Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Du Rietz, 3. Einar - Durio zibethinus, durian - Duris - Durk - Durka - Durkdriven - Durkheim, Émile - Durklang, durackord - Durkplåt - Durkslag - Durlach - Durm, Joseph - Durmitor - Duroc, Giraud (Gérard) Christophee Michel de, hertig de Friaul - Durra, dari, negerkorn - Durrës - Durrieu, Paul - Dur-Sarrukin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Durio zibethinus—Dur-Sarrukin
130
(i Abderhaldens ”Handbuch der biologischen
Arbeitsmethoden”, 1930), ”Life-forms of
terrest-rial flowering plants” (i ”Acta phytogeographica
suecica”, 3, 1931), ”Problems of bipolar plant
distribution” (därst, 13, 1940).
Dürio zibethinus, d u’r i a n, ett resligt träd
(av fam.
Bombaca-ceae), odlat i hela
s. och s. ö. Asien.
De med kraftiga
taggar tätt besatta
frukterna äro stora
som meloner och
innehålla
kastanje-lika frön,
inbäddade i ett fruktkött
av en egendomlig
välsmak men
luktande som ruttna
ägg. De betraktas
även av många
européer som en av
Durio zibethinus. tropikernas största
läckerheter.
Düris, attisk keramiker och vasmålare,
verksam i Aten omkr. 500 f. Kr., målade med röda
figurer på svart botten skålar och andra lerkärl;
motivkretsen är hämtad ur myten och vardagslivet.
Elegant linjeföring och strängt avvägd
komposition karakterisera D:s arbeten.
Durk. 1) Förvaringsrum (längst) nere i ett
fartyg. — 2) Golvet i alla slags rum i ett
fartyg; även om de som golv tjänstgörande lösa
lämmarna i smärre farkoster.
Durka, metod, som vissa hästar använda för att
söka kasta av ryttaren. Huvudet stickes härvid ned
i bringan el. mellan frambenen joch ryggen
skju-tes uppåt i en båge, under det djuret gör hopp
el. kast med alla fyra benen samtidigt framåt
och i sidled. — Ibland användes uttr. durka i
st. f. skena.
Durkdriven (ty. durchtrieben, eg.
genomdriven), som är synnerligen hemma i något,
skicklig; inpiskad; fullfjädrad; slug.
Durkheim [dyrkä’m], E m i 1 e, fransk
sociolog (1858—1917), prof, i Bordeaux 1887 och
vid Sorbonne i Paris 1902. Han bidrog att
grundlägga en ny sociologisk riktning, skild från
den äldre, psykologiskt och biologiskt färgade
sociologien och med de kollektiva företeelserna
till objekt. Hans huvudarbeten äro ”De la
division du travail social” (1893), ”Le suicide”
(1897) och ”Les formes élémentaires de la vie
religieuse” (1912). Han var sedan 1896 utgivare
av årsboken ”Année sociologique”.
Durklang, durackord, kallas den ena av
de två konsonanserna (konsonanta ackord), näml,
den, som är uppbyggd med stor ters och ren
kvint från primen uppåt räknat.
Durkplåt, ett slags räfflad järnplåt, som
nyttjas som golv i maskinrum o. dyl.
Durkslag (jfr ty. durch, igenom), grövre sil
av bleck, aluminium el. dyl.
Durlach [do’rlak], stad i n. Baden, 6 km ö. om
Karlsruhe; 19,000 inv. Maskinindustri m. m.
NF VI — 5
Var före Karlsruhes grundläggning 1715 residens
för markgrevarna av Baden-Durlach (från 1565).
Durm [dorm], Joseph Wilhelm, tysk
arkitekt (1837—1919). Han utförde i Karlsruhe
storhertigliga palatset, justitiepalatset m. m. samt
där och i andra städer kyrkor,
universitetsbyggnader och skolor.
Durmitor [do’-], kalkstensmassiv i s.
Jugoslavien inom Dinariska bergssystemet. Har skarpt
utmejslade toppar, den högsta 2,534 m ö. h.
Duroc [dyrå’k], Giraud (Gérard)
Christophe Michel de, hertig d e
F r i a u 1, fransk general (1772—1813). Han
utmärkte sig i Italien 1796 och blev 1804
divisionsgeneral och ”grand maréchal du palais”.
D. var Napoleons förtrogne och användes även
till beskickningar, bl. a. till Stockholm 1801.
Han blev hertig 1808. D. följde kejsaren under
fälttågen och stupade vid Markersdorf efter
slaget vid Bautzen.
Du’rra, dar i, negerkorn, Andropögon
so’rghum, högrest gräs (ända till 5 m) med
märgfyllt strå och mer el. mindre yvig vippa.
Spelar en stor roll som sädesslag i Afrika,
Indien och Kina; odlas även i s. Europa som
säd och till grönfoder. I likhet med de flesta
gamla kulturväxter uppträder d. i en mängd
olika raser. Mest odlad är vanlig d. (var.
vulgaris; Sorghum vulgäre), nyttjad som rikt
givande brödsäd och även, liksom
sockerdur ra (var. saccharatus), till sockerberedning,
varför den införts till de nordamerikanska
sydstaterna. Frukterna (kornen) äro rundat ovala,
4—5 mm långa och vanl. endast löst omgivna
av hårda, glänsande agnar. Kaffrerna bereda
av dem en sprithaltig dryck, tialva.
Durrès, se Durazzo.
Durrieu [dyrjö’], Paul, greve, fransk
konsthistoriker (1855—1925). Han inlade stor
förtjänst om utforskandet av 1300- och 1400-talens
franska konsthistoria, särsk. genom undersökning
av illuminerade handskrifter. D:s främsta verk
är ”La miniature flamande au temps de la cour
de Bourgogne (1415 å 1530)” (1921).
Dur-Sarruki’n, se Babylonisk och assyrisk
konst.
Skörd av sockerdurra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
