Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dvärgträd - Dvärgvide - Dvärgväxt - d. y. - Dy - Dy (kemi) - Dyadiska talssytemet - Dyakisdodekaeder - Dyalogus creaturum - Dyas - Dyaus - Dybböl - Dybeck - Dybeck, Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Dvärgvide—Dybeck
150
Dvärgträd (Sequoia sempervirens).
läggning och liknande och utgöres för äpplen
antingen av mycket svagvuxna typer, s. k. p a r
a-d i s, el. av något starkare, s. k. d o u c i n.
Päron-dvärgträd förädlas på kvitten och körsbär på
w e i c h s e 1. För plommon ha även vissa
svagvuxna underlagstyper försöksvis börjat användas.
D. i den japanska trädgårdsodlingen utgöras
av förhungrade, sällsamt gestaltade, ej sällan
groteska krymplingar i trädform, vilka man
erhåller genom att plantera möjligast små frön i
mycket små krukor med näringsfattig, hårt
sarhl-manpackad jord samt begjuta de uppväxande
plantorna med nätt och jämnt så mycket vatten, som
är oundgängligen nödvändigt. Till dvärgkultur
lämpa sig särsk. barrträd, lönn-, plommon- och
körsbärsträd m. fl. De kunna med en höjd av
c:a i m uppnå en ålder av 300 år.
Dvärgvide, se Salix.
Dvärgväxt, se Dvärg.
d. y., förk. för denyngre.
Dy, i regel mörkbrunfärgade ämnen av
obekant konstitution, som uppstå vid sönderdelning
av organisk substans under minskad
syretillförsel. D. svartfärgas snabbt av luftens syre. Man
skiljer mellan sjödy, som bottenfälles i sjöar
med brunt humushaltigt vatten, och k ä r r d y,
en sedentär jordart, som bildas i starrkärr utan
bottenskikt, där växtresterna ombildas till d.
genom syrerikt vatten.
Dy, kem. tecken för en atom dysprosium.
Dyädiska talsystemet (av grek. dya’s, tvåfald),
även kallat b i n ä r a talsystemet, det på talet 2
som grundtal utbildade systemet för talbeteckning.
Dyaklsdodekaéder, se Kristallsystem.
Dya’logus creaturärum, se Dialogus
creatu-rarum.
Dyas, i tysk litteratur stundom använd
benämning på permsystemet.
Dya’us (dets. som grek. Zeus, medan
sammansättningen dyaus-pitar, himmels fadern, är
identisk med lat. Jupiter), en urgammal
himmels-gud, som dock redan i vedalitteraturen förlorat
sin betydelse.
Dybböl (ty. DüppeP), socken och by i
Sönder-j ylland, på halvön Sundeved, vid Alssundet mitt
emot Sönderborg. Mellan Alssundet och byn D.
höjer sig landet 68 m ö. h. och bildar den s. k.
Dybböl banke. C:a 1,200 inv.
Ställningen vid D. spelade en betydelsefull roll
i de dansk-tyska krigen. Försvarslinjen var lagd
tvärs över halvön Sundeved. I maj—juni 1848
lyckades danskarna i strider här hävda sig
gentemot den tyska förbundsdivisionen. Först 1861
vidtog danska regeringen till höjdens föwsvar
några åtgärder, som dock voro föga omfattande
och ej avslutats, då kriget 1864 bröt ut. Tio
småskansar anlades på höjdsträckningen omkr.
2 km v. om sundet. När danskarna 5—6 febr.
1864 utrymt Dannevirke, drogo de sig tillbaka
till D., som 17—22 febr, inneslöts av preussarna.
Dessa ryckte 17 mars ytterligare något fram,
men ett angrepp 28 mars slogs tappert tillbaka.
Därpå öppnades en regelrätt belägring, och 2
april började en häftig beskjutning av skansarna,
vilken tillfogade besättningen stora förluster
(1,200 man). Danskarna kunde endast i ringa
mån besvara elden. När skansarna voro nästan
sönderskjutna och kanonerna delvis demonterade,
ville danske överbefälhavaren, De Meza,
utrymma ställningen men hölls tillbaka av regeringen
av politiska skäl. Skansarna stormades 18 april
efter en våldsam beskjutning och intogos liksom
hela ställningen efter en för danskarna blodig
och ärofull strid, som medförde en förlust för
dem av 4,800 man, omkr. hälften av den styrka,
som var i elden. Tyskarnas förlust var endast
1,200 man.
På Dybbölhöjden hölls 11 juni 1920 en
åter-föreningsfest i närvaro av kungaparet och flera
tiotusental personer från hela Danmark för att
fira Sönderjyllands återförening med moderlandet.
Litt.: C. Dumreicher, ”D. skanser” (1924).
Dybeck, gods i Skåne, se Dybäck.
Dybeck, Richard, fornforskare (1811—77).
Han avlade hovrättsexamen i Uppsala. Snart
äg
nade han sig uteslutande
det av fäderneslandets
gamla minnen. Redan
omkr. 1830 började D.
i olika landskap
avteckna fornlämningar,
särsk. runstenar, samla
folkmelodier,
uppteckna sagor och
ordspråk samt studera
allmogens seder och
liv. D. var en mera
poetiskt än
vetenskapligt anlagd natur, och
hans samlingsarbeten
motsvara icke alltid
vetenskapens krav men
åt studiet och bevaran-
förbliva icke desto mindre, särsk. för
kännedomen om svenskt folkliv och svensk
folkmusik, av oskattbart värde. Viktigast bland D:s
arbeten äro tidskriften Runa (1842—50, 1865—76),
”Svenska vallvisor och hornlåtar” (1846),
”Svenska fornsaker” (1853—55), ”Svenska
folkmelodier” (1853—56), ”Svenska runurkunder” (1855
—59), ”Sveriges runurkunder” (1860—76) och
”Mälarens öar” (186D. Till en av honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
