Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Digitalis - Digitaria - Digitigrad - Digitonin, Digitotal, Digitoxin, Digitsaponin - Digivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
721
Digitaria—Digivning
722
ningar vid intagning av vatten- el. spriturdrag
på blad. Vanligtvis användas en med varmt
vatten beredd infusion el. med sprit beredd
tink-tur på blad el. också de av läkemedelsfabrikerna
på särsk. sätt beredda utdragen d i g a 1 e n,
digitotal, digisolvin m. fl. Ytterligare
ett stort antal preparat föres i handeln, bestående
av mer el. mindre isolerade glykosider, extrakter
el. blott pulvriserade blad. Drogens styrka är
emellertid ganska växlande. Man har därför
bestämt sig för en fysiologiskt standardiserad
drog el. lösning (”titrerad”) så beskaffad, att
viss mängd av densamma på viss bestämd tid
bringar ett grodhjärta till stillestånd. Den
svenska farmakopén har också föreskrivit en
dylik prövning. — Sedan länge använd som
utvärtes medel, infördes d. under löoo-talet i
läkarmedicinen. Linné räknade växten till
Scrophulariae el. ”svulstörter”, emedan den
botade svullnad (vattusot). En på rön vid
sjuksängen grundad inblick i medlets effekt vanns
genom Birminghamläkaren William Withering
(1741—99), som efter tioåriga försök först
riktigt beskrev d:s hjärtverkan. — Med
digitalissubstanserna farmakodynamiskt och kanhända
även kemiskt närbesläktade äro ett flertal andra
glykosider, förekommande i andra växter, av
vilka åtskilliga användas som hj ärtmedel. Dylika
förekomma i fröna av Strophanthus-arter
(stro-fantin), i sjölöken, Scilla maritima, i
liljekonvaljen, Convallaria maj alis, i ”gossen i det gröna”,
Adonis vernalis, hos Nerium, Helleborus,
Cheiran-thus, hos det javanesiska giftträdet Antiaris
toxicaria (antiarin) m. fl. Flera av dessa
växter ha sedan gammalt använts till beredning av
pilgifter. Det finnes också djursekret med
digi-talisartad verkan, t. ex. bufotalin. — D.
framkallar en ökning av hjärtats sammandragningar
och en förlängning av hjärtpausen, så att
hjärtat för varje pulsation bättre fylles och
tömmes. Främst på gr. av retning av centrum i
hjärnan för hjärtats hämningsnerv (vagus)
minskas pulsantalet per tidsenhet något, men den
blodmängd, som på tidsenheten utdrives från
hjärtat, blir dock stegrad. Hjärtats muskulära
kraft ökas. D. verkar sannolikt både på hjärtats
nervösa och muskulära mekanism. De smärre
doserna orsaka en hämning av retbarheten hos
retningssystemet i hjärtat, så att abnorma
impulser icke fortledas ned till kamrarna, varigenom
vissa former av oregelbunden hjärtverksamhet
kunna hävas. Dessutom medför d. en utvidgning
av hjärtats egna blodkärl, förbättrande dess
näringstillförsel och dess arbetsförmåga. Tack vare
denna allsidiga reglering av hj ärtarbetet kan d.
medföra en stegring av ett abnormt lågt
blodtryck på gr. av ett uselt arbetande hjärta men
också minska ett abnormt högt blodtryck,
uppkommet genom ett svagt hjärtas oförmåga att
framdriva blodet, dettas anhopning i det venösa
systemet (stas) och den på gr. av allt detta
förefintliga otillräckligheten i syrgastillförsel till
organismens olika delar. D. är vårt bästa medel
att häva alla följder av nyssnämnda
förhållanden: den venösa stasen, vätskeutträdandet i
väv
naderna (vattusot), andnöden (dyspné och cyanos),
den bristfälliga urinavsöndringen (diuresen) m. m.
Den sistnämnda effekten stegras ytterligare av
d:s förmåga att utvidga blodkärlen i njurarna. —
D. har stark frändskap till hjärtmuskelcellerna
och anhopas fördenskull lätt där. Därför måste
man vid längre tids behandling alltid införa
någon digitalisfri dag per vecka. En begynnande
förgiftning yttrar sig för den sjuke i första
hand genom matleda, illamående och kräkningar,
varjämte pulsen för långsammas.
Digitäria, se Panicum.
Digitigräd, tågångare, t. ex. katt, häst.
Motsats : plantigrad, hälgångare, som trampar
på hela foten, t. ex. björn, människa.
Digitonin, Digitotal, Digitoxin,
Digitsapo-nin, se Digitalis.
Digivning, barnets närande genom utsugning
av mjölken ur moderns (ammans) bröstkörtlar.
Åtskilliga förhållanden kunna försvåra el.
omöjliggöra d. Bröstvårtorna äro ibland så små
el. missbildade, att barnet ej kan fatta dem med
munnen. Då och då inträffar det, att
mjölkav-söndringen ej genast efter barnets födelse
kommer i gång el. att den efter någon tids förlopp
avstannar. Man får då frångå regeln: långa
uppehåll mellan måltiderna, blott ett bröst vid
varje mål, och i stället giva täta mål samt låta
barnet dia ur bägge brösten vid varje mål. Om
mjölkavsöndringen det oaktat blir
otillfredsställande, bör den dock ej få avstanna. Blott vid
vissa sjukdomar, som endast sakkunnig läkare
bör bedöma, har modern rättighet att undandraga
sig d. Intet barn bör därför erhålla konstgjord
föda utan läkares hörande. Den digivande bör
föra ett lugnt och regelbundet liv, fritt från
överansträngande arbete och nöjen. Dieten skall
vara riklig redan från början. Även vid
tillräcklig di bör uteslutande d. ej fortsättas för länge.
Redan vid halvårsåldern bör bikost givas, och
ett utsträckande av d. utöver 9 månader innebär
i regel ingen fördel för barnet.
D. h o s djur. Husdjurens nyfödda ungar dia
modern c:a 20 ggr om dygnet. Modersmjölken
har för föl, grisar, kalvar, lamm och killingar, i
mots. till vad fallet är med spädbarn,
hundvalpar och kattungar, en livsviktig funktion under
ungarnas första levnadsdagar. Placentans
byggnad hos däggdjuren är avgörande för den väg,
på vilken immunkropparna skola tillföras fostret
och den nyfödde ungen. Hos dessa föreligger, enl.
vad man nyligen visat, en intressant relation
mellan placentarbyggnaden och den första
modersmjölkens (kolostrummjölk, råmjölk) mängd
och sammansättning. Genomsläppligheten i
pla-centan för diverse substanser, t. ex. vitaminer
och immunkroppar, är beroende av det antal
cellskikt, som ligger mellan fostrets och moderns
blodomlopp. Antalet cellskikt varierar hos de
olika djurslagen från 1 till 6. Häst och svin ha
en för nyssnämnda substanser nästan
ogenom-släpplig placenta, medan t. ex. hos människan,
hunden och gnagarna placentan lätt släpper fram
ovannämnda substanser. Detta senare förhållande
gör, att modersmjölken här ej har samma
livs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
