Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dirigera - Dirigold - Diriks, Edvard - Dirk, bomdirk - Dirke - Dirndlklänning - Dirschau - Dirt-track racing - Dis - Dis (rök) - Dis (gudinna) - Disa - Disablot - Disackarider - Disagio - Disastiftelsen - Disatinget - Discessus - Discipel - Disciples of Christ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
765 Dirigold—Disciples of Christ 766
rekomma (Lully). Dirigering med taktpinne
infördes i svenska hovkapellet på 1780-talet.
Kla-verledning av orkester försvann småningom
under 1800-talets första år. Dirigeringen som
verklig konst utbildades först med nyromantikerna
på 1830-talet. De första mera bemärkta
dirigenterna då voro Spohr, Mendelssohn, Berlioz,
på 1840-talet Wagner, ett årtionde senare Liszt;
sedan följde Wagner-Lisztskolans lärjungar: H.
v. Bülow, Hans Richter, Mottl, Hermann Levy
m. fl. Berömda dirigenter ha sedan varit bl. a.
Nikisch, Weingartner, Lamoureux, Colonne och
Richard Strauss samt de ännu levande Toscanini,
Walter, Mengelberg, Furtwängler m. fl. — Litt.:
T. Norlind, ”Dirigeringskonstens historia” (1944);
O. Morales, ”Handbok i dirigering” (1946).
Dirigold, varumärkesnamn för en
aluminium-bronslegering, bestående av c:a 90% koppar och
c:a io^o aluminium. D. är guldgul, har stor
motståndsförmåga mot frätning och kan genom
polering bibringas hög men ej varaktig glans.
D. användes t. ex. för bordsbestick,
prydnadsföremål och motorbåtspropellrar.
Diriks, Carl Edvard, norsk målare (1855
—1930). Han var påverkad av modern fransk
målning och bodde många år i Paris. Hans
konst är manlig och kärv; han målar med
förkärlek storm, höst, vinter och snöglopp.
Dirk, b o m d i r k, sjöv., från masten till en
bomnock ledande tåg, varmed bommens yttre
ända uppbäres.
Di’rke (lat. Di’rce), i grek. myt. den tebanske
konungen Lykos’ gemål. Se Amfion och Antiope.
Di’rndlklänning (till sydty. Dirndl, flicka), en
från alptrakterna härstammande folklig dräkt
med korta puffärmar och vid kjol, vilken fått
internationell spridning som flickdräkt. Hos oss
är benämningen mindre vanlig.
Di’rschau, stad i Polen, se Tczew.
Dirt-track racing [dä’t-trä’k réFsiij],
jord-banetävling (se d. o.).
Dis. 1) (Grek, dis, framför konsonant di,
dubbelt.) Första sammansättningsled med
betydelsen två, t. ex. d i s s y 11 a b i s k, tvåstavig.
2) (Lat. dis.) Första sammansättningsled med
betydelsen isär, miss-, t. ex. dissekera, skära
isär, disharmoni, missljud.
Dis säges råda, när synvidden är något
nedsatt genom i luften svävande stoftpartiklar (t.
ex. brandrök) el. genom av temperaturskillnader
framkallad heterogenitet hos luften (sliror) el.
slutligen genom vattendroppar (lätt dimma el.
regndis). För de båda förstnämnda slagen
användas jämväl orden solrök el. torrdis.
Dis, fornnordisk ödesgudinna; diserna
uppträdde än vänligt, än fientligt mot människorna.
Det offrades till dem (disablot), och de synas
framför allt ha haft betydelse för ättens och
hemmets trivsel. Trol. äro de urspr.
fruktbar-hetsgudomligheter; enl. andras mening ha de sitt
ursprung i dyrkan av de avlidnas andar. D.
brukas stundom omväxlande med f y 1 g j a,
valkyria och norna. Minnen av d:s
dyrkan i Sverige finnas (utom i Disatinget)
i ortnamn, t. ex. Disevi, Diseberg i
Östergötland.
Disa, huvudperson i en saga, vilken uppstod
under medeltiden och rikare utvecklades (på vers)
av J. Messenius i dramat ”Disa” (uppf. 1611).
Sagan handlar om en flicka, som kungen på
prov ber komma till sig varken gående el.
ridande, varken klädd el. oklädd o. s. v. och som
därefter blir drottning. Namnet D. och
Disa-sagan ha uppstått för att förklara benämningen
distingen (se d. o.). Sagan är utbredd över hela
Europa och i orienten och är här i Norden känd
redan från Ragnar Lodbroks saga.
Disablot (isl. disablot, av dis och blöt, offer),
offerhögtid till ära för diserna. D. firades i
Uppsala under hednatiden i slutet av febr. el.
i mars samt var förbundet med alla svears ting
och en marknad.
Disackarider, se Kolhydrat.
Disagio [it. -a’d?å, sv. vanl. -ä’gio],
underkurs, det belopp, varmed priset på mynt,
värdepapper etc. understiger det därpå utsatta
nominella värdet. Jfr Agio.
Disastiftelsen, stiftelse för hembygdsvård,
bildad 1927 och sammansatt av representanter för
olika organisationer. D. har åstadkommit och
omhänderhar den vid Gamla Uppsala uppförda
s. k. D i s a g å r d e n, en för Uppsalaslättens
äldre folkliga byggnadsskick representativ
gårdsanläggning.
Disatinget, det alla svears ting, som urspr.
stod i sammanhang med den gamla hedniska
offerfesten disablot i (Gamla) Uppsala vid
fullmånen i göje månad (d. v. s. i slutet av febr,
el. i mars) men efter kristendomens införande
flyttades till början av febr, och kallades
kyn-delsting (fsv. kyndilping).
Discéssus, lat., gång åt skilda håll;
omröstning, varvid de, som yrka på ett av två
alternativ, träda åt ena sidan och de, som hylla
motsatt åsikt, åt andra sidan. D. var i bruk
redan hos fornromerska senaten.
Discipel [disi’p-] (lat. disci’pulus), lärjunge
elev.
Disciples of Christ [disåi’plz av krai’st],
eng., ”Kristi lärjungar”, amerikansk sekt,
grundad av Thomas och Alexander Campbell (far
och son); båda utvandrade från Irland i början
av 1800-talet. T. Campbell anknöt till pågående
väckelserörelser för en förnyelse av
urkristendomens anda i syfte att motarbeta den tilltagande
konfessionella splittringen. Ett av honom
organiserat samfund anslöt sig 1813 till en
baptistförsamling. Efter åtskilliga tvister upplöstes
denna förbindelse (formell skilsmässa 1829), och
Campbells anhängare organiserades ånyo som ett
fristående samfund, D. (efter stiftarna även
kallade campbellianer el. campbelliter,
även endast Christians, i England Churches of
Christ), för vilket A. Campbell blev ledare. D.
anse bl. a. bibeln vara enda norm för lära och liv
samt hylla dop av vuxna. Samfundet har flera
colleges under sin ledning, t. ex. Bethany
College i Virginia, grundat av A. Campbell, och
har stor utbredning i Amerika. — Litt.: W. E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
