Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Despot - Despoti - Despotism el. despoti - Despoto dag - Despréaux, Nicolas Boileau - Després, Josquin - Després, Suzanne - Despretz, César - Desprez, Louis Jean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
627
Despoti—Desprez
628
Despötisk. — I Östromerska riket var d.
under medeltiden titel för vasallfurstar, och
denna titel bibehölls för dem i de fall, då deras
styrelseområden (despotier el. despot
a-t e r) vid rikets upplösning blevo faktiskt
självständiga (t. ex. Epirus och Cypern).
Despoti. i) Se Despotism. — 2) (Även
des-potat). Se Despot.
Despoti’sm (grek. despo’teid) el. d e s p o t i
kallas vanl. det slags monarkiska statsform, vari
monarken härskar obunden av alla lagar. Denna
styrelseform var rådande i forntidens stora
monarkier. Upplyst d. kallar man dessa
härskares makt, då de under 1700-talet bemödade sig
att genom sprängande av sociala skiljemurar,
lättande av bördor och befordrande av materiell
förkovran förbättra sina undersåtars ställning
men ej ville släppa något av sin politiska makt
ifrån sig, enligt principen ”allt för folket, intet
genom folket”. — Ordet d. betecknar inom
statsvetenskapen en av lagen obunden och den
personliga friheten kränkande styrelsemakt i varje
statsform. Som d. betecknas även förtryck,
hänsynslöst godtycke, egenmäktighet inom det enskilda
livet.
De’spoto dag, berg i Bulgarien, se Rhodope.
Despréaux [depreå’], Nicolas Boileau,
se Boileau-Despréaux.
Després [depre’], Josquin, se Josauin des
Prez.
Després [depre’], Suzanne, fransk
skådespelerska (f. 1874). Hon debuterade på Théätre
de 1’Oeuvre i Paris 1894, gifte sig strax därpå
med teaterns direktör, Lugné-Poè, spelade hos
honom till 1898 och genomgick samtidigt
konser-vatoriet. D. har sedan spelat på olika teatrar i
Paris, bl. a. på Théåtre franqais. Hon har
gästspelat i fyra världsdelar och gjort propaganda för
fransk dramatik. I Stockholm uppträdde D.
senast 1925. Bland hennes roller märkes främst
hennes Ibsen- och Strindberggalleri, vidare
Phèd-re, Yanetta i ”La robe rouge”, Marie i ”La fille
sauvage”, Silvia i ”Gioconda”, Nastja i
”Natthärbärget”, Elektra (Hoffmannsthal), mrs
War-ren i ”Mrs Warrens yrke” och Hamlet. — D:s
konst utmärkes av intelligent uppfattning och
psykologisk träffsäkerhet jämte ett naturligt,
mänskligt sant och äkta framställningssätt.
Despretz [depre’], César Mansuète, fransk
fysiker (1789—1863), professor i fysik vid
Sor-bonne i Paris. D. var den förste, som använde
den elektriska ljusbågen som värmekälla, och
lyckades medelst denna smälta och bringa till
ångform många kroppar, som dittills ansetts
eldfasta.
Desprez [depre’], Louis Jean,
fransksvensk arkitekt och målare (1743—1804). D.
studerade arkitektur i Paris och som
statsstipendiat i Rom från 1777, uppehöll sig ett år i
Syditalien och gjorde sig känd huvudsaki. som
tecknare — utsikter, byggnader, kyrkliga fester,
folkliv, marknader och groteska karikatyrer.
Även som teaterdekorationsmålare väckte han
uppseende. Vid sitt besök i Rom lärde Gustav
III känna honom och anställde honom 1784 som
Louis Jean Desprez: Botaniska institutionen i Uppsala.
dekoratör vid Kungl. teatern i Stockholm.
Anställningen gällde två år men förnyades 1786,
och D. stannade i Sverige till sin död. I
Stockholm debuterade han med en lysande
iscensättning av operan ”Gustaf Vasa” och utförde
därefter för Kungl. teatern och slottsteatrarna
ståtliga och fantasifulla dekorationer till flera
samtida teaterstycken. — 1788 fick D. titeln
”konungens förste arkitekt”. Han var då sysselsatt
med ritningarna till det storartade kolonnrika
slottet på Haga, som blivit grundlagt 1786.
Bygget igångsattes men avstannade efter konungens
död. D. uppgjorde flera ritningar till detaljer i
utsmyckandet av Hagaparken. Bland hans
förslag till monumentalbyggnader utfördes
Botaniska institutionen i Uppsala (1787; fullb. 1807) och
kupolkyrkan i Tavastehus (1795). I sin
arkitektur representerar D. tidens klassicistiska riktning.
Hans många elever — Bassi, Estenberg,
Gjör-well m. fl. — fortplantade hans stil. ”D:s skola”
företräder en sparsam, nykter men formsäker
och väl studerad arkitektur.
D:s begåvning tog sig uttryck ej minst i hans
teckningar och akvareller. I regel överträffa
skisserna de större målningar han utförde. Det
gäller såväl hans oljemålning ”Nyårsmässan i
San Pietro vid Gustav HI:s besök i Rom”
(Nationalmuseum) som de stora batalj scener från
finska kriget konungen beställt (endast en av
målningarna, ”Segern vid Högland”, är i
oska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
