Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Döda - Döda fallet - Döda havet - Dödande av inteckning - Dödbok - Dödbränning - Döden i bildande konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Döda—Döden i bildande konst
190
T. v. Schackspelet mellan människan och Döden. Kalkmålning från 1400-talet i Täby kyrka, Uppland. —
T. h. Albrecht Dürer: Konung Död till häst. Kolteckning 1505. Se även bild vid Baldung, Hans, sp. 277.
Döda, se Dödande av inteckning och
Mortifi-kation.
Döda fallet, se Indalsälven.
Döda havet (arab. Bahr Lut, Lots hav),
avloppslös sjö i s. ö. Palestina, bildande den
djupaste delen av sänkan el-Ghor med vattenytan
belägen 393 m under havsytan. Sjön når ett
största djup av 406 m; dess botten ligger alltså
799 m under havsytan. Längden i n.—s. är 76
km, största bredden 16 km, arealen 932 km2.
Stränderna äro i allm. branta och vanligen
otillgängliga; endast kring Jordans mynning i n.
och vid sydändan av D. träffas slättbygd.
Vattnet har djupt koboltblå färg och 6 gånger så
mycket salt som världshavet. Det innehåller 20
—26% fasta beståndsdelar (9—15%
klormagne-sium, 5—9% koksalt); spec. v. är i,i66. Blott
där källor el. floder utmynna finnes ett
sparsamt djurliv. Även vegetationen är torftig med
undantag för smärre oaser kring tillflödena.
Endast dessa samt den flacka halvön el-Lisan ha
någon bebyggelse. Sjön är rik på asfalt; salt,
brom och framför allt kali utvinnas vid väldiga
industriella anläggningar i n. — D:s sänka
uppkom först under slutet av tertiär- och början
av kvartärtiden. Under ”den stora pluvialtiden”,
motsvarande den första istiden, kom den rikliga
nederbörden vattenytan att stiga till 30 m ö. h.
och utfyllde sänkan upp till sjön Tiberias. När
klimatet blev torrare, inskränktes sjön till nuv.
omfattning. Sedan 1883 har D. stigit 6 m.
— Litt.: M. Blanckenhorn, ”Entstehung und
Geschichte des Toten Meeres” (1896); A. E.
Day, ”Geology of the Dead Sea” (i ”Bibliotheca
sacra”, 1924).
Dödande av inteckning, av domstol vidtagen
åtgärd, varigenom förut meddelad inteckning
förklaras skola upphöra. Inteckning för fordran
kan dödas antingen helt och hållet el. till viss
del. Därvid måste inteckningshandlingen i
huvudskrift ingivas till rätten, och, därest åtgärden
begäres av annan än fastighetens ägare, erfordras
medgivande från ägaren. Det sagda gäller även
inteckning för nyttjanderätt, dock att innehavare
av nyttjanderätt äger få därför beviljad
inteckning dödad även utan samtycke av fastighetens
ägare.
Dödbok, se Kyrkoböcker.
Dödbränning, alltför stark upphettning av gips,
kalksten el. andra liknande ämnen, varigenom
de förlora förmågan att hastigt omsätta sig med
vatten och bilda plastiska massor, som vid
torkning sammanbinda och hårdna.
Döden i bildande konst. Redan hos de äldsta
kulturfolken uppträder i myten och dikten en
personifikation av döden, en dödsgud eller
döds-genius. Även i konsten framställes ofta en sådan
gestalt. Hos egypterna ledsagas den avlidne
av milda gudomligheter. Grekerna framställde
oftast Thanatos, nattens och sömnens
broder, en (vingad el. ovingad) genie. Etruskerna
hade en dödsgud av förfärande utseende. Hos
romarna omtalas dödsgudinnor av liknande slag.
— Först under den senare medeltiden, trol.
under intrycket av tidevarvets härjande farsoter,
blir den personifierade döden ett vanligt motiv.
Några bibelställen (t. ex. Jer. 9:22; Joh. Upp.
14:14—20) gjorde, att man föreställde sig
honom som en skördeman; hans vapen blev alltså
lien. Tämligen långsamt stadgade sig bruket att
framställa honom som ett skelett eller ett i
fram-skridet upplösningstillstånd statt lik. I den
be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
