Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Düben, 10. Gustaf von - Dybenko, Pavel - Dyblad - Dybladväxter - Dyborre - Dybwad, Johanne, f. Reimers - Dybäck - Dyce, William - Dücher - Dyck el. Dijck, Anthonis van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153!
Dybenko—Dyck
154
logisk anatomi. 1861 övergick han till lärostolen
för anatomi och fysiologi och var 1874—87 prof,
blott i anatomi. Med dr i Uppsala 1855. — D.
företog 1844—46 en omfattande naturvetenskaplig
forskningsresa, skildrad i ”Resa till Kap,
Ost-indien och Kina åren 1844—1846” (1847). Sin
främsta vetenskapliga insats gjorde han på det
antropologi ska och etpografiska området. Hans
huvudarbete, ”Lappland och lapparne” (1873), är
ett grundläggande verk.
Dybenko [dybjä’nka], Pavel, rysk militär
(f. 1889). Han inträdde 1912 såsom matros i
tsarmarinen, anslöt sig s. å. till kommunistiska
partiet och bedrev under 1 :a världskriget
revolutionär verksamhet. D. spelade en stor roll vid
bolsjevikrevolutionen. Han var 1919 chef för
Krimarmén och senare armékårchef samt chef
för underhållsstyrelsen. 1928 utnämndes han till
chef för Centralasiens militärdistrikt och blev
senare medlem av högsta försvarsrådet och chef
för Leningrads militärområde. 1938 avlägsnades
han från sin post.
Dyblad, Hydro’charis mo’rsus ränae, hör till
fam. Hydrocharitaceae. Vattenväxt med rundat
njurlika, flytande blad och enkönade blommor
med vita kronblad. I Sverige sätter den i regel
icke frukt utan fortplantar sig genom knoppar
(hibernakler), som falla av på hösten och, sedan
de övervintrat på bottnen av vattensamlingen,
följande vår flyta upp till ytan.
Dybladväxter, Hydrocharitaceae, fam. inom
serien Helobiae bland monokotyledonerna, utmärkt
genom undersittande
fruktämne och strål formiga,
oftast enkönade blommor
med vanl. dubbelt hylle
och i början omslutna av ett
hölster. Hithörande växter
äro mer el. mindre
fullständigt nedsänkta
vattenväxter, såväl i sött som i
salt vatten; de flesta
förekomma mellan vänd-
Dyblad, Hydrocharis kretsarna. Bland hithörande
Morsus-ranae. släkten märkas Vallisneria,
dyblad (Hydrocharis),
vat-tenaloe el. dyborre (Stratiotes) och vattenpest
(Helodea), de tre sistnämnda förekommande i
Sverige.
Dyborre, se Vattenaloe.
Dybwad, Johanne, f. Reimers, norsk
skådespelerska (1867—1950). Hon debuterade i
Bergen 1887 och med stor framgång som
Fan-chon i ”Syrsan” 1888 på Kristiania teater, sedan
1899 Nationalteatret. Hon förenade
fantasirikedom, temperamentsstyrka och känslovärme med
den klaraste intelligens och den fullkomligaste
behärskning av de konstnärliga uttrycksmedlen.
För Rosalindas yrande livsglädje (”Som ni
behagar”), Klara Sangs religiösa extas (”Over evne”)
och Tora Parsbergs nobla, varma kvinnlighet, för
allt fann D. lika sanna som oemotståndligt
medryckande el. gripande toner. Bland hennes övriga
roller märkes främst en rad av Ibsens, Björnsons
och Gunnar Heibergs gestalter, bl. a. Nora i
”Ett dockhem”, Hilde i ”Byggmästar Solness”,
Asta i ”Lille Eyolf”,
Maja i ”När vi
döde vakna”, Gerd i
”Brand”, Helga i
”Geografi och kärlek”,
fru Alfving i
”Gengångare”, Christiane
Mannon i ”Klaga
månde Elektra ”,
majors-kan i ”Gösta Berlings
saga” och mor Åse i
”Per Gynt”. — Biogr.
av K. Elster d. y.
(1931) och A. O.
Nor-mann (1937).
Dybäck, gods i ö. Vemmenhögs socken i
Skåne, nära kusten 20 km v. om Ystad; ägare A.
Alwén. Omfattar med underlydande 551 har,
därav 432 har åker. Tax.-värde (med bränneri,
vattenkvarn och elverk) 990,000 kr. Slottet, omgivet
av kanal, bildar en imponerande samling
byggnader, uppförda under 1400—1600-talen i olika
stilar. Stora park- och trädgårdsanläggningar.
Godset omtalas redan 1374; det ägdes från mitten
av 1400-talet av ätterna Bing, Hollunger och
Marsvin samt kom genom gifte till Lars Bille
(d. 1679). Jorden ocb mangårdsbyggnaden
delades 1684 av dennes söner i två parter, som sedan
dess hade skilda ägare. Den ena köptes 1822 av
A. B. Wallis, och dennes son med samma namn
förenade därmed den andra.
Dyce [dais], William, skotsk målare (1806
—64). Han har sin betydelse huvudsaki. som
importör till England av de tyska nazarenernas
konststrävan. Han utförde flera tavlor med
bibliska motiv samt stora fresker i Parlamentshuset
och i All Saints Church, London.
Dücher, se Dücker.
Dyck [daik] el. Dijck, An t honis van,
flamsk målare (1599—1641). Han var son till
en förmögen sidenhandlare i Antwerpen, kom vid
tio års ålder i lära hos målaren Hendrik van
Balen och inträdde något senare som medhjälpare
i Rubens’ ateljé. 1621—22 och 1623—27 uppehöll
Dybäck. SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
