Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egyptiska språket och skriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Egyptiska språket och skriften
331
hicratisk skrift från omkr. 1600 f. Kr.
Den egyptiska skriften var urspr. en ren
bildskrift. Vad man ville beteckna i skrift, målade
man; för sinnliga föremål och konkreta ting
en, t. ex.
ø rk, tid, hriv, dag,
tecknades deras bild t. ex. hr, ansikte, jrt,
öga, 0 r, sol o. s. v. Även en rad abstrakta
begrepp uttrycktes på detta sätt; en handling,
som kunde iakttagas, avtecknades i den form, vari
den framträdde för ögat: p’, flyga ; rdj,
giva, 4__Q ; för andra begrepp kunde man sätta
bilden av något för dem karakteristiskt föremål
el. bilden av någon sak, som ledde tanken
dem: jJ, skriva, betecknas med en bild
skrivdonen; J hp, härska, med spiran. Det
pa
var
ett stort framsteg, då man löste förbindelsen
mellan bild och ord och blott fäste sig vid bilden
som skrivtecken. Därigenom kunde man skriva
ord, som väl hade samma ljudvärde som bildens
konkreta förebild men annan betydelse. Med
bilden av ett hus, L J> kunde man alltså icke blott
skriva hus, pr, utan också prj, gå ut; med bilden
av en korg, ’ , icke blott nbt, korg, utan
också nb, herre, och nb, alla. Efter hand som
samma tecken överfördes på fler och fler ord,
förlorade de helt grundbetydelse och blevo rena
ljudtecken, tecken för stavelser. Av en rad
tecken, använda på detta sätt och blott bestående av
ett starkt aspirerat ljud och ett (el. två) svaga,
som blott voro föga framträdande i uttalet,
upp-stodo fonetiska tecken; av <d> r, mun,
uppkom tecknet för r, av i ~ 1 s, damm, s, o. s. v.;
sammanlagt gav denna utveckling ett alfabet på
24 konsonanter, bildat av urspr. syllabiska tecken.
Q r, sol, där förut endast sammanhanget
hade kunnat avgöra läsningen av 0 på det ena
el. andra sättet.
Den egyptiska skriften tog aldrig det radikala
steget att bortkasta ordtecknen och de syllabiska
tecknen för att genomföra en ren fonetisk
ortografi på gründval av de 24 fonetiska tecknen.
Alla tre slagen av tecken nyttjas, och därtill
kommer ännu en fjärde sort:
determinativer-n a, bildtecken, som för att antyda det skrivna
ordets betydelse stå efter det tydligt skrivna ordet.
Flertalet ord skrivas med ett ordtecken el. ett
syllabiskt tecken, vartill i regel fogas ett el. flera
fonetiska tecken. Enbart med ordtecknen skrivas
en del särsk. ofta förekommande ord: pr, hus,
■Qjb, hjärta, ® n. t, stad. Vid två- och
trekon-sonantiga tecken tillfogas i regel den sista
konsonanten med fonetiskt tecken: mn+n=mn,
hpr, bli, för de sist tillkomna emellanåt de
två sista:
htp, vila. Sällan tillfogas alla
konsonanter: q zp, gång,
spd, tillreda,
Urspr. synas de fonetiska och syllabiska
tecknen blott ha brukats för att beteckna grammatiska
element, men småningom, under inflytande av
ordtecknens ofta många möjliga tydningar,
började de användas för att ange uttalet av tecknet i
tvivelaktiga fall och för att underlätta läsning-
och än mera sällan begynnelsekonsonanterna:
k grg, grundlägga. Under den äldsta
tiden tyckes den oftast förekommande ortografien
vara att använda ordtecken -j- fonetiskt tecken.
Vid några enstaka ord skrives
begynnelsekonsonanten el. hela ordet fonetiskt efter ordtecknet;
stor. Rent fonetiskt skrivas
blott ord, för vilka skriften icke äger något ord-
tecken:
w, 1
rn, namn.
De egyptiska skrivtecknen skrivas från h. till v.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
