Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Europa - Förhistorisk och historisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Europa
44
stämde de två sjömakternas politik. Frankrike
led svåra nederlag i kriget, men till följd av
oväntade tillfälligheter blev freden relativt
gynnsam för Ludvig. Den spanska monarkien delades,
så att själva Spanien tillföll den franske
prinsen men dess europeiska biländer (Belgien,
Neapel, Sardinien, Milano) Österrike. Savojen, som
under i6oo-talet utvidgats i östlig riktning över
italienskt område, fick Sicilien, som dock 1720
utbyttes mot Sardinien. Så uppstod kungariket
Sardinien.
Samtidigt med spanska tronföljdskriget rasade
i n. och ö. E. det stora nordiska kriget, som
reducerade Sverige till en skandinavisk småmakt.
Ryssland, som redan 1667 erövrat betydande
områden från Polen med Smolensk och Kiev,
erhöll av Sverige i freden 1721 Livland, Estland,
ösel, Ingermanland och s. ö. Finland.
Branden-burg-Preussen, som 1660 vunnit oberoende för
Preussen — detta upphöjdes 1700 till
kungadöme —, tog huvuddelen av Svenska Pommern
med Oder-mynningen. Hannover, som sedan
1714 stod i personalunion med England, vann
Bremen-Verden. Ledande stormakt vid Östersjön
blev i det besegrade Sveriges ställe Ryssland.
Under det halvsekel, som följde efter 1720,
var det diplomatiska spelet mellan Europas
makter livligt, stora omkastningar skedde i
allianssystemen, och åtskilliga krig rasade. De
territoriella förskjutningar, som ägde rum i
samband härmed, voro dock väsentligt större i
kolonialområdena än på den europeiska kontinenten.
Endast följande förändringar ägde rum här.
1735 upprättades kungariket Neapel-Sicilien under
en prins av det i Frankrike och Spanien
regerande kungahuset (Bourbon); Österrike
gott-gjordes med Parma, och en österrikisk ärkehertig
erhöll 1737 hertigdömet To s c an a (f. d.
her-tigdömet Florens). 1739 erövrade Ryssland Azov
och fick därmed en hamn vid Svarta havet,
medan Österrike till Turkiet avträdde vissa 1718
därifrån erövrade områden. 1742 vann Preussen
Schlesien från Österrike. 1743 avstod Sverige
en mindre del av s. ö. Finland till Ryssland.
1748 blev Parma ett bourbonskt hertigdöme.
S. å. utvidgades Savojen-Sardinien, liksom redan
skett 1735, med smärre områden av det
österrikiska Lombardiet. 1766 införlivades Lothringen
med Frankrike, som ägt expektans därpå sedan
1735. 1768 övergick Korsika från republiken
Genua till Frankrike. Av dessa förändringar
var Preussens erövring av Schlesien den mest
betydelsefulla, och Preussen gjorde därmed sitt
inträde i de europeiska stormakternas led. Än
mer vann Preussen vid Polens i:a delning 1772,
då det lade beslag på Västpreussen, uteslöt
Polen från tillgång till havet och fick direkt
landförbindelse mellan sina två huvudområden
Bran-denburg-Schlesien och Ostpreussen. Österrike
tog vid delningen Galizien, Ryssland huvudsaki.
de ö. om Düna och Dnjepr belägna delarna av
Polen. De två nämnda makterna gjorde nästan
samtidigt även vissa landvinningar från Turkiet;
Österrike tog Bukovina 1775, Ryssland landet
mellan Bugs och Dnjeprs mynningar 1774.
Se
dan 1783 kanatet Krim införlivats med Ryssland,
nådde detta rike på bred front ned till Svarta
havet.
Den franska revolutionen, som först försvagade
Frankrikes yttre makt men sedan inledde en
fransk expansion av dittills okänd omfattning,
följdes av stora förändringar på E:s politiska
karta. Ryssland och Preussen begagnade sig
av Frankrikes svaghet till att 1793 genomföra
Polens 2:a delning. 1795 förintades den polska
staten helt genom den 3:e delningen mellan
Ryssland, Preussen och Österrike. Vid denna tid
hade redan de franska militära framgångarna
börjat. De resulterade i frederna i Campo Formio
1797 och Lunéville 1801, vari Frankrike
tillerkändes Belgien samt allt tyskt område v. om
Rhen. Nederländerna och Schweiz omdanades
till franska lydstater, Bataviska
republiken och Helvetiska republiken;
på italiensk botten hade ett flertal dyl. stater
organiserats, Liguriska republiken av
Genua, kungariket Etrurien av Toscana
och Italienska republiken av
områden, som förut tillhört Österrike, Venedig och
Kyrkostaten. I ersättning för sina
landavträdelser erhöll Österrike 1797 de ö. delarna av
Venedigs territorium. Senare indrogos huset
Sa-vojens besittningar på fastlandet i Frankrike,
varigenom kungariket Sardinien inskränktes till
att omfatta ön med detta namn. Ännu
hänsynslösare utvidgades under de fortsatta
revolutionskrigen Napolen Bonapartes kejsardöme. I
Frankrike inkorporerades direkt Nederländerna, som
under åren 1806—10 utgjorde ett kungarike
Holland under en av kejsarens bröder, n. v.
Tyskland längs med Nordsjön och ända fram till
Lübeck vid Östersjön, n. v. Italien och den
italienska västkusten till s. om Rom, slutl. även
de s. k. illyriska provinserna vid Adriatiska
havets östkust. Av n. ö. Italien gjordes ett
kungarike Italien i union med Frankrike.
Spanien och Neapel — ön Sicilien förblev under
den gamla bourbonska dynastien — tilldelades
Na-poleons fränder som kungariken; av de områden,
som Preussen och Österrike förvärvat vid
Polens 2:a och 3:e delningar, gjordes en vasallstat,
hertigdömet Warszawa, under konungen av
Sachsen. I Tyskland omskapades förhållandena
från grunden. De medelstora staterna, W ü r
t-tember g, Bayern, Ba den och det
ny-upprättade W e s t f a 1 e n, gynnades på
bekostnad av dels de tyska stormakterna Österrike och
Preussen, dels de kyrkliga och de minsta
världsliga furstendömena, som sekulariserades och
mediatiserades. Då flertalet av de av Napoleon
gynnade staterna 1806 konstituerade
Rhenför-bundet och utträdde ur Tyska riket, upphörde
detta att existera. Dess siste kejsare hade redan
1804 antagit titeln arvkejsare av Österrike.
Utom Frankrike gjorde det därmed sedan 1807
förbundna Ryssland territoriella vinster. Det
erhöll av Napoleon 1807 och 1809 vissa
landområden, som tillhört Preussens och Österrikes
andelar av rovet från Polen; Österrike återfick
dock senare ifrågavarande land. 1809 erövrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
