Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Digivning - Digne - Dignitet - Dignitär - Digression - Digynia - Dijala Su (Diyala Su) - Dijck, van - Dijkman, Petter - Dijon - Dikafett - Dikanäs - Dikaträd - Dike (gudinna) - Dike, Dikesbrunn - Dikesgrävmaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
723
Digne—Dikesgrävmaskiner
724
viktiga betydelse som för t. ex. fölet. Det är
praktiskt taget omöjligt att hålla livet i ett föl,
om detta ej får tillfälle att dia modern el. får
sig hästblod med däri befintliga immunkroppar
tillfört. — Att föda upp späda däggdjur
artificiellt blir, som av det ovan sagda framgår,
vanskliga företag. Även om substitutmjölkens
sammansättning korrigeras till överensstämmelse med
mjölk från det djurslag ungen i fråga tillhör,
lyckas uppfödningen sällan, vilket nu visats bero
på att äggvitan i olika djurs mjölk ej är
identisk. — Föl böra få dia modern 3—6 mån.,
varefter de avvänjas, grisar följa modern 6—8
veckor, och lamm avvänjas vid 3—4 mån. ålder.
För undvikandet av digestionsrubbningar böra
ungarna successivt vänjas vid fast foder. Ett
sto kan lämna 10—20 och en sugga 6—8 1 mjölk
per dag.
Digne [dinj], huvudstad i dep. Basses-Alpes,
s. ö. Frankrike, vid Durances biflod Bléone;
6,000 inv. Gammalt biskopssäte. I närheten
varma svavelkällor.
Dignitet (av lat. di’gnitas, värdighet),
värdighet, värde; inom katolska kyrkan ämbete,
förenat med yttre domsrätt. — I äldre språkbruk
inom matematiken betecknades med d. produkten
av ett antal lika faktorer. Fem stycken a
hop-multiplicerade (d. v. s. a. a. a. a. a) betecknades
a5 och kallades femte d. av a. Numera användes
vanl. benämningen p o t e n s.
Dignitär, innehavare av en hög ställning, av
ett högre kyrkligt el. världsligt ämbete.
Digressiön (lat. digre’ssio), avvikelse, utflykt;
särskilt avvikelse från ett ämne. — Inom
astronomien betecknas med d. det vinkelavstånd, vari
en himlakropp skenbart befinner sig från sin
centralkropp, båda betraktade från en utanför
den förras bana belägen punkt.
Digynia, se Linnés sexualssystem.
Dijala Su (D i y a 1 a Su), vänsterbiflod till
Tigris inom Irak, upprinner i gränsbergen mot
Persien och mynnar nedanför Bagdad; längd c:a
600 km. D. utnyttjas för konstbevattning.
Dijck [deik], van, se Dyck, van.
Dijkman, Petter, fornforskare (1650-talet
—1717), häradshövding under Svea hovrätt 1698.
I sitt förnämsta arbete, ”Historiske
anmärck-ningar öfwer och af en dehl runstenar i
Swe-rige” (1723), visar sig D. som en okritisk
rud-beckian. D. utgav 1703 ”Antiquitates
ecclesias-ticæ el. gamle swenske kyrkie-handlingar”,
undersökningar angående äldre tiders
myntväsen m. m.
Dijon [di^å’], stad i ö. Frankrike, huvudstad
i dep. Cöte-d’Or; 100,000 inv. Stor järnvägsknut,
industristad, garnisonsstad. Var huvudstad i
her-tigdömet (provinsen) Bourgogne. Läget är
vackert, nedanför nordligaste utsprånget av Cöte
d’Or, Mont Afrique (584 m ö. h.). Förbi staden
flyter Ouche, som följes av Bourgognekanalen. D.
är säte för ett univ., grundat 1722, har betydande
konstsamlingar och konstminnen från
neder-ländsk-burgundiska konstens storhetstid
(gravvårdar över Filip den djärve och Johan den
oförskräckte; Mosebrunnen av Sluter) och bibehål-
Notre-Dame i Dijon.
ler från äldre tid en viss förnämlig
huvudstads-prägel. Katedralen är från 1200-talet.
Notre-Dame visar sengotisk stil. Åtta fort finnas i
omgivningarna. D. har njutnings- och
livsmedelsindustrier (likörer, senap, käx), cykel- och
automobilfabrikation m. m. Handel med
Bour-gognes viner. — D. har sitt ursprung fr. en
romersk militärpost, hörde sedan omkr. 1017 till
hertigdömet Burgund och blev senare detta
rikes huvudstad (till dess fall 1477). Dess
storhetstid som burgundisk residensstad inföll på
1300- och 1400-talen. Under 1870—71 års krig
kämpades flera gånger om besittningen av D.
Dikafett, se Dikaträd.
Dikanäs, se Vilhelmina (socken).
Dikaträd, Irvi’ngia, växtsläkte av fam.
Sima-rubaceae, omfattande i tropiska Afrika och på
Bortre Indiska halvön växande träd med enkla,
läderartade blad och i vippor samlade små, gula,
liljekonvalj doftande blommor. Av de rostade
fröna av Irvingia gabonensis (i tropiska Västafrika)
beredes dikafett, som erinrar om kakaofett
och nyttjas i tvålfabrikationen samt till pomador
och andra kosmetiska artiklar. De rostade fröna
ingå även i odikabrödet (dikabrödet),
som spelar en stor roll som födoämne i vissa
delar av tropiska Afrika. Av fröna av Irvingia
malayana (på Malackahalvön) erhålles c a y c a
y-fett, som brukas till ljus.
Di’ke, grek., rättvisans gudinna, dotter till
Zeus och Themis.
Dike, Dikesbrunn, se Dikning.
Dikesgrävmaskiner. För upptagning av öppna
diken användes ofta en vanlig grävmaskin, som
förflyttar sig på dikets ena kant med grävskopan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
