Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Episod - Epistasi - Epistaxis - Epistel - Epistelsida - Epistemologi - Epistolæ obscurorum virorum - Epistolarium - Epistrofeus, epistropheus el. axis - Epistyl - Episyllogism - Epitaf - Epitafios - Epitafium, epitaf - Epitel, Epitelceller - Epitelsvulster - Epitelvävnad, epitel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
765
Episod—Epitelvävnad
766-
Episod (grek. epetso’dion), bihandling,
bihändelse, som finns inskjuten i ett litterärt verk;
händelse el. period av mindre vikt och
varaktighet (i ett liv, ett tidevarv o. s. v.).
Epistasi, term för att ange, att verkan av
ett arvsanlag döljer verkan av ett annat anlag.
Hos t. ex. havre finns ett arvsanlag A, som
betingar svart kärnfärg, och ett annat anlag B,
som betingar grå kärnfärg. Individer med både
A och B ha också svart kärnfärg, och A säges
därför vara epistatiskt över B. B säges
vara hypostatiskt under A (h y
po-s t a s i).
Epista’xis, dets. som näsblödning.
Epi’stel (lat. epi’stola, grek, epistolé, brev),
brev i allm. i) Beteckning för breven i N. T.
samt, i ännu inskränktare bemärkelse, för de av
ålder brukade utdrag ur dessa brev, vilka läsas
vid gudstjänsterna.
2) E. (fr. épitre) har man kallat i brevform
skriven dikt av lyriskt, episkt eller, vanligast,
didaktiskt innehåll. Bland författare av
poetiska e. må nämnas Horatius, Ovidius; Boileau,
Voltaire; Pope, Young; Wieland. ”Fredmans
epistlar” av Bellman fingo sin titel som parodi
på Pauli epistlar.
Epistelsida, se Ambo.
Epistemologi (av grek, epistéme, kunskap),
kunskapslära.
Epi’stolæ obscurörum virörum, lat.,
”oberömda mäns brev”, en serie fingerade brev från
början av 1500-talet, i vilka de rådande
missförhållandena inom kyrkan och munkordnarna
satiriseras. Närmaste anledningen till deras
utgivande var, att Reuchlin uppträtt till skydd
för den hebreiska litteraturen, vilken man från
fanatiskt kyrkligt håll velat tillintetgöra. Till
stöd för sin sak offentliggjorde Reuchlin 1514
en samling av till honom ställda brev från
berömda lärde (”Epistolæ clarorum virorum”).
För att ytterligare sprida löje över Reuchlins
motståndare utgåvo dennes beundrare, den unga
humanistkretsen kring Crotus Rubianus och
Ul-rich von Hutten, en serie brev, ”Epistolæ
obscurorum virorum” (2 vol., 1514 och 1517), i
vilka några karikerade representanter för den
stränga konfessionalismen beklaga sig över
tidens ondska och den frambrytande
humanistkulturens fördärvlighet. — Litt.: W. Brecht,
”Die Verfasser der Epistolæ obscurorum virorum”
(1904); W. Munthe i ”Litterære falsknerier”
(2:a uppl. j943).
Epistolarium, se Evangeliebok.
EpistroTeus, e p i s t r o’p h e u s el. axis,
namn på andra halskotan, ”vridaren”, så kallad,
enär första halskotan, atlas, vrides kring en från
e:s övre yta utgående upprätt tapp, som sticker
in i atlas’ ring och ledar mot denna. Därvid
följer huvudet atlas i dess rörelse
(huvudvrid-ning).
Epistyl (grek, epistylion), arkitrav (se d. o.).
Episyllogi’sm, den senare enkla slutledningen
i en sammansatt slutledning. Dess översats är
slutsats i den föregående slutledningen,
prosyllo-gismen.
Epitafium över handelsmannen Johan Ennes i
Maria-kyrkan, Hälsingborg.
Ur G. Näsström, ”Forna dagars Sverige”.
Epitaf, se Epitafium.
Epita’fios, grek., ”till begravningen hörande”’
(med tillagt eller underförstått lo’gos, tal), ii
det forntida Grekland namn på liktal el.
åminnelsetal, ss. Perikles’ e. hos Thukydides 11:35 ff-
Epita’fium, e p i t ä f, eg. gravskrift, en i det
inre av en kyrka uppsatt minnestavla över en
avliden, vanl. en, som begravts inom kyrkan.
E. förekomma mest i de protestantiska länderna.
Jämte en kolonnställning eller annan
arkitektonisk uppbyggnad, som erinrar om samtida altar—
uppsatser, ingå vanl. i epitafiet en andaktsbild’
eller en symbolisk figurkomposition och ett fält:
med inskrift.
Epitel, Epitelceller, se Epitelvävnad.
Epitelsvulster, se Svulst.
Epitelvävnad, epitel (av grek, epi’, på,,
och thelé, bröstvårta, på vilken e. först
upptäcktes), vävnad, som består av tätt
sammanfogade celler utan mellansubstans och bildar ett:
skyddande överdrag över människo- och
djurkroppens alla ytor, både utvändigt och i inre
håligheter och
kanaler;
dessutom bestå alla
egentliga
körtlar av e.
Alltefter cellernas
form indelar
man e. i
cy-linderepitel,
kubiskt epitel
Fig. 1. Slemhinna med enskiktat
kubiskt epitel. a epitelceller,
b-slemhinnans bindväv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
