Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dubois, Guillaume - Dubois, Jacques - Dubois, Paul - Dubois, Pierre (Petrus de Bosco) - Du Bois, William - Du Bois-Reymond, Emil - Dubonnet - Dubos, Jean Baptiste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Dubois—Dubos
74
het han vann. När Filip 1715 övertog
regentska-pet, fick D. stort inflytande. På hans ingivelse
närmade sig regenten England, och D. avgick i
hemlig beskickning till Haag och Hannover för
att underhandla med Lord Stanhope, med
vilken han 6 okt. 1716 undertecknade det fördrag,
som efter Hollands accession (4 jan. 1717)
kallades trippelalliansen,
en vändning i fransk
utrikespolitik, som
bl. a. blev till skada
för Sverige. D.
genomdrev kvadruppel-alliansen 1718 och
åstadkom Alberonis
fall 1719; alliansen
påtvingades Spanien
1720 och medförde
försoning med Filip
V. D. sökte bilägga
konflikten mellan
ku-rian och de
jansenis-tiska prästerna. Han
blev 1720 ärkebiskop i Cambrai och 1721, efter
stora ansträngningar och tvetydig köpslagan,
kardinal. 1722 blev han premiärminister för att
garantera hertigens av Orléans inflytande även efter
regentskapets upphörande. Han dog emellertid
redan följ. år. Han var klok, erfaren och
energisk men intrigant och äregirig. D:s
utrikespolitik förde Frankrike ut ur dess isolering vid
Ludvig XIV :s död och tryggade åt landet en
lång fredsperiod men bestämdes mest av
personliga hänsyn till honom själv och regenten. —
Litt.: E. Bourgeois, ”La diplomatie secrète au
XVIII :e siècle” (3 bd, 1909—10).
Dubois [dybæa’], Jacques, se Sylvius,
Jacobus.
Dubois [dybæa’], Paul, fransk skulptör
och målare (1829—1905); skrev sig ibland
D.-P i g a 11 e (härstammade på mödernet från
skulptören Pigalie). Bland hans verk märkas
gravmonumentet i Nantes’ katedral över general
Lamoricière med den dödes liggande staty i
brons och 4 allegoriska figurer i marmor
(”Modet”, ”Den kristliga kärleken”, ”Tron” och
”Meditationen”) och flera andra betydande monument.
D. utförde även porträttbyster av förträfflig
karakteristik. Han framträdde dessutom som
målare.
Dubois [dybæa’], Pierre (Petrus de
B o s c o), fransk politisk skriftställare (omkr.
1250—omkr. 1312). Han skrev under Filip den
skönes regering politiska skrifter, sedan glömda
men åter uppmärksammade vid 1800-talets mitt.
D:s politiska tankar utvecklas närmare i hans
främsta arbete, det omkr. 1306 skrivna ”De
re-cuperatione terrae sanctae”, som är ett
fantastiskt förslag till Heliga landets återerövring och
världsfred genom hela kristenhetens ställande
under franske konungens ledning och
herravälde. D:s kritik av påvedömets världsliga makt
torde ha väckt gillande hos Filip IV, men D.
anses knappast personligen ha haft politiskt
in
flytande på regeringen. Monogr. av E. Zeck
(J9H). t
Du Bois [do bai’s], William Edward
Burghardt, amerikansk författare (f. 1868),
delvis av negerbörd, prof, i historia och
nationalekonomi vid Atlanta Univ. 1896—1910. Han har
energiskt verkat för förbättrandet av negrernas
ställning i U.S.A., bl. a. genom grundandet av
National Association for the Advancement of
Colored People samt genom den av honom ledda
tidskr. The Crisis (1910 ff.). 1933 återvände
D. till Atlanta Univ. som chef för sociologiska
fakulteten. 1940 började han utge Phylon, the
Atlanta Univ. Review of Race and Culture.
Bland D:s många skrifter i negerfrågan märkas
”The suppression of the African slave trade”
(1896), ”The souls of black folk” (1903), ”The
negro” (1915), ”The gift of black folk” (1924),
”Black reconstruction” (1934), ”Black folk: then
and now” (1939), ”Dusk of dawn” (1940). D.
har också utg. två romaner, ”Quest of the silver
fleece” (1911) och ”The dark princess” (1928).
Tills, med G. B. Johnson började D. 1945 utge
”Encyclopedia of the negro”.
Du Bois-Reymond [dy boa’-remå’ij], Emil
Heinrich, tysk fysiolog (1818—96), lärjunge till
Joh. Müller, som han 1858 efterträdde som prof,
i Berlin. Han ägnade sig från 1840 åt studiet
av djurelektriciteten och fortsatte därmed livet
igenom. På detta
område utförde han
undersökningar av
grundläggande värde.
D. utövade ett stort
inflytande som populär
talare och
skriftställare, särskilt genom de
föredrag han höll som
sekreterare sedan 1867
i Berlins vet.-akad.
Som naturfilosof
anslöt han sig
oförbehållsamt till Darwin
men hävdade
samti
digt, att naturforsk-
ningen aldrig kan utröna vad materien och
medvetandet äro; hans härom uttalade ”ignorabimus
(i skriften ӆber die Grenzen des
Naturerken-nens”, 1872; många uppl.) väckte förbittring hos
Haeckel och andra radikaler. Samma uppfattning
utvecklas vidare i ”Die siebeti Welträtsel” (1881).
Dubonnet [dybånä’], en av den franska
firman Dubonnet tillverkad kryddad vindryck, en
av de vanligaste apéritiferna i Frankrike.
Dubos [dybå’], Jean Baptiste, fransk
estetiker, diplomat och abbé (1670—1742),
innehade 1699—1702 viktiga förtroendeposter vid de
italienska hoven, besökte senare som diplomat
London, Haag, Bryssel och Neuchåtel, blev 1720
medl. av Franska akad. och 1722 dess ständige
sekreterare. I ”Réflexions critiques sur la poésie
et sur la peinture” (2 bd, 1719) framställer D.
en passionsestetik, som anbefaller det
känslomät-tade innehållet och manar konstnärerna att välja
det livsfyllda och gripande. Han hävdar där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
