Arbeider-nes faglige landsorganisasjon.
I Sverige kan man spåra
fackföreningsrörelsen tillbaka till 1870-talet. Dessförinnan hade
Typografiska föreningen i Stockholm bildats
1846 och Stockholms bokbinderiarbetareförening
tillkom 1872, men dessa föreningar utvecklade
sig först under 1880- och 1890-talen till f. i
vedertagen bemärkelse. Inom flertalet hantverksyrken
åstadkommos f. i Stockholm och i vissa andra
städer under 1880-talet. I Stockholm sammanslöt
sig flertalet 1883 i Fackföreningarnas
centralkommitté, vilken fick sin motsvarighet i andra städer.
En socialistisk agitation hade då börjat bedrivas
men lämnade de första åren f. tämligen oberörda.
Först 1886 lyckades socialdemokraterna erövra
majoriteten i Fackföreningarnas centralkommitté
i Stockholm och där utforma ett socialistiskt
betonat fackföreningsprogram. S. å. bildades det
första fackförbundet, näml. Svenska
typografförbundet. Under 1890-talet genomfördes
konsolideringen av de yrkesutbildade arbetarnas
f. ganska allmänt på så sätt, att dessa
sam-manslötos i förbund. Då började även de icke
yrkesutbildade arbetarna att organisera sig och
bilda landsomfattande förbund
(Grovarbetareförbundet 1891, Transportarbetareförbundet 1897).
Även fabriksarbetarna samt gruv-, bruks- och
sågverksarbetarna kommo då med i
fackföreningsrörelsen, och grund lades till de första
statstjänarorganisationerna (Sveriges
Postvakt-betjänteförening 1886, Järnvägsmannaförbundet
och Tullmannaföreningen 1899).
På initiativ av den skandinaviska
arbetarkon-gress, som hölls i Stockholm 1897, bildades de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
