Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diffusion - Diffusionsbatteri, Diffusionsmetod - Diffusionspump - Diffusor - Diffust ljus - Diffusör - Difteri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Diffusionsbatteri—Difteri
716
2) Inom kemien förstås med d. olika
molekylers blandning med varandra, oberoende av
tyngdkraften. D. förorsakas av molekylernas
egen kinetiska rörelseenergi, varigenom de
sträva att breda ut sig. Denna molekylernas
expan-sionssträvan resulterar i upphävandet av
befintliga koncentrationsdifferenser. I en bägare med
koldioxid försvinner koldioxiden så småningom,
ehuru den är tyngre än luften, på grund av sina
molekylers d. Som diffusionshastigheten är
omvänt proportionell mot kvadratroten ur de
dif-funderande ämnenas molekylvikter, kan man
genom diffusionsmätningar bestämma ett ämnes
molekylvikt. Diffusionshastigheten i gaser är på
grund av den mindre friktionen betydligt större
än i vätskor. Av vikt är att d. endast är
beroende av de egna molekylerna. Skiktas t. ex.
litet rött bläck på en konc. koksaltlösning,
diffunderar det röda färgämnet in i
koksalt-lösningen trots dettas stora koncentration på
koksaltmolekyler.
Genom filtrerpapper, porösa lerväggar o. dyl.
försiggår d. på samma sätt, som beskrivits, ehuru
något långsammare. Molekylerna vandra
obehindrat genom skiljeväggarnas (membranernas)
porer. Sådana skiljeväggar kallas permeabla
membraner. Minskas membranernas porer,
kommer man snart till det stadium, då de större
molekylerna ej längre förmå tränga igenom,
under det att de mindre obehindrat passera. En
sådan membran, som släpper igenom vissa
ämnen och ej andra, kallas semipermeabel.
Såsom exempel på semipermeabla membraner
kunna nämnas cellväggarna hos växterna, en del
djurhinnor samt vissa pergamentpapper och
kollodiumhinnor. Har man molekyler el.
molekylkomplex av olika storlek, kan man skilja dem
åt genom att låta dem di f fundera genom
semipermeabla membraner av olika porstorlekar.
Särskilt kan man på detta sätt lätt skilja
kolloider från kristalloider. Metoden att genom
d. skilja två lösta ämnen kallas dialys och
apparaten dialysator.
D. spelar stor roll både i den döda och i
den levande världen. Genom d. upptar den
levande cellen allehanda ämnen, som äro viktiga
för dess liv, och genom diffusionsprocesser i
protoplasman möjliggöras de för livet viktiga
reaktionerna i denna.
Diffusionsbatteri, Diffusiönsmetod, se
Sockertillverkning.
Diffusiönspump, se Luftpump.
Diffüsor, stationär anordning för minskning
av hastigheten hos ett strömmande medium på
sådant sätt, att virvelbildning och stöt mer el.
mindre fullständigt undertryckas. D., som vanl.
har formen av ett sig långsamt vidgande rör,
kommer till användning bl. a. vid vattenturbiner,
vattenpumpar och fläktkompressorer.
Diffüst ljus, se Diffusion 1).
Diffusör, se Sockertillverkning.
Difteri (av grek. difthe’ra, hud), en akut,
smittosam sjukdom, framkallad av difteribacillen
och kännetecknad av membranliknande
beläggningar på stället för infektionen och av specifika
toxiska allmänsymtom. Difteribacillen, som efter
intorkning lätt förlorar sin smittkraft, trives väl i
vissa födoämnen, ss. mjölk, konditorivaror o. dyl.,
och kan härigenom lätt inkomma i
människokroppen. Efter genomgången sjukdom kan en
person ända till ett par månader fortfarande äga
smittkraftiga baciller i svalg, näsa och näsans
bihålor och härigenom utan att själv vara sjuk
överföra sjukdomen på annan individ; även utan
att ha haft d. kan en person vara bacillbärare.
— Mottagligheten för d. är störst hos barn
mellan 2:a och 10:e levnadsåret. Tiden mellan
smittans mottagande i kroppen och sjukdomens
utbrott, den s. k. inkubationstiden, anslås i allm.
till mindre än en vecka (2—7 dagar).
Genomgången d. skyddar icke helt för ett nytt
insjuknande. Smittämnet lokaliserar sig vanl. till
halsen och de övre luftvägarna. Som en produkt av
den härvid uppkommande lokala
inflammations-processen uppträda vanl. först på de rodnade,
svullna svalgtonsillerna små, knappnålshuvudstora,
gråröda knottror, vilka snart sammanflyta till
större, mer el. mindre vitgrå, hinnlika
beläggningar. Dessa beläggningsmembraner kunna sedan
utbreda sig i en el. flera härdar över slemhinnan
på gombågarna, tungspenen och bakre
svalgväggen samt vidare uppåt i näskaviteten och
nedåt i luftvägarna, luftstrupen o. s. v.
Beläggningarna kunna till en början avlägsnas, ehuru
de hastigt återbildas, men gripa snart över på
djupet av slemhinnan och låta då endast med
svårighet lösa sig från underlaget till skillnad
från de gråaktiga slembeläggningar, som ofta
förekomma i halsen. Sjukdomen medför lokala
och allmänna symtom. Till de lokala höra
svårighet vid svälj ningen, dålig lukt ur munnen,
ofta ökad salivering, svullna körtlar utanpå
halsen o. s. v. Långvarig blodig snuva hos barn
är ofta orsakad av näsdifteri. De allmänna
symtomen yttra sig genom ett höggradigt
illamående och feber. Ofta förekomma även
kräk-ningar. — D. är med rätta fruktad på grund av
de ofta svårartade komplikationer, som
uppträda framför allt vid försenad el. otillräcklig
behandling. Dessa äro en följd antingen därav,
att difteriinflammationen sprider sig till
luftstrupens och luftrörens slemhinnor, framkallande
croup (krupp, äkta strypsjuka), som utmärkes
av alltmera tilltagande svårighet att andas, el.
också av difteritoxinernas farliga verkningar på
livsviktiga organ, hjärtat och njurarna. Den
lokala processen kan utbreda sig även uppåt
till näsan och, i sällsyntare fall, till mellanörat,
tårgångarnas och ögonens slemhinnor, till
naveln (hos späda barn), sår, könsorgan m. m.
Komplikationerna från hjärtat äro bland de
vanligaste och farligaste vid d. och utgöra icke
sällan dödsorsaken. Många gånger uppträda
de ett par veckor efter att de lokala
förändringarna försvunnit.
I allmänhet pläga difterimembranerna
tämligen snart avstötas från de angripna
slemhinnorna. Detta sker i okomplicerade fall vanl.
redan inom en vecka hos äldre patienter, hos
barn däremot först efter något längre tid. Här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
