Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enckell, 5. Rabbe - Enckes komet - En corps - En creux - Encyclopædia britannica - Encyklika - Encyklopedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
651
Enckes komet—Encyklopedi
652
(1939). I diktsaml. ”Andedräkt av koppar”
(1946) återkomma de antika inslagen ånyo, dock,
liksom alltid hos E., genomsyrade av personlig
livsåskådning och modern nervkänslighet. Som
prosaist har E. gjort sig känd som en av den
finländska diktens främsta stilister. I
romanerna ”Ett porträtt” (1931) och ”Landskapet med
den dubbla skuggan” (1933) röjde sig hans
intima kontakt med Freud och psykoanalysen. Ett
alltmer spekulativt
drag kommer till
uttryck i novellsaml.
”Herrar till natt och
dag” (1937)- En
utförlig analys av de
moderna diktarnas
strävanden har E.
lämnat i inledningen
till sin antologi
”Mo-därn finlandssvensk
lyrik” (i934)- E:s
lyrik har i urval utg.
i saml. ”Nike flyr i
vindens klädnad.
Lyrik 1923—1946” (1947;
med. inledn. av E. Lindegren). — Som
bildkonstnär har E. framträtt i ett intimt personligt
måleri, vars styrka främst ligger i den lyriska
stämningen.
Enckes komet upptäcktes 1818 av Pons i
Marseille. Dess bana beräknades och undersöktes
noggrant av J. F. Encke, som bl. a. visade, att
kometen var identisk med kometer, observerade
1805, 1795 och 1786. E. beskriver en avlång
bana med en excentricitet av 0,847 och en
omloppstid av 3,3 år; dess minsta avstånd från
solen är o,338 j ordbaneradier.
En corps [ä kå’r], fr., i sin helhet, fulltaligt,
samfällt.
En creux [ä krö’], fr., eg. ”i urholkning”.
Relief en creux (koilanaglyf), låg
relief, vars figurer begränsas av fördjupade
konturer, mot vilka formen svagt rundar sig.
Reliefer en creux äro vanliga i egyptisk skulptur,
särskilt som väggdekoration, och förekomma även
inom andra konstkretsar.
Encyclopædia britannica [ensåiklåpFdia [-bri-tä’nika],-] {+bri-
tä’nika],+} engelskspråkig encyklopedi, vars 1 :a
uppl., omfattande 3 bd, utgavs 1768—71 i
Edinburgh av William Smellie, Andrew Bell
(kop-parstickare) och Colin Macfarquhar. Sedan 1920
är E. helt och hållet ett amerikanskt företag.
Sedan 1933 är E. föremål för oavbruten
omarbetning och utkommer (inalles 24 bd, varav 1
atlas- och indexband) varje år i delvis
omarbetat skick, sedan 1938 också med ett
suppl.-band, ”Britannica book of the year”.
Ency’klika (lat. ency’clica, av grek, en, i,
och ky’klios, rund) el. L i t e r æ e n c y c 1 i c æ,
rundskrivelse, brev. Från att tidigare ha varit
namn på biskoparnas herdabrev betyder e.
numera en av påven till alla troende utfärdad
kungörelse, vari han plägar uttala sig om
tidens frågor och anbefalla åtgärder från den
romerska hierarkiens sida. Mest bekant bland
dessa kyrkopolitiska uttalanden från påvestolen
är Leo XIII:s stora encyklika i arbetarfrågan,
Rerum novarum.
Encyklopedi (av grek, en, i, ky’klios, rund,
och paidei’a, undervisning), beteckning för ett
arbete, som i en el. annan form avser att
meddela ett översiktligt och sammanfattande allmänt
kunskapsinnehåll. E. är antingen lexikalisk
el. systematisk, d. v. s. framlägger
materialet ordnat antingen alfabetiskt efter
uppslagsord el. organiskt efter dess inre sammanhang.
E. kom till högre utveckling tidigast i Kina.
Det första verket i genren var ”Er ya” (3æ
årh. f. Kr.). 987 e. Kr. publicerades ”Tai ping
yü lan”, ett stort samlingsverk, behandlande alla
vetandets områden. Kinas f. n. främsta e. är
”Tu shu tsi cheng” (1726), vilken innehåller
3—4 ggr så mycket stoff som ”Encyclopædia
britannica”.
Inom den antika litteraturen nämnas flera e.,
som dock ej äro bevarade (greken S p e u s i
p-p o s, romaren Var ro m. fl.). Till e. plägar
ibland även räknas Plinius d. ä:s ”Historia
na-turalis”. Senantikens viktigaste e. är M a r t i
a-nus Capellas egendomliga verk ”De nuptiis
Mercurii cum Philologia”, vilket i
allegoriseran-de och delvis bisarr form avhandlar de sju
vetenskaper, som främst ingingo i den antika
bildningens program. Medeltidens blomstringstid,
1200-talet med sin rika och mångsidiga
kulturutveckling, medförde även en ny period i e:s
historia. Viktigast är V i n c en t i u s’ av
Beauvais (d. 1264) jätteverk ”Speculum
maius”, en ofantlig realencyklopedi i 82 böcker.
Skaparen av den moderna encyklopediken är
Francis Bacon, bl. a. genom sitt ”Novum
organon scientiarum” (1620). De värdefullaste
bland de lexikaliska e. voro i Frankrike M
o-reris ”Le grand dictionnaire historique” (1674)
och B a y 1 e s ”Dictionnaire historique et
criti-que” (1697). Även i övriga europeiska länder
utkommo många mer el. mindre värdefulla e.
Viktigast bland alla äldre e. var den under
redaktion av D i d e r o t och (för matematiska
avd.) d’A 1 e m b e r t i förening med en mängd
framstående skriftställare utgivna ”Encyclopédie,
ou dictionnaire raisonné des Sciences, des arts
et des métiers” (28 bd, 1751—72, 5 bd suppl.
1776—77, 2 bd register 1780). I anslutning till
detta verk utgavs en mängd encyklopediska verk
av skiftande värde, ej endast i Frankrike utan
även i England och Tyskland.
I nyare tid har den systematiska e. särsk.
kommit att omfatta special- och
fackencyklope-dier. Dyl. e. finnas på snart sagt alla områden,
och följ, kunna nämnas: ”Encyklopædia biblica”
(4 bd, 1899—1903), ”The Catholic encyclopædia”
(16 bd med suppl. 1907—22, ny uppl. 1936 ff.),
”Dictionnaire de théologie catholique” (1909 ff.),
”Encyclopædia of religion and ethics” (utg. av
J. Hastings, 13 bd, 1908—26), ”Die Religion
in Geschichte und Gegenwart” (5 bd, 1908—13,
2:a uppl., 6 bd, 1926—32), ”Kirke-Leksikon for
Norden” (4 bd, 1900—29), ”Encyklopaedie des
Islam” (4 bd, 1908—34), ”The Jewish encyclo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
