Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Egeisk kultur - Egelhaaf, Gottlob - Egendom (gods, tillgångar) - Egendomsbegrepp - Egendomsbrott - Egedomsfolk(et), Guds - Egendomsgemenskap - Egendom är stöld - Egenhushållning - Egenmäktigt förfarande - Egennamn - Egenrörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
Egelhaaf—Egenrörelse
294
tas befolkning. En ny keramisk teknik,
metall-efterbildning i grå el. gul, polerad och pressad
lera (s. k. min y i ska vaser), uppträder. Under
senminoisk tid, 1580 f. Kr., överfördes det
kre-tensiska inflytandet på nu nämnda kulturområde,
särskilt märkbart i Mykenais berömda
schaktgravar. Den efter sagda tid på fastlandet existerande
kulturen är dens. som Kretas men uppvisar dock
särdrag, som berättiga till benämningen m
y-kensk kultur (= senhelladisk och -kykladisk
tid). Den mykenska kulturen fortsätter även efter
Knossos’ fall. Utomordentligt rika äro fynden
från fastlandets klipp- och kupolgravar.
Beundransvärda äro de med figurer smyckade
guld-och silverarbetena; ett av de mest bekanta
fynden utgöra guldbägarna från Vafio. På höga
klippfästen ovanför ”lågstaden” bodde furstarna,
försvarade genom väldiga murar på ett
effektivare sätt än de kretensiska på sina öppet
belägna borgar. Palatsen efterliknade mer och
mer de kretensiska borgarnas prakt, trots lokala
särdrag och förenklad grundplan. Tiryns’ borg
och Mykenais med sin berömda lejonport äro
de märkligaste. Den arkitektoniska
monumentaliteten har också kommit till sin rätt på andra
håll, bl. a. i Orchomenos, Dendra och Pylos.
Den mykenska kulturkretsen övertager även
Kretas roll av handelsmakt, och man finner icke
blott t. ex. mykensk keramik i Egypten och
Troja utan även utländska föremål i grekisk jord
(t. ex. egyptiska skarabéer, hetitisk inskrift).
Omkr. 1100 upplöses på ett icke klarlagt sätt
med järnålderns inbrott hela denna kulturvärld,
som varit av en så genomgripande betydelse icke
endast för stora områden av Grekland och
kringliggande nejder, utan vars inflytelser man kan
spåra ända upp i Norden.
E. upptäcktes av Heinrich Schliemann genom
de epokgörande grävningar, som denne fr. o. m.
1872 företog i Troja och fr. o. m. 1876 i
My-kenai och Tiryns. Den egeiska världens
förhistoria fick sedan ny belysning genom att Sir
Arthur Evans, som 1899 börjat sina grävningar
i Knossos, upptäckte och klarlade
bronsålders-kulturen på Kreta. Under 1900-talet har inom
hela det egeiska området ett intensivt
arkeologiskt forskningsarbete bedrivits, vari de flesta
europeiska nationer deltagit. Också svenska
vetenskapliga expeditioner ha varit verksamma på
detta fält, bl. a. i Asea, Asine, Berbati, Dendra
och Malthi på Peloponnesos. Litt.: A. Evans,
”The palace of Minos ... at Knossos” (4 bd &
index, 1921—36); D. Fimmen, ”Die
kretisch-mykenische Kultur” (2 :a uppl. 1924); A. W.
Persson, ”Kungagraven i Dendra” (1928); M.
P :n Nilsson, ”Minoan-Mycenaean religion”
(2:a uppl., 1950), ”The Mycenaean origin of
Greek mythology” (1932), ”Homer and Mycenae”
(i933) 1 O. Frödin & A. W. Persson, ”Asine”
(1938); J. D. S. Pendlebury, ”The archaeology
of Crete” (1939).
E’gelhaaf [-häf], Gottlob, tysk
historieskrivare (184&—1934), titulärprofessor, från 1895
rektor för Karlsgymnasiet i Stuttgart. E. har
bl. a. utgivit ”Deutsche Geschichte im Zeitalter
der Reformation” (3 :e uppl. 1893) och ”Deutsche
Geschichte im 16. Jahrhundert” (2 bd, 1889—92)
samt ”Bismarck, sein Leben und sein Werk”
(1911; 3 :e uppl. 1922). I ett par arbeten har E.
behandlat Gustav Adolfs deltagande i
trettioåriga kriget. Goda översikter äro E:s ”Geschichte
der neuesten Zeit vom Frankfurter Frieden bis
zur Gegenwart” (9:e uppl. i 2 bd 1924) och
”Geschichte der Neuzeit” (4 bd, 1925 ff.).
Egendom (i äldre lagstil gods; ett vanligare
uttryck tillgångar) betecknar eg. vad man
äger el. m. a. o. äganderätten till dessa ting men
därutöver jämväl andra förmögenhetsrättigheter,
som tillkomma en, sålunda övriga sakrättigheter,
fordringar och s. k. immateriella
förmögenhetsrättigheter (patent, förlagsrätt o. dyl.), samt
ävenledes andel i dödsbo, över sin e. får man i
allm. självständigt förfoga; i händelse av
omyndighet omhändertages den dock av förmyndaren.
Ur densamma äga ens borgenärer utfå betalning
för sina fordringar; vid konkurs avträdes den
(med vissa undantag) till borgenärerna. Den
indelas i fast egendom och lös egendom.
Vad som återstår av en persons e. efter avdrag
av hans gäld kallas hans behållning.
Egendomsbegrepp, se Äganderätt.
Egendomsbrott, se Förmögenhetsbrott.
Egendomsfolk(et) el. Guds
egendomsfolk, benämning på judafolket — efter 5 Mos.
7:6 — såsom särskilt utvalt av Herren; även
allmännare om ett folk, som mer än andra synes
stå under Guds beskydd.
Egendomsgemenskap, ett flertals så
anordnade delaktighet i en massa av
förmögenhetsrättigheter, att envar äger sin ideella andel i
hela massan, oberoende av omsättningarna i de
särskilda rättigheterna och utan att ha viss andel
i varje särskilt föremål. E. består mellan makar,
som ingått äktenskap före 1921, i fråga om
deras ”samfällda bo” el. ”kommunikabla egendom”
samt mellan delägare i oskiftat dödsbo.
Egendom är stöld (fr. la propriété c’est le vol),
slagord, formulerat 1840 av P. J. Proudhon.
Egenhushållning, den primitiva
hushållnings-form, där den enskilde genom egen verksamhet
åvägabringar samtliga förnödenheter för sitt
uppehälle.
Egenmäktigt förfarande, sådant olovligt
besittningstagande, som, å ena sidan, ej är stöld
el. rån — t. ex. olovligt tillgrepp utan uppsåt
att tillägna sig saken el. annan olovlig
besittnings-rubbning, ss. olovligt anbringande el. brytande av
lås — och, å andra sidan, ej heller kan bedömas
så milt som olovlig självtäkt el. åverkan. Till e.
räknas även motvärn mot laga självtäkt.
Lagstiftningen om e. nyreglerades 1942.
Egennamn, substantiv, som betecknar ett
individ med ett särskilt för detta antaget namn,
t. ex. Gustav, Atterbom, vilka äro personnamn,
Nyköping, Båven, som äro ortnamn, Måsen,
namn på en båt.
Egenrörelse, den skenbara, i vinkelmått
uppmätta förflyttningen hos stjärnorna på
himlavalvet. E. orsakas av stjärnans verkliga rörelse
i rymden och av vårt solsystems rörelse. E. kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
