Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emond, Martin - Emotion - Emotionism - Empedokles - Emperger, Fritz von - Empetrum - Empire - Empire State Building - Empirestil - Empiri - Empiriker - Empiriokriticism - Empirism - Emporer - Emptio el. emtio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
Emotion—Emptio
640
intensitet ha målningar som ”Fiskare möta
Andrée i Öresund” (1932), ”Aftonbild” (1934)
och ”Begravning” (omkr. 1935). Bland E:s
monumentalmålningar märkas ”Exkursionen” i
Lunds nya kemiska inst. (1939—40) och
”Församlingens idé” i Maria nya församlingshus i
Hälsingborg (1942). — Litt.: H.
Hedemann-Gade, ”Från Skovgaard till M. E.” (1944),
”Skånsk konstrevy 1939—44” (1945).
Emotion (lat. emötio}, sinnesrörelse, livlig
känsla. — Adj.: E m o t i o n e’l 1.
Emotioni’sm (av lat. emötio, känsla), fil., den
teori, enl. vilken den starkaste känslan
bestämmer viljan.
Empe’dokles (lat. Empe’docles), grekisk
filosof (omkr. 492—-424 f. Kr.), f. i Agrigentum.
Han åtnjöt stort anseende på Sicilien, där många
legender gingo om honom. Av E :s två lärodikter
finnas fragment, utg. av Diels i ”Die Fragmente
der Vorsokratiker”, I (s:e uppl. 1934). E., som
söker medla mellan Herakleitos’ och
Parmeni-des’ extrema ståndpunkter, förnekar antagandet
av all verklig uppkomst och undergång. Enl.
E. ges det urspr. fyra element (av E. kallade
rötter): eld, vatten, luft och jord; allt skall
förklaras ur sammanblandningen av dessas
partiklar. Elementen äro kvalitativt enhetliga men
delbara, och det måste då ges krafter, som
förena och skilja partiklarna. Den förenande
kraften kallas kärlek och den skiljande hat. Först
härskar kärleken enväldigt, varför allt är
förenat till fullständig harmoni. Så börjar hatet
sin söndringsprocess, och i denna andra period
strida krafterna. I tredje perioden har hatets
söndring fullständigt lyckats, och allt är rent
kaos, tills kärleken åter börjar förena allt till
harmoni. — Litt: E. Bignone, ”E.” (1916); R.
Rolland, ”E. av Agrigentum” (sv. övers. 1920).
Litterärt har E:s öde behandlats av Hölderlin i
”Der Tod des E.” och Curti i ”Das Fest des E.”
(1909).
E’mperger, Fritz von, österrikisk
ingenjör (1862—1942), en av banbrytarna för den
armerade betongen inom byggnadstekniken, lika
framstående i fråga om dess vetenskapliga
utforskning som dess praktiska tillämpning. Hans
förnämsta verk äro samlingsarbetet ”Handbuch
für Eisenbetonbau” (1907—09, 4:e uppl., 14 bd,
1930—38) och den av E. 1902 grundade, i
Berlin utg. tidskr. Beton und Eisen.
E’mpetrum, se Kråkbär.
Empire [fr. äpfr, eng. e’mpäia], kejsardöme;
rike.
Empire State Building [e’mpäia stéi’t [-bi’l-diq],-] {+bi’l-
diq],+} skyskrapa, se New York.
Empirestil [ajjpi’r-] (av fr. empire,
kejsardöme), inom arkitekturen och konsthantverket
beteckning för en av romerska och i någon mån
också egyptiska former beroende utvecklingsfas
av nyklassicismen. E. utvecklades under
konsulatet och det första kejsardömet i Frankrike,
huvudsakligen av arkitekterna P. F. L. Fontaine
och Ch. Percier. Den kvarlevde som
allmäneuropeisk stil fram mot 1800-talets mitt (i
Sverige kallad Karl-Johansstil); under periodens
Empirestil. Napoleon I:s sovrum i slottet i Compiègne.
senare del förenklades den för borgerliga behov
(”Biedermeierstil”).
Empiri (jfr Empirism), erfarenhetskunskap.
Empiriker (jfr Empirism), forskare, som
till-lämpar en empirisk metod el. som blott
godkänner iakttagelsen som källa för kunskapen och
verkligheten. — Empirisk, grundad på
iakttagelse, erfarenhetsmässig.
Empiriokritici’sm, kunskapsteoretisk med
po-sitivismen befryndad riktning, vilken under
utgallrande av alla subjektiva tillsatser vill
renodla den ”rena erfarenheten”, övervinna
dualismen och därmed återställa det ”naturliga
världs-begreppet”. Med avseende på metoden påyrkar
e., att vetenskapen skall radikalt avstå från att
förklara företeelserna och nöja sig med att
på enklaste sätt beskriva dem. Riktningen,
grundad av R. Avenarius, har företrätts av bl. a.
E. Mach, J. Petzoldt, R. Willy, F. Carstanjen
och bekämpats av O. Ewald och W. Wundt
samt, från marxistiska utgångspunkter, av V.
Lenin. — Litt.: A. Nyman, ”Kunskapsbiologi
och deskriptionsteori hos R. Avenarius” (1914)-
Empirism (av grek. empeiri’a, erfarenhet),
filosofisk åsikt, som vill härleda all mänsklig
kunskap från erfarenheten. Motsats:
rationalism (av lat. ratio, förnuft). Erfarenheten
bestämmes på olika sätt av olika empiriska filosofer
men fattas alltid som något, som är utifrån
givet det uppfattande subjektet, t. ex.
varsebliv-ningen av föremål i rummet. Enl. rationalismen
åter är tänkandet — i vilket det uppfattande
subjektet anses vara aktivt och icke påverkat av
annat — högsta kunskapsgrund. Båda
åskådningarna äro inbördes varandra motsägande, men
deras betydelse för den filosofiska
utvecklingsprocessen kan knappast överskattas. Bland system, i
vilka e. renast genomförts, må nämnas Humes,
R. Avenarius’ och W. James’.
Emporer [-ä’r-], i bysantinsk och romansk,
stundom också i gotisk kyrkoarkitektur
förekommande gallerier, anordnade över sidoskeppens
el. omgångens valv men under deras yttertak
och öppnande sig mot mittskepp (och tvärskepp)
med arkader, som motsvara sidoskeppets el.
omgångens arkader. Se bild 4 å pl. vid Bysantinsk
konst.
E’mptio el. e’mtio, lat., köp, köpekontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
