Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enckell, släkt - Enckell, 1. Magnus - Enckell, 2. Carl - Enckell, 3. Oskar - Enckell, 4. Olof - Enckell, 5. Rabbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
Enckell
650
Magnus Enckell: Högra partiet av fresken De dödas
uppståndelse i Johanneskyrkan i Tammerfors. 1907.
Sachsen, delad på två olika släktgrenar; av
ne-dannämnda släktmedl. tillhör E.i) den äldre
grenen, samtliga övriga den yngre grenen.
1) Knut Magnus E., målare (1870—1925).
Han visade tidigt en stark och egenartad
begåvning. Hans energiska modellstudier av finska
typer visade dragning till monumental konst, i
”Getsemane” (1902) gav han ett brutalt
realistiskt uppslag; men i enkel, ren väggmålningsstil
utförde han 1907 i Johanneskyrkan i
Tammerfors en stor freskoserie, ”De dödas uppståndelse”,
med en mängd nakna figurer.
Monumentalmålningar utförde han även i Nylands nationshus
och universitetsbiblioteket i Helsingfors. Till
koloristisk styrka och rikedom sökte han sig fram i
”Diana och Endymion” (1921), i ”Vingarna” (Dai-
Carl Enckell.
dalos och Ikaros, 1923)
och i
fönstermålningar i Björneborgs
kyrka (s. å.). Han målade
även karaktärs fulla
porträtt och landskap.
2) Carl Johan
Alexis E., diplomat (f.
1876). Han blev efter
kort
militärtjänstgöring 1902
diplomingenjör och var 1911-—17
verkst. dir. för
Maskin- och
brobygg-nads-ab. i Helsingfors.
Efter ryska
revolutionen blev E. 1917
mi
nisterstatssekreterare för Finland i
Petersburg. Han utsågs 1919 till envoyé i Paris, var nov.
1918—april 1919, juni—nov. 1922 och jan.—maj
1924 utrikesminister ocn har många gånger
representerat Finland vid internationella kongresser och
i Nationernas förbund, bl. a. vid Ålandsfrågans
behandling 1920—21. Han var dir. i Helsingfors
aktiebank 1931—36 och sedermera dir. för
In-dustriidkarnas ömsesidiga brandförsäkringsbolag.
Sommaren 1944 inträdde E. som utrikesminister
i den regering, som bildades av Antti Hackzell
och vars huvuduppgift var att uppnå
vapenstillestånd och fred med Sovjetunionen. Han kvarstod
sedan på denna post till 1950.
3) Oskar Paul E., den föreg:s bror, militär
(f. 1878). Han deltog som stabsofficer i
ryskjapanska kriget 1904—05 och avancerade 1912
till överste. Efter 1 :a världskriget återvände
han till Finland som generalmajor och t. f. chef
för kustförsvaret (1919), var chef för
generalstaben 1919—24 och fick generallöjtnants
avsked. Han ägnade sig därefter åt industrien. Han
var en av Finlands fyra delegater i Moskva
vid förhandlingarna om och undertecknandet av
det finsk-ryska vapenstilleståndet 1944. Han har
utgivit ”Småstaternas försvarsproblem” (1925).
4) Olof Vilhelm Toussaint E., den föreg:s
syssling, författare (f. 1900), fil. kand. 1923.
Det psykologiska intresset är förhärskande i
E :s berättelser;
miljön är ofta de
finskryska gränstrakterna
i s. Karelen. Han
debuterade 1930 med
”Ett klosteräventyr”.
E :s psykologiskt
givande skildringskonst
kommer helt till sin
rätt i berättelserna
”Vårt hjärta” (1933)
och ”Guldkedjan”
(1934), där
motsatserna i finskt och ryskt
folklynne ställas i
skarp belysning.
Psy
koanalysens betraktelsesätt tager sig tydligt
uttryck i romanen ”Tre (3) månader å dato, idyll
i funkis” (1935). Romanen ”Solnedgång” (1945)
anknyter till aktuella finska problem. — Vid
sidan av sitt rent skönlitterära författarskap har
E. skrivit en rad reseskildringar. Han har även
utgivit ”Modern finlandssvensk prosa i urval”
(i937) samt biografierna ”Den unge Diktonius”
(1946) och ”Den unga Hagar Olsson” (1949).
5) Rabbe Arnfinn E., den föreg:s bror,
författare och målare (f. 1903). E. anslöt sig som
lyriker tidigt till modernisterna. I sina första
diktsaml., ”Dikter” (1923) och ”Flöjtblåsarlycka”
(1925), tolkade han ett subtilt känsloliv i
expressionistisk småkonst. De senare diktsaml. präglas
av inåtvända drömmerier och veka
naturstämningar, så i ”Valvet” (1937) och ”Lutad över
brunnen” (1942). Helt uppbyggda av antika
motiv och antika konstformer äro versdrämerna
”Orfeus och Eurydike” (1938) och ”lokasta”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
