Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dräkt - Medeltiden - 1500-talet - 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Dräkt
52
I både männens och kvinnornas d. brukades efter
österländsk förebild ofta praktfullt mönstrad
sammet el. brokad.
I början av 1500-talet hade mansdräkten en
fyrkantig urringning, i vilken den fint veckade
skjortan syntes, och var ofta enl. det av tyska
landsknektar utbildade modet försedd med
upp-slitsningar, som kunde vara så talrika, att
kläderna till stora delar bestodo av smala remsor,
sammanhållna av tvärgående ribbor. Fodret
gjordes i kontrasterande färg och drogs ut genom
öppningarna. Kroppen fick genom d:s pösande
former en onaturlig bredd. Man använde i stor
utsträckning siden, sammet och brokad. Rocken
gjordes öppen framtill, och även underrocken
gjordes slutligen öppen. Benen omslötos tätt av
höga strumpor och av korta, holkformiga byxor,
i vilka uppslitsningar med särskild förkärlek
an-bragtes (”pluderhosor”). Skorna voro vanl.
framtill tvärt avskurna och mycket breda
(”komule-skor”). På huvudet bars en platt barett med
låg, styv kant samt prydd med en fjäder och
dyrbara beslag. Stundom begagnades jämväl en
yttre rock, kortärmad och framtill vidöppen, på
framsidan försedd med upptill mycket breda
pälsbeklädda uppslag, ävensom kortare el. sidare
mantlar. Även i den kvinnliga d. undanträngdes
de förut härskande formerna. Man bar en
klänning, fyrkantigt utskuren vid halsen (som
antingen var bar el. delvis skyldes av ett fint linne),
med ett slätt liv, som stundom strutformigt
avsmalnade nedåt till en snibb. Puffärmar nyttjades,
med puffarna fördelade i flera rader över
varandra. överklänningen hade ofta formen av en
ärmlös rock, så att underklänningens framvåd
och ärmar syntes. Håret bars kort, antingen
lockat el. slätt, och benat i mitten. Bakhuvudet
betäcktes av en mössa, som framtill begränsades
av en broderad, ofta juvel- el. pärlprydd kant.
Även barettlika huvudbonader förekommo. Den
mörka färgen i förening med värdigare form var
i de högsta kretsarna på modet i s. Europa, och
under årh:s senare del blev detta mod, sådant
det utbildats i den spanska hovdräkten, allmänt
spritt. Mansdräktens rock blev mera åtsittande
och fick allt kortare, slutligen inga skört.
Axel-puffarna minskades; ärmarna blevo allt smalare.
Kring halsen anbragtes ett veckat krås, som
inemot 1600 utvidgades till en vid skiva,
pipkrage. överbensbeklädnaden gjordes mycket
utstående och vid. Man bar en kort, styv mantel
(med el. utan krage), vars nedre kant befann
sig ung. vid höfterna. Skorna voro spetsiga.
Baretten gav småningom vika för den i Spanien
med förkärlek använda hatten. Kvinnodräkten
under 1500-talets senare del var en utbildning av
den dräkt, som brukades under årh:s förra hälft,
men varierades på en mängd sätt. Livet, som
framtill avslutades med en snibb, satt stramt,
och man var nödsakad att snöra sig hårt med
användning av ett underliv med fiskbensstomme.
Kring halsen behöll man till en början den
fyrkantiga utskärningen; men sedermera gjorde
man halsöppningen djupare, och det blottade
bröstet skyldes helt bristfälligt av linnet el. av en
krage (colleretté). Det veckade kråset växte ut
och gjordes antingen stort och skivformigt el.
förlädes allenast till baksidan, där det, i
kanterna prytt med fina spetsar, stod rätt upp
och ibland var högre än huvudet. Kjorteln
behöll sin klockform men gjordes vidare, och kring
höfterna spändes den ut med kuddar (fessues) el.
med en styvkjortel (vertugalle). Kjorteln var än
öppen, än hel; i det senare fallet bars den på
ena sidan uppdragen.
Under början av 1600-talet rättade den
manliga delen av den fina världen sin dräkt efter
konung Ludvig XIII; när han var minderårig, bar
man håret d 1’enfant; sedermera, när Ludvig bar
långt hår, lät man håret falla ned på axlarna
el. ersatte det med en lång peruk. Hatten gjordes
numera mjuk med stora brätten. I st. f. de styva
kråskragarna bar man vida, spetskantade,
ned-vikta kragar. Rocken gjordes ledigare och
försågs med längre skört. Ärmarna voro vida och
framtill öppna samt begränsades vid handen av
en uppvikt, spetskantad manschett. Byxorna, som
voro vida, gingo ned på vaden. På fotterna buros
skor el., oftare, breda stövlar med kragar. —
Även kvinnorna sökte bära sitt hår på samma
sätt som den unge konungen. Pannan omgavs
av en kortklippt, nedhängande lugg. På hjässan
var håret slätt, på sidorna var det krusat el.
nedhängande i lockar. Bakhåret, prytt med pärlband
o. dyl., lades löst kring nacken. I st. f. de styva
nackkragarna kommo breda, nedvikta kragar.
Hals, bröst och underarmar voro bara. Livet
gjordes helt kort, el. också gick det framtill, på
gammaldags sätt, ned i en lång snibb.
Utsväll-ningen kring höfterna bortlades. Kjorteln blev
kortare, något snävare, framtill öppen, så att
underkjorteln syntes.
När konung Ludvig XIII var död (1643),
anlade hovets herrar åter barndräkt för att likna
den femårige Ludvig XIV. Så uppkom den korta
jackan med de
korta ärmarna.
Byxorna gj ordes
vida (vastes
rheingraves’) och
knötos om benen
något över
knäna. Man använde
allt oftare
peruker, sedan
mitten av 1600-talet
allongeperuker,
som hängde ned
över rygg och
axlar. Kragen
krympte samman
till en smal
remsa och övergick
slutligen till en
fin halsduk.
Rocken (casaque)
kom att spela
samma roll som
västen nu för ti- Mansdräkt med juste-au-corps från
den, och överroc- senare hälften av 1600-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
