Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dickens, Charles - Dickinson, Emily - Dickinson, Goldsworthy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
Dickinson
692
flyttat över till London och där snart hamnat
på gäldstugan. Ställningen förbättrades dock;
efter någon tids skolgång kom D. på
advokatkontor, blev sedan domstolsreporter och därefter
(1831) parlamentsreferent i den liberala
huvudstadspressen. Som pojke läste han särsk. äldre
engelska humorister (Fielding, Smollett,
Falstaff-scenerna i ”Henry IV”), och det var i denna
genre han debuterade (efter ”Sketches by Boz”,
1836—37) med ”Posthumous papers of the
Pick-wick club” (1836—37), som gjorde honom
berömd. Denna bok karakteriseras framför allt
av skarp iakttagelseförmåga och sinne för yttre
egenheter hos det virrvarr av typer och
individer ur engelsk borgerlighet vilka D. mött som
barn el. reporter. Djup psykolog var han ej.
Nästan samtidigt med publiceringen av bokens
första häfte (D. utgav sina romaner
häftes-vis el. i tidskrifter) gifte han sig med
Catherine Hogarth (skilsmässa 1858), dotter till en
kollega i Morning Chronicle. D. stod likväl
svägerskan Mary närmare; hennes tidiga död
1837 grep honom djupt, och hon blev
modell för många av hans idealiserade
flickgestalter. Med ”Oliver Twist” (1837—38) övergick
D. till den sociala romanen och angrep den nya,
av radikalismen framdrivna fattigvårdslagen.
Berättartonen var nu lika dyster, som den förut
varit uppsluppen i ”Pickwick papers”.
Missförhållanden i det engelska skolväsendet inspirerade
”Nicholas Nickleby” (1838—39), där emellertid
socialt patos ej uteslöt humor. ”The old
curio-sity shop” (1840—41) och ”Barnaby Rudge”
(1841) bildade det huvudsakliga innehållet i
”Master Humphrey’s clock”. Den förra gav D.
tillfälle till en anklagelse mot industrialismen.
”Barnaby Rudge” blev övergången till den historiska
romanen. Serien av julhistorier (”A christmas
carol”, 1843, ”The chimes”, 1844, ”The cricket
on the hearth”, 1845, ”The battle of life”, 1846,
”The haunted man”, 1848) bars närmast av
Car-lyles sociala evangelium. ”Martin Chuzzlewit”
(1843—44) var resultatet av ett besök i Amerika.
”Domtjpy and son” (1847—48) flyttade över
samhällskritiken på mera individualmoralisk grund i
skildringen av en styvsint affärsmannasläkts
undergång. Nu följde D:s mognaste skapelse, den
i mycket självbiografiska, idylliskt betonade
”David Copperfield” (1849—50) med dess vimmel
av levande fast gärna karikerade gestalter.
Under detta årtionde hade D. ofta vistats på
kontinenten, särsk. i Italien, vilket resulterade i
reseskildringar. ”Bleak house” (1852—53)
återupptog till behandling det av D. ofta brännmärkta
engelska rättegångssystemet, medan ”Little
Dorrit” (1855—56) bottnade i vissa förhållanden
inom förvaltning och fångvård. Nu följde två
av D:s bästa böcker. En andra historisk roman,
”A tale of two cities” (1859), tog ämne från
franska revolutionen och röjer bättre
komposition än D:s övriga romaner. ”Great
expecta-tions” (1860—61) sammanföll i
straffångemotivet med Victor Hugos ”Les misérables” (1862).
”Our mutual friend” (1864—65) och den
oavslutade ”The mystery of Edwin Drood” (1870)
äro med avseende på uppränningen närmast rena
sensationsromaner.
I trots av en ofta tung och ansträngd stil är
väl D. 1800-talets bland unga och gamla mest
populäre engelske romanförfattare av litterära
mått. Därtill bidraga många orsaker. Han äger
mycket av barnasinnets naivitet, som befolkar
världen med idealiserade ljusgestalter eller
skräckfigurer. Hans fantasi är slösande och väver de
vardagligaste ting till rika mönster. Han kan
lysa av gott humör, och hans lättrörliga hjärta
rymmer en riklig portion sentimentalitet. Det
vimlar av kuriöst och roande folk i hans böcker,
han är en säker kännare av London och skicklig
snabbtecknare med läggning för överdrift och
karikatyr. Själv var D. en ganska disharmonisk
natur.
D:s arbeten (av vilka de flesta finnas i sv.
övers.) ha utgivits i en rad upplagor, de senaste
1932. ”The letters of C. D.” utgåvos i 3 bd 1938.
— Litt.: Forster, ”The life of Ch. D.”, I—III
(1872—74: förk. sv. övers. 1933); G. K.Chesterton,
”Ch. D.” (1906; sv. övers. 1933); W. Dibelius,
”Ch. D.” (1916); A. L. Hayward, ”D.
encyclo-pædia” (1924); G. Gissing, ”C. D., a critical
study” (1926); H. F. Dickens, ”Memories of my
father” (1928); E. Lindström, ”C. D.” (1930);
Glady Storey, ”D. and daughter” (1939); M.
Lamm, ”D. och hans romaner” (1947).
Dickinson [di’kinsn], Emily, amerikansk
författarinna (1830—86). Blott några få
närstående hade kännedom om hennes författarskap,
medan hon levde. En av hennes vänner räddade
hennes dikter från att brännas och lät 1890 trycka en
liten samling av dem, vilken väckte ett
utomordentligt uppseende. Hennes brorsdotter Martha
Dickinson Bianchi offentliggjorde 1924 ”Life
and letters of E. D.” och 1933 hennes
”Com-plete poems” (hittills fullständigaste uppl.).
Under senaste årtionden ha hennes rykte och
inflytande varit i ständigt stigande. Hon anses nu som
sitt skedes största skald i U.S.A. jämte Whitman.
Liksom denne föraktade hon den konventionella
verstekniken, skrev osmyckat enkelt, ordkargt,
innerligt. En smula strävt, extatiskt, puritanskt
hemlighållande de personliga erfarenheterna,
besjöng hon naturen, kärleken, ensamheten, döden,
som blott är bryggan till det eviga hinsides —
en lärjunge till Emerson och en själsfrände till
Blake. Hennes inflytande på 1900-talets
nordamerikanska poesi har varit stort. — Litt.: Genevieve
Taggard, ”The life and mind of E. D.” (1930).
Dickinson [di’kinsn], Goldsworthy
Lo-wes, engelsk författare (1862—1932), docent
(fel-low) i Cambridge, skrev ett stort antal
filosoferande och essäistiska verk: ”The greek view
of life” (1896), ”A modern symposium” (1905),
”An essay on the civilisations of India, China,
and Japan” (1914), ”The International anarchy
1904—1914” (1926), D. var en humanist med
rik och mångsidig intressesfär; nationalismen och
imperialismen voro honom antipatiska. Han var
en av de tidigaste förespråkarna för ett
Nationernas förbund. — Eng. biogr. av E. M.
Forster (1934).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
