Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epworthförbundet - Epyllion - Epålett - Eques - Equidae - Equisetaceae, Equisetales - Equisetum - Equites - Equity - Equuleus - Equus - Er (kemi) - Era (tidevarv) - Era (tidskrift) - Eragrostis - Eran - Eranos (måltid) - Eranos (tidskrift) - Eranthis hiemalis, vintergäck - Érard, Sébastien - Erasistratos - Erasmus av Rotterdam, Desiderius Erasmus Rotterdamus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
771
Epyllion—Erasmus
772
bildades den första Epworthf öreningen 1892.
Medlemsantalet i Sverige är f. n. c:a 7,500.
Epy’llion, grek., litet epos.
Epåle’tt (av fr. épaulette, av épaule, axel),
urspr. axelskydd, sedermera uniformspersedel,
vilken till paraddräkt bars på båda axlarna av
officerare, fanjunkare samt vid gardesreg. även av
övriga underofficerare och manskap. E. var helt
el. delvis utförd i metall och bestod av en
halvrund platta med smalare hals för e:s anbringande
under epålettslej ferna. Generalspersoners e. voro
försedda med grova, förgyllda fransar (b u
1-joner), regementsofficerares och
kompaniofficerares vid flottan med smalare, förgyllda el.
försilvrade, manskaps med redgarnsfransar.
Arméofficerares e. voro försedda med
gradbeteckningar, emblem el. kungl. namnchiffer. E., som
endast bars till äldre uniformer, avskaffades helt
vid svenska armén 1931.
Eques [e’kv-], lat., ryttare, se Equites.
Equidae [e’kv-], se Hästdjuren.
Equisetäceae, Equisetäles [ekv.-], se
Fräken-växter.
Equisetites [ekv-], fossilt växtsläkte av ordn.
Equisetäles. Det skiljer sig från det nu levande
släktet Equisetum (fräkensläktet) genom sitt i
förhållande till antalet blad större antal
kärlsträngar och genom att sporerna sakna elaterer.
Equisetum [ekv-], se Fräkenväxter.
Equites [e’kv-], lat. (plur. av e’ques, ryttare),
rytteriet hos forntidens romare. Från Servius
Tullius’ tid omtalas 18 centurior e., således 1,800
man, uttagna bland yngre förmögna medborgare.
För inköp och underhåll av häst erhölls bidrag
av staten. De 18 ryttarcenturiorna hade 18
röster i comitia centuriata. Deras militära betydelse
minskades från 2:a årh. f. Kr., i det att man
lät bundsförvanter och provincialer göra
krigstjänst till häst; romerska e. tjänade numera blott
som högre befäl el. i fältherrens följe. E. blev
nu särskilt beteckning för ett mellan senatorerna
och menigheten stående medelstånd, riddarståndet,
o’rdo eque’ster, omfattande den friborna och
bildade medelklassen med s. k. riddarcensus,
huvudsaki. affärsmän, särskilt förpaktare av
statsinkomsterna (publicäm), egendomsägare o. dyl.
Ståndets politiska betydelse berodde mest på
rättigheten att sitta som domare. Riddarna hade som
utmärkelsetecken guldring och tunica med smala
purpur remsor; på teatern sutto de på de 14
bänkarna bakom orchestra, senatorernas plats. Under
kejsartiden utgjorde e. till stor del ett
kejserligt officers- och ämbetsmannastånd.
Equity [e’kcoiti], eng., ”billighet”,
sammanfattande namn på rättsregler, som tillämpades och
utbildades vid kanslersdomstolarna (Chancery
Courts). Redan på 1200-talet spåras en viss
motsats mellan den stränga rätten (ius strictum) i
common law och den efter förekommande
omständigheter sig smidigare anpassande
billighets-rätt, som skipades (och vid behov skapades) vid
kanslerns domstol. Denna billighetsrätt avsåg
att giva nödigt rättsskydd åt sådana
rättsförhållanden, som, ehuru med billighet och rättvisa
överensstämmande, icke voro erkända och
skyd
dade av common law. Genom domstolsreformen
1873 ha common law och e. i viss mån
sammansmält, så att numera båda dessa rättssystem
enligt vissa då givna riktlinjer tillämpas sida vid
sida, oberoende av inför vilken domstol målet
behandlas.
Equuleus [ekvu’-], se Stjärnor.
Equus [e’kvus], hästsläktet, se Hästdjuren.
Er, kem. tecken för en atom e r b i u m.
Era (lat. aè’ra), tideräkning, tidevarv; inom
geologien tidrymd av första ordningen i jordens
utvecklingshistoria.
Era, en sedan 1928 i Stockholm utg. månatlig
elektroteknisk tidskrift, organ för Föreningen för
elektricitetens rationella användning (Fera).
Eragro’stis, grässläkte med mångblommiga,
vanl. smala småax i gles vippa. Omkr. 250
arter i varmare länder, många med mycket
vidsträckt utbredning. Som prydnadsgräs odlas E.
mexicana m. fl. E. abyssinica, t e f, sannolikt
en kulturform av E. pilosa, har av gammalt odlats
i Etiopien som brödsäd.
Erän, se Iran.
E’ranos (plur. e’ran6T), hos forntidens greker
en måltid, till vilken varje deltagare lämnade
sitt bidrag; även en sluten förening el. klubb för
sällskapligt umgänge och ömsesidigt bistånd.
E’ranos, med undertitel Acta Philologica
Sue-cana, tidskrift för klassisk och bysantinsk
filologi; utg. 1896—1939 av prof. Vilhelm
Lundström, fr. o. m. årg. 39 (1941) av
överbibliotekarie T. Kleberg.
Era’nthis hiemälis, vintergäck, liten
flerårig ranunkelväxt (från Sydeuropa) med
trefingrade el. fingerlikt delade blad och ensam,
gul blomma på bladlös stjälk. Odlas ofta i
trädgårdar och blommar samtidigt med snödroppen.
Érard [erä’r], Sébastien, fransk
instru-mentmakare (1752—1831). Han byggde 1777
det första pianofortet i Frankrike och grundade
1785 tills, m. sin broder Jean Baptiste É.
(d. 1826) en pianofabrik, som snart vann
världsrykte. 1823 uppfann han ”repetitionsmekaniken”
för pianot, och 1811 konstruerade han
dubbel-pedalharpan.
Erasi’stratos, grekisk läkare (omkr. 300—250
f. Kr.). Han verkade i Alexandria, skilde
mellan sensoriska och motoriska nerver samt gav
den första riktiga beskrivningen av hjärtat. Sina
stora anatomiska upptäckter nådde han genom
vivisektioner på djur och på förbrytare. I
terapien var E. bestämd motståndare till alla
våldsamma medel och tillät därför blott
undantagsvis åderlåtning. Han grundade en skola, som kan
spåras ända in i 2 :a årh. e. Kr.
Era’smus av Rotterdam, Desidèrius
E. Rotterdämus, nederländsk författare,
den mest lysande representanten för humanismen
(omkr. 1467—1536). Han var född i Rotterdam
och hette eg. Geert Geertz (Gerhard
Ger-hardsson) men tog sig det lat. namnet
Deside-rius (den efterlängtade) och det grek. Erasmus
(den åtrådde). Efter avslutade skolstudier ingick
han i ett augustinkloster men lämnade snart
klosterlivet för att fortsätta sina studier i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
