Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurriket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
815
Djurriket
816
2) Aves, fåglar, mèd ordn. Accipitres, Picae,
An-seres, Grallae, Gallinae, Passeres.
3) Amphibia, kräldjur, med ordn. Reptiles,
Ser-pentes, Nantes (hajar, rockor, m. fl.).
4) Pisces, fiskar, med ordn. Apodes, Jugulares,
Thoracici, Abdominales, Branchiostegi.
5) Insecta, leddjur, med ordn. Coleoptera,
Hemip-tera, Lepidoptera, Neuroptera, Hymenoptera,
Diptera, Aptera (bl. a. spindlar, kräftdjur,
tusenfotingar).
6) Vermes, maskar, med ordn. Intestina,
Mollus-ca, Testacea, Lithophyta, Zoophyta.
Linnés personliga lärjungar följde i allm.
hans system utan att ändra det. F. ö. utvidgades
kännedomen om d. under 1700-talet av forskare
som Pallas (vertebrater men även de lägsta,
fastsittande djuren, zoofyterna) och O. F. Müller
(mikroskopiska vattendjur), medan Buffon,
motståndaren till all systematik, sökte efter likheter
och jämförelsepunkter mellan djurformerna och
därigenom blev föregångare till senare tiders
jämförande anatomi.
I början av 1800-talet reformerades
systemet grundligt av C u v i e r och L a m a r c k.
Den förre införde, stödd på grundliga
anatomiska forskningar, en ny, högsta systematisk
kategori, typen: fyra sådana, nämligen
ryggradsdjur, leddjur, blötdjur och stråldjur, beskrev
han och hävdade kraftigt deras oavhängighet
av varandra. Dessutom införde Cuvier de
fossila djuren i systemet och utvidgade därigenom
detta ännu mera. Lamarck åter är den nu
gällande evertebratsystematikens skapare. Han
framhöll bestämt de ryggradslösa som en
särskild kategori och indelade dem i tio klasser i
st. f. Linnés två: infusorier, polyper, stråldjur,
maskar, insekter, spindeldjur, kräftdjur,
anne-lider, cirripeder och mollusker. Numera äro
stråldjuren uppdelade och cirripederna förenade
med kräftdjuren, men i övrigt har Lamarcks
indelning bestått.
Under den följande tiden har kännedomen om
d. nått en utveckling, som blott i sina viktigaste
drag kan antydas. Hela områden av förut
okända former ha erövrats av forskningen, t. ex.
protozoerna genom Ehrenberg, Duj ardin,
Sie-bold, Stein, Ross, Schaudinn o. a.;
inälvsparasi-terna genom Rudolphi, Siebold, Leuckart m. fl.
— Samtidigt förbättrades systemet genom
fördjupade studier, särskilt jämförande anatomiska;
medan Linné tog hänsyn endast till yttre
kännemärken, strävade man nu efter att genom
möjligast allsidiga undersökningar och jämförelser
av djurens både byggnad och utveckling skapa
ett på verklig släktskap grundat, således
naturligt, system. Sålunda upplöste H. N. D. Blainville
ordningen Amphibia i kräldjur och groddjur,
Leuckart likaledes de Cuvier-Lamarckska
stråldjuren i tagghudingar och coelenterater. Senare
har ett antal nya klasser och även typer bildats, av
ofta ganska ringa artomfång, bestående av
former, som tidigare på grund av någon yttre likhet
blivit instoppade i någon av de stora klasserna.
Bland sådana, ofta utvecklingshistoriskt ytterst
intressanta, grupper må nämnas Tunicata,
Brachiopoda, Enteropneusta.
Utvecklingslärans framträdande och det
följande ökade intresset för embryologisk och
ut-vecklingshistorisk forskning gåvo nya impulser
till d:s indelning. A. Kovalevskij visade, att
manteldjuren på gr. av förekomsten av en
rygg-sträng äro besläktade med ryggradsdjuren,
vilket föranledde E. Haeckel att sammanföra dessa
till prov. Chordata el. Chordonia. På gr. av
förekomsten av en gemensam larvform,
Trocho-phora, och anatomiska överensstämmelser
inrangerade B. Hatschek under namnet Zygoneura
ej blott Cuviers articulater utan även de lägre
maskarna och molluskerna. K. E. v. Baer
visade, att fosterhinnor saknas hos fiskarna och
hos de redan av Blainville 1816 från
reptilierna avskilda groddjuren, varför han
under namnet Anamnia avgränsade dessa från de
högre ryggradsdjuren, Amniota. En ytterligare
uppdelning gjordes av Haeckel, då han i
särskilda klasser bland ryggradsdjuren ställde
lansettfisken och rundmunnarna. I senare
systematiseringar spelar uppkomsten av mellersta
groddbladet, mesodermet, en viktig roll. Sedan
E. R. Lankester ställt de med kroppshåla
försedda djuren under namnet Coelomata i
motsats till de kroppshåla saknande Coelenterata,
urskilde Hatschek bland de förra 2 grupper,
Ecterocoelia och Enterocoelia på gr. av mellersta
groddbladets olika uppkomst från yttre el. inre
groddbladet och C. Grobben med delvis
andra karaktärer Protostomia och Deuterostomia.
I huvudsak efter Grobben indelas d. på följ, sätt:
Underriket (prov.) Protozoa, urdjur.
Klass Flagellata, flagellater.
„ Rhizopoda, rotfotingar.
„ Sporozoa, spordjur.
„ Ciliata, infusionsdjur.
Underriket Metazoa, flercelliga djur.
Prov. Coelenterata, kavitetsdjur.
Underprov. Planuloidea.
Klass Planuladae.
Underprov. Spongiaria, svampdjur.
Underprov. Cnidaria, nässeldjur.
Klass Hydrozoa.
„ Scyphozoa, skivmaneter.
„ Anthozoa, koralldjur.
Underprov. Ctenophora, kammaneter.
Klass Ctenophorae.
Prov. Coelomata.
Underprov. Protostomia.
1. Scolecida, lägre maskar.
Klass Platyhelminthes, plattmaskar.
„ Aschelminthes: hjuldjur,
rundmaskar, hakmaskar.
„ Entoprocta.
„ Nemertini, slemmaskar.
2. Annelida, ringmaskar.
Klass Archiannelida, urringmaskar.
„ Chaetopoda, borstmaskar.
„ Echiuroidea 1 .... ,
c-. 1 -j ( stjarnmaskar.
„ o ipunculoidea J J
„ Hirudinea, iglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
