Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dubos, Jean Baptiste - Du Bos, Charles - Dubrovnik (Ragusa) - Dubuque - Duc - Duca - Duca, Ion - Ducamp, Maxime - Du Cange, Charles Du Fresne - Ducange, Victor - Ducasse (Roger-Ducasse), Jean Jules Amable
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du Bos—Ducasse
76
Dubrovnik.
jämte konstens samhörighet med klimatet och lär,
att konsterna nå sin kulmen stötvis, för att åter
sjunka tillbaka och föregriper därigenom Taines
miljölära. — Litt.: A. Nyman, essäen ”J.-B.
D.” i ”Kämpande intelligens” (1911).
Du Bos [dy bå’s], Charles, fransk
författare (1883—1939). Under början av 1900-talet
mottog D. starka intryck av A. Gide och kretsen
kring denne. Det var först omkr. 1920, som D.
utåt framträdde som litterär kritiker. Han
samlade huvuddelen av sin kritiska produktion i
serien ”Approximations” (7 bd, 1922—37) och
utgav dessutom bl. a. ”Le dialogue avec André
Gide” (1929), ”Byron et le besoin de la fatalité”
(s. å.), ”Sur Marius 1’Epicurien de Walter Pater”
(1930), ”Franqois Mauriac et le problème du
romancier catholique” (1933). D., som mot
mitten av 1920-talet framträdde som aktiv katolik,
förde från 1908 till sin bortgång en dagbok,
ur vilken han själv 1928 gav ut ett utdrag under
titeln ”Extraits d’un journal 1908—1928” (ny,
utvidgad uppl. 1931), ett av de intressantaste
verken i nyare fransk litteratur. Postumt ha
utkommit ”Qu’est-ce que la littérature? suivie de
Hommage å Charles du Bos” (1945) och
”Gran-deur et misère de Benjamin Constant” (1946).
1946 började D:s maka utge en fullständig
upplaga av D:s dagböcker.
Dubrovnik [do’brå-], it. Ragusa, stad i s. ö.
Dalmatien, Jugoslavien; 19,000 inv. D. grundades
under 600-talet av romerska flyktingar,
utvecklade en livlig handel och steg därigenom till en
ort av stor, tidvis internationell betydelse. D.
erkände efter det bysantinska rikets undergång
1204—1358 Venedigs, 1358—1526 Ungerns och
därefter Turkiets överhöghet. I verkligheten
utgjorde D. en aristokratiskt styrd republik. 1814
kom D. till Österrike, efter 1 :a världskriget till
Jugoslavien. Staden är synnerligen vackert
belägen på en från havet svårtillgänglig, klippig
halvö och omges av mäktiga murar från 1000
—1500 talen med bastioner och torn. Bland de
många märkliga
byggnaderna framstå rektor spalatset
från mitten av 1400-talet,
tullhuset och två
1300-tals-kloster. D. är ändpunkt för
järnväg från Sarajevo samt
för en kustbana från s. ö.
Dess hamn är det i n. v.
belägna Grus (Gravosa).
Turistväsendet är nu den
förnämsta inkomstkällan.
Dubuque [dobjö’k], stad
i lowa, U.S.A., vid
Mississippi; 50,000 inv.
Betydande flodhamn; skeppsvarv,
sågverk o. a. industri; i
omgivningen zink- och
blygruvor.
Duc [dyk], fr. (av lat.
dux), hertig.
Duca [do’ka], it. (av lat.
dux), hertig.
Duca [do’ka], lon, rumänsk politiker (1879
—1933). jur. dr i Paris 1902. Han blev 1907
led. av deputeradekammaren och var 1914—18
undervisningsminister i ministären Brätianu. Han
blev sedermera jordbruksminister, ledde
jordreformens genomförande och var jan. 1922—juni
1926 utrikesminister i en ny ministär Brätianu.
Inrikesminister var han 1927—28. Han blev
liberala partiets chef 1930. Sedan han i nov. 1933
blivit konseljpresident, lät han upplösa det
fascistiska Järngardet och blev av medl. av denna
rörelse som hämnd mördad i dec. s. å. i Sinaia
efter audiens hos konungen.
Ducamp [dykä’],M a x i m e, fransk
skriftställare (1822—94). D., som företog vidsträckta
resor i orienten och Europa, skrev en lång rad
böcker om konst och litteratur, resor, sociologi
och historia samt romaner och lyrik.
Du Cange [dy kä’$], Charles Du F r e
s-n e, sieur D., fransk lärd (1610—88). Han utgav
bl. a. de epokgörande verken ”Glossarium ad
scriptores mediæ et infimæ latinitatis” (3 bd,
1678; senaste uppl. utg. av L. Favre, 10 bd,
1883—87) samt ”Glossarium ad scriptores mediæ
et infimæ græcitatis” (2 bd, 1688;
faksimile-uppl. 1889).
Ducange [dykä’?], Victor, fransk
författare (1783—1833). D. är den förnämste
representanten för den folkliga melodram, som med
1800-talets ingång blev förhärskande på fransk
scen. D:s populäraste stycke, ”Trente ans, ou la
vie d’un joueur” (1827), är hopsatt av Z. Werners
”Der 24. Februar” och Saurins ”Béverléi”; i
andra tar han upp motiv från W. Scott.
Ducasse [dyka’s] (Roger-D.), Jean
Jules Amable, fransk kompositör och
pedagog (f. 1875). Han studerade vid
Pariskonserva-toriet komposition för Fauré. Sedan 1909 har
D. varit sånginspektör vid konservatoriet. Som
tonsättare har D. påverkats av Faurés
klassicistiska stil men också visat impressionistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
