Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Difteri - Difteriserum - Difteritoxin - Diftong - Difycerk - Difyodont - Digalen - Digamma - Digby, släkt - Digby, Sir Kenelm - Digelpress, -tryck - Digenea - Digenis Akritas - Digerbergssandsten - Digerdöden, stora döden, svarta döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717 Difteriserum—Digerdöden 718
efter inträder då i lyckligt förlöpande fall
konvalescensen. Denna kan emellertid ofta störas.
Förutom de redan nämnda komplikationerna
uppträda näml, vid d. i ett icke obetydligt
antal fall förlamningar, som småningom visa
sig 2—3 veckor efter den lokala processens
upphörande. Oftast uppträder en dylik i den
mjuka gommen och ger sig tillkänna genom
det nasala talet och därigenom, att flytande
föda vid svälj ningen lätt pressas ut genom
näsöppningarna. Vidare må nämnas
synrubbningar (ackommodations förlamning) samt mer el.
mindre utbredd förlust av rörelseförmågan i
ben och armar. Dessa difteriförlamningar gå i
allm. efter veckor el. månader tillbaka, och full
hälsa inträder åter.
Prognosen vid d. är med nuv. kännedom om
och behandling av sjukdomen god. Dödligheten
är störst hos spädbarn och minskas med åren,
liksom den även är större, ju senare patienten
kommer under behandling. D. dödar dels genom
allmänförgiftningen i ett tidigt stadium av
sjukdomen, dels genom strup- och lungkomplikationer,
dels slutligen genom hjärtförlamningen.
Prognosen såväl med avseende på dödligheten som vad
beträffar förebyggandet av farliga
komplikationer, särskilt croup, har dock väsentligt
förbättrats, sedan man börjat använda v. Behrings
specifika serum. Detta motgift verkar emellertid
endast mot de specifika difterigifterna. Faran
för kvävning vid croup kan nödvändiggöra en
intubation, d. v. s. inläggandet av ett rör genom
stämbandsspringan, el. i svårare fall öppnandet
av struphuvudet utifrån, s. k. trakeotomi. För
att befria difterisjuka och bacillbärare från
baciller användes numera jämte serum även
penicillin. Massvaccinering med anatoxin (se d. o.),
som ger ett långvarigt skydd, har utförts i många
länder, även i Sverige, och med gott resultat.
D. var känd måhända redan omkr. 500 f. Kr.,
och en av de första goda beskrivningarna av
sjukdomen lämnades i i:a årh. e. Kr. av Aretaios.
Svåra epidemier härjade på 1600- och 1700-talen
i Spanien, Italien och Tyskland. I Sverige
omtalas d. först vid mitten av 1700-talet. Under
epidemier i Frankrike 1818—25 gjorde läkaren
Pierre Bretonneau (1778—1862) de iakttagelser,
som han nedlade i sitt klassiska verk ”Des
inflammations speciales du tissu muqueux” (1826).
Han gav där sjukdomen dess namn och
klargjorde dess egendomliga inflammatoriska
karaktär. Difteribacillen beskrevs först av Klebs
1883 och renodlades 1884 av Löffler.
Dödligheten i d., som tidigare var hög, har, sedan de
nya behandlingsmetoderna införts, sjunkit
avsevärt.
Difteriserum, ett blodserumpreparat mot
difteri, se Serumterapi.
Difteritoxin, det av difteribacillen alstrade
giftet, påvisat 1888 av Roux och Yersin. Vid
odling av difteribacillen fås d. i den efter de
levande bacillernas frånfiltrering återstående
buljonglösningen. Difterigiftet nyttjas för
framställningen av difteriserum.
Diftong [-å’q] (grek. di’fthongos, dubbeljudan-
de), förbindelse av två vokalljud i samma stavelse,
t. ex. au i ty. Haus. Svenska riksspråket har
inga andra d. än dem, som förekomma i lånord
som augusti, Europa, varemot flera svenska
dialekter äro rika på diftonger.
Difyce’rk, se Fiskar.
Difyodont [-då’nt], beteckning för djur med
två tanduppsättningar, d. v. s. flertalet däggdjur
(och människan).
Digalén, se Digitalis.
Di’gamma (av grek, di, dubbelt, och ga’mma,
tecknet T) är namnet på sjätte bokstaven i det
ursprungliga grekiska alfabetet, motsv. hebreiska
bokstaven vav. Digamma (dubbelgamma) kallas
den på grund av sin form, f, som liknar ett
gamma, P, med ett andra tvärstreck. Då det
med d. betecknade v-ljudet försvann ur
flertalet grekiska dialekter, försvann också tecknet.
Det fortlevde som siffertecken och i vissa
dialekter. I latinska alfabetet har det kommit att
beteckna /-ljudet, som saknades i grekiskan.
Digby [di’gbi], gammal engelsk adelssläkt;
medl. av en av släktens grenar buro titeln
Earl of Bristol (se d. o.).
Sir K e n e 1 m D., diplomat och författare
(1603—65). Han företog 1627—29 en
kapar-färd till Medelhavet men ägnade sig efter
hemkomsten mest åt kemiska experiment och
filosofiska studier. Han sändes 1643 i landsflykt.
Senare kom han i Cromwells tjänst till Paris.
Som forskare var D. en lättrogen amatör med
böjelse för astrologiska och alkemistiska
funderingar.
Digelpress, -tryck, se Tryckpress.
Dige’nea, se Sugmaskar.
Digenis Akritas, ”den tvefödde (från två
raser härstammande) gränsvaktaren”, en
bysantinsk sagohjälte, frejdad i folkvisor och framför
allt i en stor episk cykel, vars ursprung kan
ledas långt tillbaka, ehuru den äldsta
handskriften tillhör 1300-talet. D. är son till syriske
emiren Digenis och en högättad grekiska, utför
redan vid tolv års ålder stora bragder, strider
sedan mot rövare i östromerska rikets
gränstrakter och upplever alla de äventyr, som en
vandrande riddare kan möta. — Till grund för
detta epos ligger en historisk kärna; händelserna
tillhöra mitten av 900-talet. Diktens skådeplats
är nejderna kring Eufrat, rikets gränstrakter
mot muhammedanerna, och det är livet där med
de ständiga striderna mot dem under
avvärjandet av den alltjämt hotande arab invasionen,
vilket skildras.
Digerbergssandsten, en i Dalarna i
Siljans-trakten förekommande sandstensartad bergart,
som till stor del är en porfyrtuff.
Digerdöden (av fsv. digher, stor), stora
döden, svarta döden, samtida namn i
Sverige på den pestfarsot, vilken vid mitten av
1300-talet som en pandemi övergick hela Europa,
på skilda språk kallad ”svarta” el. ”blå döden”
på grund av pestlikens färg.
Sitt ursprung torde d. ha lett från Indien.
Till Europa kom den med säkerhet närmast
från trakterna n. om Kaspiska och Svarta
ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
