Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epidauros - Epidemi - Epidemilagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
751
Epidemi—Epidemilägen
752
Teatern i Epidauros.
grävningar i Asklepios-helgedomen (1881—1903)
givit. Dess läge i en isolerad, runt omkring av
berg begränsad dal är storslaget. En
peribolos-inhägnad med en propylé-port inneslöt Asklepios’
tempel och altare, en rundbyggnad, vars
bestämmelse är omtvistad, ligghallar för gudens
klientel, stadion och gymnasium, boningshus och
hotell. Även Artemis hade ett tempel där. Bäst
bevarad är teatern ett stycke upp på
bergssluttningen. Den byggdes av Polykleitos d. y. vid
300-talets mitt. Utgrävningar ha gett rika fynd
av inskrifter, som ge detaljerade upplysningar
om läkedomsriter och underkurer. — Litt.: P.
Kabbadias, ”Fouilles d’Épidaure” (1893); Chr.
Blinkenberg, ”Miraklerne i E.” (1917).
Epidemi (grek. epidemi’a, av epi’, över, och
dèmos, folk), farsot, d. v. s. sjukdom, som
samtidigt angriper ett stort antal personer inom ett
visst område, ofta uppträdande mer eller mindre
plötsligt (jfr Endemi). Går en e. fram över
mycket stora landområden, talar man om en
pandemi (t. ex. ”digerdöden”, ”spanska
sjukan”). Som e. uppträda främst de smittosamma
sjukdomarna, ss. kolera, pest, tyfus,
smittkoppor, mässling, scharlakansfeber, difteri, influensa,
malaria och gula febern, men även icke
smittosamma sjukdomar, t. ex. lunginflammation,
kunna ge uphov till e.
Ännu på 1870-talet behärskades epidemi
o-1 o g i e n (läran om e.) av läran om genius
epi-demicus, en sammanfattande beteckning för de
täml. okända och mystiska faktorer av
klimatisk, meteorologisk, ”tellurisk” och kosmisk
na
tur, som ansågös vålla e. genom att nedsätta
befolkningens motståndskraft eller ökå smittans
virulens. En mera rationell profylax^ d. v. s.
bekäinpande av e:s spridning, har först blivit
möjlig, sedan, främst under 1880-talet, ett flertal
viktigare infektionssjukdomars smittämnen
upptäckts och visat sig vara bestämda slag av
bakterier eller protozoer (encelliga djur). I kalla
och tempererade delar av jorden äro
bakteriesjukdomarna helt dominerande, medan i de varma
länderna ett flertal infektionssjukdomar vållas
av protozoer, som oftast överföras genom stick
av blodsugande insekter. Alltefter de olika sätt,
varpå smittan vid olika sjukdomar sprides från
person till person (”de olika infektionsvägarna”),
måste profylaxen inriktas åt olika håll. Främst
gäller det dock alltid att isolera den sjuke och
oskadliggöra hans uttömningar och avsöndringar
samt att desinficiera allt, som varit i beröring
med honom, ofta även hans bostad. Med den
sjuke samboende personer liksom även
rekon-valescenter kunna vara ”bacillbärare” utan att
visa sjukdomssymtom (särskilt vid difteri); även
dessa måste, om möjligt, hållas isolerade för att
ej sprida smittan. De friska ha att skydda sig
på olika sätt alltefter infektionsvägen: t. ex. vid
tyfus genom kokning av dricksvatten och mjölk;
mot smittkoppor, tyfus, kolera etc. brukas
vaccination. Djur, som spela en roll vid spridningen
av e., måste förföljas, vid pest råttorna, som
bära ”pestloppor”, vid fläckfeber och
återfalls-feber lössen genom avlusning, vid malaria
myggorna. På senare år har man fått flera nya,
ytterst verksamma insektdödande medel. Mest
bekant bland dessa är
diklordifenyltriklormetyl-metan, vanl. benämnt DDT. Av betydelse vid
kampen mot råttor är bl. a. alfanaftylthiourea
(ANTU).
Epidemilagen av 19/e 1919 reglerar de
åtgärder, som skola vidtas, då smittsam sjukdom
uppstår el. anledning är att befara, att sådan
sjukdom skall uppstå, till sjukdomens förebyggande
el. förhindrande av dess utbredning. De
sjukdomar, som inbegripas i lagen, äro från dess
tillkomst pest, kolera, smittkoppor, fläckfeber,
nervfeber, paratyfus, scharlakansfeber, difteri,
akut barnförlamning, epidemisk
hjärnhinneinflammation och rödsot. Senare ha i lagens
till-lämpning även inbegripits återfallsfeber,
sömnsjuka, undulantfeber och Weils sjukdom. Om någon
annan smittsam sjukdom än de, som nämnas i e.,
skulle vinna större spridning el. anta mera
elakartad karaktär, kan länsstyrelse förordna, att e.
i tillämpliga delar göres gällande även i fråga
om denna sjukdom. — Så snart fall av i e.
nämnd sjukdom inträffar, är hushållsföreståndare
skyldig, så framt han ej tillkallar läkare, att
ofördröj ligen anmäla detta till
hälsovårdsnämnden i kommun, där den sjuke vistas. Varje
läkare är skyldig att omedelbart anmäla varje fall
av i e. nämnd sjukdom till hälsovårdsnämnd och
tjänsteläkare i den kommun, där patienten
insjuknat. Särskilda föreskrifter för snabb rapport
gälla vid fall av pest, kolera, smittkoppor,
fläckfeber och återfallsfeber. Om någon konstateras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
